Ett pedagogiskt verktyg - Kalasresan

Kalasresan är en bok som är tänkt att användas som ett pedagogiskt verktyg i förskolans verksamhet. Boken är skapad av mig och sex studiekamrater under kursen 11FK30. 

Kalasresan är en uppdragsbok som ger möjlighet att arbeta tematiskt med språk och matematik i förskolan. I boken är uppdragen utformade för att lämna utrymme till barnens egna tankar och idéer, vilket ger barnen inflytande och gör dem delaktiga. Uppdragen är skapade för att pedagogerna ska kunna anpassa dem efter barnens ålder och förmåga. Kalasresan lockar till samarbete och kreativt tänkande, samt erbjuder barnen möjlighet att på ett lustfyllt sätt möta matematik och språk.


Pedagogernas och barnens intressen avgör vilka delar av boken de vill fördjupa sig i och på vilken sätt de väljer att arbeta med boken. De olika uppdragen i boken inriktar sig på rim, berättelse, konstruktion, återberättande samt musik. Under vår workshop estetiska uttrycksmedel skapade vi karaktärerna som fick bli grunden till berättelsen i boken. I Kalasresan följer vi Loffsan på väg till Toffsans kalas. Under resans gång stöter Loffsan på hinder, där pedagogen som läser boken kan involvera barnen i uppdragen. Det finns inget facit på hur uppdragen ska utföras utan de är utformade för att barnens tankar och idéer ska lyftas fram. Det är barnen som själva bestämmer hur de vill lösa uppdragen. Enligt Kennedy (1999, s.22) ska pedagogen inte ge barnen färdiga svar utan ta tillvara på barnens många lösningar.

Enligt Läroplanen för förskolan (lpfö 98. rev. 2010, s.7) blir barnens lärande mer kreativt och bildar en helhet när man arbetar tematiskt. Persson och Wiklund (2007, ss. 21-25) beskriver hur innehållet i ett tematiskt arbete bör uppmuntra till undersökande samt lyfta fram barnens tankar och idéer i lek och skapande. Innehållet i temat ska kännas intressant för barnen och i processen bör barnen få möjlighet att uttrycka sig på olika sätt, vilket vi har tagit hänsyn till i vårt arbete. Det är tänkt att uppdragen i boken genomförs i grupp för att barnen ska få ta del av varandras erfarenheter och lära av varandra. Under arbete med uppdragen är samtal mellan pedagog och barn viktigt. I samtalet lyfter pedagogen fram barnens olika tankar och erfarenheter samt diskuterar dem, vilket leder till nytt lärande (Siljehag 2012, s.211).

Språk
Förskolan bör sträva efter att varje barn utvecklar ett rikt ordförråd, nya begrepp och utveckla sin förmåga att leka med ord. Barnen bör få möjlighet att uttrycka sina tankar samt diskutera och kommunicera i samspel med andra (Lpfö 98, rev 2010, s.10). Böcker är språkutvecklande då högläsning utökar barnens ordförråd, lär barnen hur språket är uppbyggt och får dem att bli intresserade av böcker samt skriftspråket (Svensson 1995, s.35). I fyra av bokens uppdrag ligger fokus på språkstimulering i form av rim, sång, godnattsaga och återberättande.

I berättelsen möter vi Rim-Ragnar och barnen får då i uppdrag att hjälpa Loffsan att rimma. Vi har valt att arbeta med rim för att det gynnar barnens språkutveckling samt utvecklar barnens fonologiska medvetenhet, vilket underlättar läs- och skrivinlärning (Jederlund 2011, s.168). Bokens andra språkliga uppdrag innebär att barnen ska hjälpa Loffsan arr hitta på en godnattsaga efter barnens ålder. Syftet med uppdraget är att barnen ska utveckla sin samarbetsförmåga och få möjlighet att uttrycka sig fritt. Enligt artikel 13 ska alla barn ges möjlighet att yttra sina tankar och idéer genom olika uttrycksformer (Barnkonventionen, 1989). Pedagogen har som uppgift att inte endast se barnen utan även lyssna på vad de har att säga (Qvarsell 2012, s.69).


