Mitt emot Campus Varberg ligger Konsthallen/Hamnmagasinet och jag valde att göra ett av mina museibesök där tillsammans med två klasskamrater. Först besökte vi konsthallen där de hade en pågående fotoutställning av fotografen Ann-Sofie Molin. Hon hade fotograferat landskap, hus och människor i Norra Sverige. Vi möttes först av en text på väggen som lyder:
"Platsen är det Ångermanländska landskapet där nuet och det förflutna möts. I skogsbryn hörs tystnaden och jag låter mig bländas av ljuset. Något öppnar sig sakta och jag plockar upp kameran och tar en bild."
Den här texten väckte mitt intresse för utställningen. Jag fick en bild av att fotografen tog spontana bilder på händelser och platser som hon upplevde i stunden och som hon kände sig inspirerad av. När vi gick vidare upptäckte jag att alla fotografier var tagna i svartvitt och jag kunde inte längre känna den spännande känslan som fotografen beskrev i början. Fotografierna upplevde jag som dystra platser med en historia bakom och jag undrade verkligen varför hon valde att fotografera just där. Vid bilderna fanns bara ett namn men ingen mer beskrivning. Tavlorna hängde inte i barnens höjd och det fanns inga pallar att låna. Förutom tavlorna på väggarna var lokalen tom och det fanns en stor öppen yta. Det första jag tänkte på när jag såg den öppna ytan och träpelarna i mitten av konsthallen var att barnen hade plats att röra sig på men inte så mycket att se förutom tavlorna.
Frågan är hur jag som pedagog kan väcka barnens intresse för den här utställningen trots att det inte var många fotografier att titta på. Jag som pedagog hade kunnat med en grupp tre till femåringar titta på fotografierna och fråga barnen vad de känner och tänker på när de ser fotografiet. Vad är det som händer och vem är det som bor i huset? Barnets tolkning av bilderna är inte helt fritt utan det är styrt av barnets tidigare erfarenheter menar Levin (2012, s.81). Barnen kan använda sin fantasi men jag tror även att fantasin grundar sig på något som barnen har varit i möte med antingen medvetet eller omedvetet. Barnen tolkar tavlorna med hjälp av den inre bilden de ser när de tittar på tavlan. Pedagogers frågor kan väcka intressanta samtal där barnen får berätta om sin tolkning och det kan utvecklas till aktiviteter där barnen exempelvis får fotografera det dem tycker är intressant i sin omgivning.
Aktiviteterna efter besöket på konsthallen kan utvecklas på olika sätt så att barnen får en variation av av erfarenheter kring konst. Ett sätt att arbeta på för att ge barnen en mångsidig upplevelse kan vara att arbeta tematiskt på förskolan(Lpfö 98 rev.2010, s.7). Barnen får då möta konst i flera aktiviteter och då kan de själva välja sitt sätt att bekanta sig med ämnet.
Exempel på en aktivitet i temat kan vara att ha en egen utställning med barnens fotografier och berättelser som beskriver hur de har tänkt då de har fotograferat. Barnen kan också välja ut ett fotografi var på utställningen och sedan kan pedagogen och barnen tillsammans skriva en saga utifrån det. Även om jag anser att utställningen är riktad mot framförallt vuxna men även äldre barn kan jag som pedagog anpassa besöket till min barngrupp. Genom att besöka utställningen på egen hand först kan jag genom planering och förberedelse skapa ett spännande besök för barngruppen.
________________________________________________________________
Referenser
- Levin, Annika. Knack, knack! Finns det några skapande barn här? Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups
- Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
- Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
- _________________________________________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar