Mötet med lera - Workshop

Vad händer om vi ger en 10 kilos lerklump till en barngrupp med ett till treåringar? Frågan fick vi av Mats Andersson(1) på en workshop i Bild. Direkt föreställde jag mig hur mötet med leran kan upplevas av barnen. Vill de testa att lyfta leran, smaka på den, gå eller hoppa på den? Det här tycker jag är ett bra sätt att introducera lera för barn, att lägga fram lera på bordet eller på golvet och låta dem själva utforska, klämma och känna. Genom att tillföra olika enkla redskap som till exempel skärtråd kan barn upptäcka nya sätt att utforska leran. Körling (2012, s. 45) nämner att den bästa läraren är den som vill dela barnens nyfikenhet och tillåta dem att utgå från sin nyfikenhet i utforskandet. Jag som pedagog bör ställa fram material och låta barnens nyfikenhet och intresse styra aktiviteten vidare. Visst styr jag aktiviteten till en viss del då jag väljer att barnen ska få utforska lera men det gör jag med ett syfte och jag utgår ifrån barnens intresse vid min planering av aktiviteter. 

Vi utforskande olika slags lera genom att gå på dem utan skor

Ett sätt att visa barnen att vi alla skapar och gör olika är att låta barnen hålla i en klump lera i handen och sedan klämma så hårt de kan(1). Sedan läggs leran på bordet och barnen får göra två ögon på sin lerklump. Nu har lerklumparna blivit figurer med en kropp och med ögon, ingen figur är den andra lik. Här blir det tydligt att det vi skapar är något eget och unikt. När barnen känner sig bekanta med lera kan pedagogen använda leran som ett medel för att utveckla barnens kunskaper inom andra ämnesområden som till exempel inom matematik. Barnen visualiserar ord och begrepp de hör till figurer och former i lera. Det är ett bra hjälpmedel för de barn som ännu inte kan tänka det abstrakta utan behöver få göra för att förstå. Det här är en väldigt bra och enkel aktivitet som lyfter olikheter som något positivt. Jag kommer absolut försöka hinna med den här aktiviteten under min verksamhetsförlagda utbildning.

Pedagogen kan ge barnen uppgifter och instruktioner på vad barnen kan forma med sin lera. Det ska vara ord som kan tolkas olika med fantasin och det finns ingen bestämd form som ses som det rätta. Det kan till exempel vara att forma en bit som är lång eller kort. Vad definierar barnen som långt eller kort, vad refererar de till? Pedagogen kan ställa frågan, vad finns det som är långt/kort? Här finns tillfälle för spännande diskussioner så det är viktigt att pedagogen är närvarande och tar tillfället i akt att ställa frågor. Andra begrepp som kan användas är att forma en stor, liten, krokig eller slingrig form. Barnen kan också skapa former som förmedlar olika känslor. Hur ser en arg, trött, ledsen eller en glad form ut? Svårighetsgraden på aktiviteterna anpassas efter barnens ålder och utveckling. Pedagogen kan samtala med barnen i alla åldrar om vad lera är och var den kommer ifrån. Det här är ett sätt att fläta samman naturvetenskap med estetiska lärprocesser. Fler frågor som kan vara intressanta att ställa är varför finns leran där den finns? varför finns den i olika färger? vad händer om vi lägger ut leran utomhus några veckor? Det är barnens svar på frågorna som leder utforskandet vidare och in på nya spår.

Bilden till vänster visar en figur av mina sammansatta figurer från workshopen. Jag fick bland annat forma långa, korta, krokiga och snirkliga former med leran.


Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev. 2010 s.10) beskriver att varje barn ska ges möjlighet att utveckla ett nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp. De ska få utveckla sin förmåga att förmedla tankar och upplevelser i många uttrycksformer som exempelvis bild och och lek. Genom att barnen får forma leran till olika begrepp och tolka uppgiften utifrån sina erfarenheter utvecklas deras förståelse och deras ordförråd. De jobbar konkret och det kan underlättar förståelsen för abstrakta begrepp, både för barn med svenska som hemspråk och för barn med svenska som andra språk.