I ett av uppdragen ska barnen hjälpa karaktärerna i boken skapa en sång at ge bort i present. Här uppmärksammas att gåvor inte behöver vara materiella ting utan att det är tanken som räknas. Pedagogen ska ge barnen tid för lek och kreativitet när de skapar musik tillsammans, det viktigaste är inte slutprodukten utan hur barnen tillsammans tar sig dit (Jederlund 2011, s.202). I Kalasresan ställs frågan "Hur kan vatten låta?" och Jederlund menar att frågor om hur något låter är bra att utgå från för att låta barnen skapa ljud, använda sin röst och lyssna på varandra (s. 204). Ett annat uppdrag handlar om att barnen ska återberätta, när de återberättar övar de på att hålla ordet en längre stund samt ta del av andra tankar och reflektioner (Wedin 2011, ss. 99-100).

Matematik
Enligt  Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s.7) ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sitt lärande om rumsuppfattning, läge, riktning och egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp. I boken används lägesord och ordningstal för att beskriva var karaktärerna befinner sig i förhållande till varandra. Jämförelseord används för att beskriva karaktärerna, ett exempel är när de ska klättra över ett berg "Först Loffsan, sedan lilla Lea, bredvid klättrar stora Thea, som fjärde person kommer Hugo Huggtand och sist klättrar Henry". Här får vi in både lägesord, jämförelseord samt ordningstal. Användning av lägesord för att barn ska förstå sin omvärld och med hjälp av fler matematiska begrepp lär sig barn uttrycka sig mer precist vilket är viktigt för att omvärlden ska förstå dem (Sterner  2006, s.49). Förskolan ska sträva efter att varje barn får nyttja olika material, redskap och tekniker att bygga, skapa och konstruera med i förskolan (Lpfö 98, 2010, s.10). I ett av bokens uppdrag ska barnen hjälpa Loffsan att ta sig över ett vattendrag och tanken är att barnen ska få välja fritt hur de ska gå till väga. Beroende på vad barnen har för tankar anpassar pedagogen materialet efter det och låter barnen skapa en väg över vattendraget. Barnen lär sig i byggleken, mätning, geometri, tyngd och volym. Om barnen dessutom får bygga efter egna ritningar får de fördjupade kunskaper om längd, höjd och bredd samt kunskaper inom perspektiv och proportioner (Persson 2006, ss. 96-97). I byggprocessen utvecklar barnen sin visualiseringsförmåga då de skapar inre bilder av hur de har tänkt att bygget ska se ut (s. 101).

Tanken med boken är att pedagogen bokens tema på en mängd olika sätt, exempelvis genom att dramatisera berättelsen både utomhus och inomhus. Andra sätt att utveckla temat kan vara besöka skogen, undersöka vattendrag eller klättra i små berg som karaktärerna i Kalasresan gör. Barnen kan även tillverka sina egna figurer och diskutera kring dessa. Till en början tänkte vi skriva en handledningsbok för hur pedagoger kan använda sig av Kalasresan, men efter en längre diskussion valde vi att låta bli för att undvika att pedagogerna blir påverkade av våra tankar. Vår grundtanke med Kalasresan är att barnens tankar och idéer ska lyftas och forma temaarbetet. Vi vill att Kalasresan ska locka barnen till ett lustfyllt och spännande lärande.

Pedagoger som en viktig faktor i barns matematiska lärande

Matematik finns överallt i barns omgivning, små vardagshändelser kan ses som stora matematiska situationer om det bara synliggörs. Barn är kompetenta, det är tillsammans med andra barn och med kompetenta pedagoger som barn blir medvetna om matematikens möjligheter (Björklund 2011, s.31). Barn bör ges möjligheter att få upptäcka, erfara och reflektera över sina möten med matematik. För att barn ska kunna ges de bästa förutsättningarna för matematisk lärande bör pedagogers upptäckarglädje, nyfikenhet, kunnande och respekt genomsyra verksamheten. Det är pedagogers förhållningssätt och kompetens som är en viktig faktor för vilka upplevelser och möjligheter till lärande barnen erbjuds (Emanuelsson 2010, s.154).

Har pedagoger upplevt matematiken som något negativt eller svårt under sin skoltid kan det påverka arbetssättet och motivationen till att arbeta med det i verksamheten. Matematiken kan upplevas som något främmande och för abstrakt för att kunna fläta samman det med vardagen på förskolan. Dessa pedagoger behöver få uppleva matematiken på ett enkelt och på ett konkret sätt. De behöver utvecklas och inta en ny bild av matematiken för att kunna förmedla den positiva känslan vidare till barnen. Det kan vara lustfyllt, spännande och väldigt lätt att arbeta med matematik bara dessa pedagoger får en möjlighet att själva upptäcka och utforska det på ett nytt sätt. Det kan möjliggöras genom kompetensutveckling i arbetslaget, till exempel genom föreläsningar eller med hjälp av mer kunniga pedagoger inom området.

Ett gott samarbete där tankar, idéer och litteratur delges och diskuteras inom arbetslaget och mellan avdelningarna på förskolan kan gynna både pedagogers och barns lärande. Ett ”pedagogiskt kafé” är ett tips på hur detta kan möjliggöras. En till två pedagoger från varje arbetslag träffas en gång i veckan eller i mån av tid och delar med sig av sina tankar, sin dokumentation och nya kunskaper de erfarit sedan senaste träffen. Jag har varit närvarande på ett ”pedagogiskt kafé” på min tidigare VFU och jag upplevde det som något positivt och lärorikt. Pedagoger från sex olika avdelningar delade med sig av dokumentation och samtalet var innehållsrikt och diskussionerna väckte nya tankar hos mig som jag sedan valde att arbeta vidare med. Det som diskuterades var bland annat vikten av att som pedagog tillföra material till barnens pågående aktivitet. Jag upplevde att barnens bygglek med träklossar utvecklades då jag hämtade gamla klossar av ett större slag från grannavdelningen. Barnen fortsatte med sitt bygge och borgen de byggde fick plötsligt stora torn som skyddsväggar. Det här tyckte jag var väldigt spännande att följa och dokumentera.

Min syn på matematik har förändras helt sedan jag påbörjade min utbildning på Campus Varberg. Jag såg matematik som något abstrakt, som uppställningar och ekvationer. Under min grundskoletid och gymnasietid var det mycket stilla sittande under lektionstid och jag fick oftast arbeta enskilt i matematikboken. Det var inte mycket variation på arbetssättet förutom att kapitlen i boken såg olika ut. Matematiklektionen var inte något jag såg fram emot. Nu ser jag matematiken i alla aktiviteter jag gör både hemma med mina egna barn och med barnen på förskolan. Det känns som att matematiken lever och finns i allt vi gör. Den är konkret och kan varieras på en mängd olika sätt. Den kan synliggöras i leken och i små vardagshändelser till exempel vid påklädning av vantar där vi kan räkna fingrar, prata om par och delar av en helhet Barnen upptäcker, jämför, urskiljer och sorterar saker och ting i sin vardag. Vår roll som pedagog är att synliggöra matematiken i det barnen gör just då.

Läroplanen för förskolan (98 rev.2010, s.10) nämner att förskolan ska sträva efter att barn utvecklar förståelse för rum, form och grundläggande egenskaper hos bland annat antal och talbegrepp. Pedagoger bör då sätta ord på barnens upplevelser och använda den rätta benämningen för att bekanta barnen med nya begrepp. Fokus ligger inte på att barnen ska lära sig det rätta namnet på till exempel geometriska former utan att de ska bekanta sig med egenskaperna. Pedagoger kan då benämna både egenskapen och namnet på formen för att ytterligare stimulera barnens förståelse för geometri. Formerna kan benämnas som till exempel en rund cirkel, två trekantiga trianglar och en fyrkantig kvadrat(1). Det är pedagoger som genom kommunikation och genom användandet av ett brett ordförråd som kan ge barnen en möjlighet att utveckla sitt ordförråd. Sterner (2010, s.47) beskriver att barn förstår mycket mer än de kan uttrycka verbalt och då är en närvarande pedagog en viktig faktor för att barn ska få höra ord och ta till sig nya ord. Pedagogen använder ett utvidgat språk som förstärker det barnet berättar. Ju mer vardagsspråk barnet utvecklar desto lättare blir det för barnet att utveckla ett matematiskt språk. Samtal och kommunikation mellan pedagoger och barn är en avgörande faktor för hur barnens förståelse för det matematiska språket utvecklas (Persson & Wiklund 2013, s.57).