Tips på en aktivitet! (4-6 år)

Inspirationen till aktiviteten fick jag på workshopen med Mats Andersson(1).

Pedagogen ber 4-5 barn att som tidigare nämnt forma leran till olika begrepp, som till exempel långt, kort, stort, litet och krokigt. När barnen känner sig färdiga med sina former ber pedagogen barnen att bygga ett högt torn med alla former tillsammans. Hur tolkar barnen uppgiften? Bygger de tornet på höjden ovanför bordet eller lägger de ner leran på golvet och bygger på längden? Hur samspelar de med varandra? Vilken tanke finns bakom sättet de bygger på? Pedagogen kan vara med som stöd och ställa frågor som synliggör barnens tankar. Diskussioner kan väckas mellan barnen, de kanske jämför sina långa eller korta former och samtalar om varför de ser ut på olika sätt. Barnen använder matematiken för att undersöka, reflektera och prova olika lösningar i aktiviteten (Lpfö 98 rev.2010, s.10) Den här aktiviteten inbjuder till spännande och lärorika samtal där barnen även utvecklar sin matematiska förmåga.

Min grupps tolkning av att bygga högt

Det pedagoger kan tänka på är att välja rätt lera som passar med syftet till aktiviteten. Är syftet att bekanta barnen med lera och undersöka den kan det vara bra att ställa fram olika sorters lera. Det ger barnen en möjlighet att jämföra och undersöka likheter och skillnader i konsistensen. Är tanken med aktiviteten att barnen ska utvecklas inom ett annat ämne som exempelvis matematik kan pedagogen lägga fram mjuk lera så att aktiviteten kan startas upp direkt. Ger vi barnen en hård lera läggs fokus på att knåda leran och göra den mjuk, det kan ta tid och mindre energi läggs då åt den tänkta aktiviteten. En god planering och flexibilitet skapar goda förutsättningar för barns lärande.

Under workshopen fick vi även prova på att blanda färger med en mjuk modellera. Vi utgick ifrån de fyra grundfärgerna, grön, röd, blå och gul. Tanken var att vi skulle skapa en färgskala med färger i olika nyanser. Det var intressant att blanda färgerna men eftersom vi utgick ifrån en färdig färgkarta fokuserade jag på att få till samma färger som jag såg på färgkartan och jag kände att det behövde bli "rätt". Hade jag gjort den här aktiviteten i en barngrupp hade jag inte visat barnen en färdig färgkarta utan jag skulle ha uppmuntrat barnen till att blanda färgerna fritt och utforska vilka färger som skapas vid blandningen.

Tack vare workshopen insåg jag vilka möjligheter en klump lera kan ha om vi bara låter kreativiteten och våra pedagogiska tankar ta plats i utforskandet.

__________________________________________________________________________

Referenser

(1) Mats Andersson. Workshop i Bild. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-17]

• Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
• 
  
• ____________________________________________________________________________
• Berörda kursmål:
• • utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 
• • skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.

Workshop i Materialkännedom

Syftet med workshopen i Bild(1) var att utveckla vår material kännedom. Det går att skapa med nästan vad som helst bara vi väljer att se förbi det bekväma och vågar testa nytt material. Det behöver inte alltid bli rätt, det roliga är att upptäcka vad som händer när vi använder material på olika sätt. Det skapar nya samtalsämnen och lockar till mer utforskande. Under workshopen fick vi möjlighet att prova på olika slags material som fanns uppdukat på ett stort bord. Där fanns akvarellfärg, vattenfärg, pulverfärg, pastellkritor och mängder med olika slags underlag att testa dessa färger på.