Barns konkreta erfarenheter och sinnesupplevelser ligger som grund för vad de kan behärskar och har förståelse för inom matematiken. Har barnen fått möjligheter att erfara samma begrepp konkret i många olika sammanhang ökar förståelsen för begreppets innebörd. Pedagoger ska omsätta teori till praktik utan att krångla till det för mycket, enkla konkreta aktiviteter stimulerar barnens förståelse(1). De planerade aktiviteterna ska formas på ett sätt som ger barnen olika erfarenheter av matematiska begrepp. Det ska vara aktiviteter som känns bekanta och meningsfulla för barnen. Känns det meningsfullt blir det lustfyllt och det i sin tur leder till lärande. Barn lär i leken och då får pedagoger hitta olika sätt att leka fram och leka med matematiken. Det viktiga är att det känns begripligt för barnen och att det blir en konkret upplevelse. Pedagoger bör låta barnen uppleva matematiken både spontant i vardagssituationer och i planerade aktiviteter som utmanar barnen i deras matematiska tänkande. 

_______________________________________________________________________________

Referenser

(1) Carina Mattsson, workshop i matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]

• Björklund, Camilla (2008). Bland bollar och klossar: matematik för de yngsta i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

• Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber
• ________________________________________________________________________________

Berörda kursmål:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Ett spännande besök på Universeum i Göteborg

Jag valde att göra ett bildspel som hör till texten nedan

Jag valde att göra ett besök på Universeum tillsammans med min syster och mina två barn som är i förskoleåldern. Min tanke var att se hur de upplevde besöket och hur jag skulle kunna arbeta med det vi ser på Universeum när jag är ute på min nästa verksamhetsförlagda utbildning(VFU) . Besöket på Universeum tog en heldag för det fanns sju våningar att besöka och varje våning fanns det mycket spännande saker att uppleva och titta på.

Karta över de sju våningarna

Vattnets väg

Vi åkte upp till femte våningen med diagonalhissen. Redan här väcktes frågor hos barnen, de undrade hur hissen kan åka snett åt sidan för deras erfarenhet av hissar är att de endast åker upp eller ner. Vi pratade om hur det känns i kroppen då hissen börjar åka och då den bromsar in. På femte våningen besökte vi Vattnets väg. Här tittade på svenskt vattendrag och vi såg bland annat fiskar, ormar, fåglar och olika slags växter. Miljön var spännande utformad med ett utkikstorn där besökarna kunde se över platsen bättre. Något jag tyckte var positivt var att många av de akvarium som fanns där var öppna uppifrån och barnen hade en möjlighet att titta på fiskarna ur olika perspektiv, både från sidan och uppifrån. Vi diskuterade fiskarnas storlek och form beroende på ur vilket perspektiv vi tittade på dem. 

Akvariehallen

Efter Vattnets väg besökte vi Akvariehallen, vi kom precis i tid för matningen av hajarna. Vi satt på golvet framför det största akvariet och en anställd berättade om hajarna och om fiskarna. Det hon berättade verkade uppskattas av barnen som satt och lyssnade för de ställde frågor och skrattade då och då. Den här aktiviteten hade jag absolut kunnat ta med en barngrupp till. Matningen tog cirka 15 minuter och barnen fick se hajarna och fiskarna på nära håll samtidigt som de fick höra spännande fakta. Efter matningen fick barnen känna på en sågfisks så kallade såg som den använder för att fånga fisk med. 

Istiden

Den här utställningen fanns ute på terrassen och den handlade om Istiden och mest om mammutar. Det första vi kunde se var ett slags stort brunt tält, där inne fick vi se en mammut unge liggandes i en glasmonter. Runt om mammutungen fanns det trälådor med luckor som gick att öppna. Trälådorna var i olika storlekar och de log på olika höjd. Barnen kunde öppna luckorna och titta in, det var uppskattat både av barnen och av mig som en vuxen och en pedagog. Här fanns det fakta om mammuten och om andra djur som levde på Istiden. Vi kunde till och med se ett provrör med blod från en mammut. Det positiva var att fakta var spännande och det fanns föremål att titta och känna på. Det mindre positiva var att en vuxen måste läsa skylten i lådan för att barnen ska förstå innehållet. En knapp med en berättarröst barn kan trycka på hade varit jättebra! Det hade underlättat om jag som pedagog hade kommit hit med en barngrupp, då hade de kunnat utforska tälten på egen hand med mig som stöd. 

Det gick runt en guide i tältet och han visade min son en rekonstruktion av en tand från en sabeltandad tiger. Svensson (2009, s.199) beskriver att barn med svenska som andra språk får en större möjlighet att utveckla sitt språk (svenska) om de får möta nya kunskaper på ett praktiskt sätt. Vi fick känna på tanden samtidigt som vi tittade på en riktig skalle från en sabeltandad tiger, de långa tänderna satt kvar. Här fick min son både känna, titta och lukta på tanden samtidigt som killen berättade om tanden. Han upplevde en ny kunskap med flera av sina sinnen. Guiden var trevlig och berättade gärna om föremålen i tältet. Det tyckte jag var positivt för det förhöjde barnen upplevelse ännu mer. 

Utanför tälten såg vi stora rekonstruktioner av djuren som levde under Istiden. Vi kunde bland annat se en mammutfamilj, noshörningar och sabeltandade tigrar. Vid djuren fanns det skyltar med fakta och bilder. De läste jag upp för barnen och vi samtalade om djuren. Längst in på utställningen fanns det ett tält vi kunde gå in. Där satt vi och lyssnade på en saga som hördes från högtalarna. Sagan handlade om hur en familj levde och jagade mammutar för att ha mat och för att använda pälsen till olika ändamål. Barnen satt kvar under hela sagostunden och efteråt samtalade vi om här det kan ha varit att leva under Istiden. Barnens tankar var intressanta att lyssna på och jag började direkt tänka på hur detta skulle kunna utvecklas till ett tema på förskolan. Det fanns mycket spännande att utgå ifrån, det gäller bara att dokumentera barnens utforskande och deras tankar.

Regnskogen

Att kliva in i Regnskogen var som att kliva in i en annan värld. Det var varmt, fuktigt och det luktade annorlunda. Barnen märkte också det här direkt och de undrade varför det var varmare här än på andra avdelningarna och varför det luktade så konstigt. Regnskogen är fördelad på fem våningar och vi tog oss igenom regnskogen genom att ta trapporna upp och ner. Även om det finns hissar tror jag att den här miljön att lite sämre anpassad för barnvagnar och för rullstolar. Det var spännande att djuren var fria och vi kunde se dem röra sig fritt. En liten apa satt på trappan när vi skulle gå upp en våning och det var väldigt uppskattat av barnen. Fler djur vi såg var tukaner, pirayor, leguaner och fjärilar. Här kan intressanta diskussioner väckas kring naturen och skillnaderna mellan regnskogen och den svenska skogen. 

Rymden

På den här avdelningen får barnen uppleva rymden, rymdresor och se hur livet på en rymdstation kan vara. De fick leka med gravitationen och prova på att åka upp och ner i en rymdstol. Stolen släppte ut luft varje gång den åkte ner och det ledde till ett samtal kring lufttryck. Vilken tur att jag har haft möjligheten att utveckla min förståelse för naturvetenskap på högskolan. Jag kände mig mer trygg när barnen ställde frågor även om jag vet att jag inte ska vara en allvetare (Körling 2012, ss.162-163). Barnens frågor såg jag som lärandesituationer där vi tillsammans utforskar olika fenomen. Visst frågade jag barnen vad de trodde hände men ibland så ville de bara veta hur sakerna fungerade och då kändes det tryggt att jag kunde berätta det jag visste och sedan utvecklades diskussionen utifrån barnens tankar kring fenomenet. Det fanns en gravitationstratt där barn kunde lägga på kulor som då åker runt i cirklar tills de ramlar ner i trattens öppning. En stor skylt förklarade vad det är som händer med kulorna och varför de dras neråt mot öppningen. 

Teknoteket

Den här avdelningen erbjöd barn aktiviteter som att bygga med mjuka klossar, skapa kulbanor, elektriska kretsar och robotar. Lokalen var stor och den ena sidan var fylld med skumgummi bitar i olika storlekar och former. Björklund (2008, s.20) nämner att barn behöver utmanas och möta problemsituationer för att utveckla sin matematiska kompetens och sin förståelse för innebörden i matematiska begrepp. På den här avdelningen får barn prova på olika aktiviteter och möta problemlösningar i bland annat bygget och skapandet. En närvarande pedagog synliggör det barnen gör och benämner begrepp med dess rätta namn. Eftersom Universeum hade ett haj-tema då vi var där kunde barnen bygga eller måla egna hajar som sedan sattes upp på informationsdisken. Det här tycker jag är en rolig aktivitet då barnens skapande blir en del av Universeum.