En stor del av det var nytt för mig och jag blev genast nyfiken på att testa mycket av det som fanns på bordet för att erfara nya kunskaper. Men vad innebär det?, hur vet jag att jag har erfarit nya kunskaper? När teori och praktik möts och resultatet överensstämmer med mina tankar då känner jag att jag kan. Kunnande tror jag är då vi utför en handling och ser att resultatet blir som vi har tänkt oss att det ska bli. Men samtidigt kan vi erfara kunskaper även om resultatet blev helt annorlunda än vad vi trodde från början. Då har vi också erfarit kunskap fast inom något annat. Kunskap är för mig ett brett begrepp, jag kan uppleva och tro att jag har kunskap om något tills jag möter en annan person som vet mer om samma sak. 

Det är i relation till andra människor vi inser vad vi kan och hur vi kan utvecklas och lära oss mer. 
Genom att ge barn på förskolan stöd från pedagoger och barn som befinner i den närmsta utvecklingszonen kan barnet klara av och erfara nya kunskaper (Säljö 2011, s.167). I nya situationer fördjupar och berikar vi det vi har kunskap om, därför tycker jag att aktiviteter som den här workshopen ger oss en möjlighet att erfara material på olika sätt och det får vi göra i ett socialt sammanhang. 

Återskapa en bild
En aktivitet vi fick prova på var att först skära ut en liten ruta på kartong och sedan använda rutan till att hitta ett spännande mönster på ett stort foto (se bild nedan). När vi hade hittat ett abstrakt mönster fick vi fundera på om bilden var statisk eller dynamisk. Jag kom fram till att jag hade valt en dynamisk bild med min ruta för att jag kunde se diagonaler och rörelse.

Jag valde att återskapa mönstret i rutan med hjälp av olika slags färg, silkespapper och tyg. Genom att återskapa och jobba med mönster och former utvecklar vi vår matematiska kompetens i estetiska lärprocesser. Språkutvecklingen gynnas också i estetiska lärprocesser då vi samtalar under arbetets gång, vi lär oss och använder nya begrepp och uttryck (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu 2012, s.5). Det är något jag vill fokusera på när jag skapar med barn på förskolan, att ständigt uppmuntra dem till att samtala om sin process och reflektera över sitt lärande. Det menar Björkdahl Ordell, Eldblom och Hagstrand Velicu (2012, s.9) är en förutsättning för att ge barnen möjlighet att utvecklas och erfara fler kunskaper utöver själva skapandet. Genom att de får sätta ord på sitt skapande blir de medvetna om processen och utvecklingen i sitt lärande.

Ett "fel" leder till nytt lärande

När jag skulle testa pulverfärgerna funderade jag på vad jag behövde använda för att det skulle fästa på pappret. Jag tog en flaska som jag trodde innehöll vit färg och målade med den först och sedan strödde jag över de olika pulverfärgerna. Vad jag insåg efteråt var att jag hade använt lim istället för vit färg. Det kände jag på lukten, och efter att ha tittat på flaskan som bekräftade detta var min första tanke att slänga det jag hade gjort och börja om för att göra "rätt". Mats Anderssons(1) inspirerande ord i början av workshopen fick mig att tänka efter en extra gång innan pappret hamnar i papperskorgen. Han berättade av vi var där för att utforska olika slags material och att det inte fanns något som är rätt eller fel när vi skapar. Pappret med limmet och pulverfärgerna fick torka och efter en stund såg det helt annorlunda ut. Det tunna pappret hade dragit ihop sig och blivit ojämnt av limmet. Det bildades sprickor i färgerna då limmet hade torkat och plötsligt förstod jag varför det inte behöver bli rätt, det är okej att det inte blir så som det är tänkt från början. Det blir spännande att upptäcka vad som händer när vi skapar med något annorlunda än med det vi är vana vid. 

Jag lärde mig att utforska vidare med det jag har skapat och se vart det leder. Det är det utforskande handlar om, att prova sig fram och reflektera över sitt görande. Det här ska vi förmedla till barnen, vi ska uppmuntra dem till att våga testa och skapa på många olika sätt för att det inte finns något sätt som är fel.