Naturens superkrafter

Här fick barnen uppleva naturens krafter och se hur de har inspirerat till ny teknik. Barnen fick prova på olika experiment och aktiviteter. Favoritaktiviteten var väggen gjord av kardborre. Barnen fick ta på sig en dräkt och sedan hoppade de upp mot väggen och jag hjälpte till att lyfta upp dem. Kardborren på dräkten sattes fast med kardborren på väggen och detta tyckte barnen var spännande. De provade även att hoppa mot väggen utan dräkten och vi samtalade om varför det inte fungerade utan dräkten. Vi pratade om friktion och om tyngdkraften. Carina Mattsson(1) nämnde att vi behöver omvandla teorin till praktik utan att krångla till det för mycket för barnen. Den här avdelningen tillät barnen att leka fram nya kunskaper inom matematik och naturvetenskap utan att det blev krångligt, de lekte och provade sig i de olika aktiviteterna.Genom att vi som pedagoger sätter ord på barnens upplevelser och benämner ord som friktion och tyngdkraft utvecklas deras förståelse för olika begrepp inom naturvetenskap.

Tankar

Efter lek och utforskande på dessa sju avdelningar kände jag att barnen var trötta men nöjda med besöket. Vi missade avdelningen i källaren som kallas för Jobbis. Vi har varit där vid ett tidigare besök och där kan barnen klättra, leka på en byggarbetsplats, leka kapten på ett fartyg och mycket mer. Jag kände att det vi hade besökt räckte för den här dagen. Hade jag som pedagog planerat för ett besök på Universeum med en barngrupp hade jag avgränsat besöket till en till max tre avdelningar för att barnen ska ges tid att utforska avdelningarna och kunna ta in och reflektera över det de utforskar. Besöket kan sedan utvecklas på förskolan med fler experiment inom naturvetenskapen och matematik. Ett besök på Universeum ger ett bra underlag för ett kommande tema eller som en avslutning på ett tema. Jag rekommenderar absolut Universeum, barnen får leka och utforska matematik och naturvetenskap på ett lustfyllt sätt! 

Länk för mer information - Universeum Göteborg

___________________________________________________________________

Besök på Universeum med en barngrupp berör bland annat följande mål i Läroplanen för förskolan.

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

• utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära
• utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar samt försöker förstå andras perspektiv
• utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar
• utvecklar sitt intresse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra
• utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysiska fenomen
• utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap 

(Lpfö 98. rev.2010, ss.9-10]

____________________________________________________________________

Referenser

(1) Carina Mattsson, Workshop i matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]

• Björklund, Camilla (2008). Bland bollar och klossar: matematik för de yngsta i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
• _______________________________________________________________________________

Uppdragskort i Matematik

Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev. 2010, s.6) beskriver att verksamheten ska anpassas till barnens erfarenhetsvärld, intressen och drivkraft till att söka kunskaper. Det som känns meningsfullt och lustfyllt lärs in lättare och fortare än det vi upplever som svårt och främmande. Därför är det viktigt att som pedagog utgå ifrån barnens intressen och behov när vi planerar vår verksamhet. Upplever barnen aktiviteter som lustfyllda och spännande utvecklas de och erfar nya kunskaper samtidigt som de har roligt. Pedagogers förhållningssätt är en viktig faktor för hur barnen upplever olika situationer. Pedagoger som är positivt inställda och som visar glädje genom sitt förhållningssätt lockar fram barnens nyfikenhet. Pedagogers val av uttryckssätt och ordval påverkar hur och vad barnen lär sig. Miljön kring aktiviteterna kan uppmuntra och utmana lärandet hos barn men även begränsa det (Leijon 2013, ss.62-63). Pedagoger bör vara medvetna om vad den sociala och den fysiska miljön erbjuder barnen och ständigt förändra och anpassa den efter barngruppens aktuella behov. Det leder till en lärorika aktiviteter och lekar.

Pedagoger som förbereder och planerar aktiviteter i förväg skapar goda förutsättningar för en verksamhet som kan flyta på i en lugn takt utan stress och orosmoment för vad aktiviteten ska innehålla och hur den ska utföras. En förberedd väska eller påse med ett uppdragskort och passande material till uppdraget underlättar vid skogsutflykter, eller vid tillfällen då barnen visar intresse för någonting de ser. Då kan väskan eller påsen tas fram och aktiviteten kan startas upp direkt. Det sparar tid då barngruppen ska iväg till skogen och det underlättar för dagar då det händer mycket i verksamheten och pedagoger kanske inte har tid att hitta på nya aktiviteter. Samlingen med uppdragskorten bör förnyas och utvecklas då barnen visar intresse för någonting nytt eller då pedagoger får nya tips och idéer från omgivningen eller från litteratur.

Även om uppdragskort är ett bra sätt att arbeta på tycker jag som tidigare nämnt i det förra inlägget att pedagoger bör vara spontana och improvisera i situationer de befinner sig i med barnen. Uppdragskorten kan skrivas i samband med att pedagogen upptäcker ett nytt intresse hos barnen. Variation, flexibilitet och samtal med barnen om kommande aktiviteter leder till meningsfulla och lärorika aktiviteter där barn får utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Carina Mattson(1) visade oss en stor variation av uppdragskort och tillhörande material. Vi fick prova aktiviteterna och jag kan absolut tänka mig att prova det här under min verksamhets förlagda utbildning(VFU). På bilderna nedan visas fem tycken uppdragskort med tillhörande material från workshopen(1).

Det vi fick prova på var bland annat:

1. Ljudmemory - Urskilja och para ihop

2. Fundera på hur många fordon vi kan skapa med träknapparna(däck) - Sortering

3. Doftmemory - Sinnen

4. Hur långt blir äppelskalet - Vardags teknik

5. Lägga kottarna runt en kompis som ligger ner. Hur många behöver vi? - Antal

Mål i Läroplanen för förskolan som berörs med dessa fem uppdrag

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

• utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp.
• ..utforskar hur enkel teknik fungerar 
• utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar.
• utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka och undersöka.  (Lpfö 98 rev.2010, s.10)

Det jag tyckte var positivt var att uppdragen ska utföras tillsammans med en kompis. Genom samspel och kommunikation blir lärandet meningsfullt och när man får dela det med en kompis blir det också lustfyllt.

Allt är relation och barn lär av varandra och av vuxna. Vill vi att barn ska lära sig någonting nytt ska vi försöka vara förebilder för dem. Genom att barn ständigt befinner sig den närmsta utvecklingszonen behöver de tillåtas att samarbeta och samtala kring olika uppgifter (Körling (2012, ss.111-117). Uppdragskorten tillåter samarbete och pedagoger ska finnas med som stöttning och medforskare. Vi ska ge barnen utrymme att själva prova på uppdragen och hitta olika sätt att tolka och förstå uppgiften.

Även om vi har ett syfte med uppdragen ska vi inte rätta barnen och berätta vad vi tycker är rätt. Jag som pedagog ger inte omsorg om jag beter sig som en allvetare. Det vill säga att jag svarar direkt med ett ”rätt” svar då barnen inte förstår ett begrepp eller en fråga. En tillåtande atmosfär som uppmuntrar barnen till samtal kring uppdragen är omsorg. Det är även omsorg att ge barn utmaningar och tilliten att de klarar av uppdrag som kan uppfattas som svåra till en början. Tillsammans med andra barn och med en stöttande pedagog tar sig barnen igenom utmaningar och får en förståelse för processen (Körling 2012, s. 228).

_______________________________________________________________________

Referenser

(1) Carina Mattsson, workshop i matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20] 

• Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Leijon, Marie (2013) Rummet som resurs förlärande och ilärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur.

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
• 
  
• ________________________________________________________________________
• Berörda kursmål
• 
  
• • kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 
  • skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 
• • redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

Mötet med lera - Workshop

Vad händer om vi ger en 10 kilos lerklump till en barngrupp med ett till treåringar? Frågan fick vi av Mats Andersson(1) på en workshop i Bild. Direkt föreställde jag mig hur mötet med leran kan upplevas av barnen. Vill de testa att lyfta leran, smaka på den, gå eller hoppa på den? Det här tycker jag är ett bra sätt att introducera lera för barn, att lägga fram lera på bordet eller på golvet och låta dem själva utforska, klämma och känna. Genom att tillföra olika enkla redskap som till exempel skärtråd kan barn upptäcka nya sätt att utforska leran. Körling (2012, s. 45) nämner att den bästa läraren är den som vill dela barnens nyfikenhet och tillåta dem att utgå från sin nyfikenhet i utforskandet. Jag som pedagog bör ställa fram material och låta barnens nyfikenhet och intresse styra aktiviteten vidare. Visst styr jag aktiviteten till en viss del då jag väljer att barnen ska få utforska lera men det gör jag med ett syfte och jag utgår ifrån barnens intresse vid min planering av aktiviteter. 