Tankar
Många tankar väcktes under workshopen. Vad innebär egentligen fritt skapande för mig? Hur mycket inflytande har barnen egentligen när det gäller eget skapande? Erbjuder vi barnen tillräckligt med varierande material för att de ska kunna uttrycka sig på sitt eget sätt, förmedla vad de känner just då? Barn uttrycker sig och förmedlar sina känslor och upplevelser på olika sätt. Då är det viktigt att vi ger dem den möjligheten att få välja med vilket material de vill få ner dessa känslor och tankar med.

De erfarenheter jag med mig från mina verksamhetsförlagda utbildningar samt arbete visar att det vanligaste materialet som erbjuds barn då de vill måla och skapa på egen hand är kritor eller tuschpennor. Vattenfärg, akvarellfärg, pastellkritor och fingerfärg togs enbart fram då barnen skulle måla eller skapa i en planerad aktivitet, ledd av en pedagog. När det var dags att måla stora årstidsbilder togs vattenfärgen fram och när det skulle skapas kycklingar till påsk eller spöken till halloween togs fingerfärgen fram för att trycka händer och fötter på papper. Vid speciella tillfällen fick barnen limma på paljetter, fjädrar och glitter på sina teckningar men jag upplevde inte att det var något barnen hade fri tillgång till då de ville måla och skapa spontant. Jag har förståelse för att avdelningarna kanske inte har möjlighet att köpa in mängder med till exempel glitter och paljetter men det finns mycket material som inte kostar mycket eller inget alls men tillför absolut mer möjligheter för barnen. Det kan till exempel vara naturmaterial eller omslagspapper från olika varor. 

Vad är det vi pedagoger egentligen är rädda för? Tänker vi på att det kommer bli för stökigt när barnen målar med andra färger än med kritor? Tror vi att materialet tar slut för snabbt om vi har mycket som står framme på hyllan? Kommer det att störa rutinerna på avdelningen om ett barn vill måla med vattenfärg en stund innan det är dags för samlingen? Vi måste våga vara flexibla och möta barnen där dem befinner sig i sitt utforskande och lärande.

Under workshopen pratade vi om att det är en bra idé att ställa fram mycket material på ett bord för att barn fritt ska få välja vad de vill använda. Men är det verkligen helt fritt då? Det är pedagoger som ställer fram materialet och därmed blir det styrt till en viss del ändå. Det är de själva som har valt vad som ska finnas tillgängligt för barnen. För att det ska bli mer fritt för barnen att välja anser jag att de ska vara delaktiga från början. Pedagoger ska tillsammans med barnen välja vilket material som ska ställas fram på bordet. För att skapandet även ska bli en sinnesupplevelse kan vi erbjuda barnen olika slags kryddor som de kan blanda ner i färgerna(1). Det kan exempelvis vara curry eller kanel. Kaffe eller citron kan också vara spännande att blanda med färger för att leka med luktsinnet. Genom att blanda till exempel sand, salt eller strössel i färgen får barnen uppleva olika slags ytstrukturer när de känner med handen på pappret.

En pedagog som ger barnen möjlighet att uttrycka sig och sätta ord på sitt skapande uppmuntrar barnen till att reflektera över sin process. Barnens frågor ska ses som ett tillfälle för lärande och inte ett tillfälle för pedagogen att visa upp sina egna kunskaper. Pedagogen bör erbjuda barnen en möjlighet att se och själv hitta olika vägar till förståelse genom prövning och utforskande (Körling 2012, ss.162-163). Jag som pedagog vill erbjuda barnen ett spännande lärande där de får utforska och ta för sig av materialet. Nyfikenheten ska vara utgångspunkten och med mitt stöd uppmuntrar jag barnen till att våga vara kreativa och skapa något alldeles eget. 

_______________________________________________________________________

Referenser

(1) Mats Andersson, Workshop i material kännedom. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-01-27]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

• Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Säljö, Roger. L.S. Vygotskij - forskare, pedagog och visionär (Del 1) i 

• Forssell, Anna (red.) (2011). Boken om pedagogerna. 6., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber

_______________________________________________________________________

Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.