Vi utforskande olika slags lera genom att gå på dem utan skor

Ett sätt att visa barnen att vi alla skapar och gör olika är att låta barnen hålla i en klump lera i handen och sedan klämma så hårt de kan(1). Sedan läggs leran på bordet och barnen får göra två ögon på sin lerklump. Nu har lerklumparna blivit figurer med en kropp och med ögon, ingen figur är den andra lik. Här blir det tydligt att det vi skapar är något eget och unikt. När barnen känner sig bekanta med lera kan pedagogen använda leran som ett medel för att utveckla barnens kunskaper inom andra ämnesområden som till exempel inom matematik. Barnen visualiserar ord och begrepp de hör till figurer och former i lera. Det är ett bra hjälpmedel för de barn som ännu inte kan tänka det abstrakta utan behöver få göra för att förstå. Det här är en väldigt bra och enkel aktivitet som lyfter olikheter som något positivt. Jag kommer absolut försöka hinna med den här aktiviteten under min verksamhetsförlagda utbildning.

Pedagogen kan ge barnen uppgifter och instruktioner på vad barnen kan forma med sin lera. Det ska vara ord som kan tolkas olika med fantasin och det finns ingen bestämd form som ses som det rätta. Det kan till exempel vara att forma en bit som är lång eller kort. Vad definierar barnen som långt eller kort, vad refererar de till? Pedagogen kan ställa frågan, vad finns det som är långt/kort? Här finns tillfälle för spännande diskussioner så det är viktigt att pedagogen är närvarande och tar tillfället i akt att ställa frågor. Andra begrepp som kan användas är att forma en stor, liten, krokig eller slingrig form. Barnen kan också skapa former som förmedlar olika känslor. Hur ser en arg, trött, ledsen eller en glad form ut? Svårighetsgraden på aktiviteterna anpassas efter barnens ålder och utveckling. Pedagogen kan samtala med barnen i alla åldrar om vad lera är och var den kommer ifrån. Det här är ett sätt att fläta samman naturvetenskap med estetiska lärprocesser. Fler frågor som kan vara intressanta att ställa är varför finns leran där den finns? varför finns den i olika färger? vad händer om vi lägger ut leran utomhus några veckor? Det är barnens svar på frågorna som leder utforskandet vidare och in på nya spår.

Bilden till vänster visar en figur av mina sammansatta figurer från workshopen. Jag fick bland annat forma långa, korta, krokiga och snirkliga former med leran.


Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev. 2010 s.10) beskriver att varje barn ska ges möjlighet att utveckla ett nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp. De ska få utveckla sin förmåga att förmedla tankar och upplevelser i många uttrycksformer som exempelvis bild och och lek. Genom att barnen får forma leran till olika begrepp och tolka uppgiften utifrån sina erfarenheter utvecklas deras förståelse och deras ordförråd. De jobbar konkret och det kan underlättar förståelsen för abstrakta begrepp, både för barn med svenska som hemspråk och för barn med svenska som andra språk.

Tips på en aktivitet! (4-6 år)

Inspirationen till aktiviteten fick jag på workshopen med Mats Andersson(1).

Pedagogen ber 4-5 barn att som tidigare nämnt forma leran till olika begrepp, som till exempel långt, kort, stort, litet och krokigt. När barnen känner sig färdiga med sina former ber pedagogen barnen att bygga ett högt torn med alla former tillsammans. Hur tolkar barnen uppgiften? Bygger de tornet på höjden ovanför bordet eller lägger de ner leran på golvet och bygger på längden? Hur samspelar de med varandra? Vilken tanke finns bakom sättet de bygger på? Pedagogen kan vara med som stöd och ställa frågor som synliggör barnens tankar. Diskussioner kan väckas mellan barnen, de kanske jämför sina långa eller korta former och samtalar om varför de ser ut på olika sätt. Barnen använder matematiken för att undersöka, reflektera och prova olika lösningar i aktiviteten (Lpfö 98 rev.2010, s.10) Den här aktiviteten inbjuder till spännande och lärorika samtal där barnen även utvecklar sin matematiska förmåga.

Min grupps tolkning av att bygga högt

Det pedagoger kan tänka på är att välja rätt lera som passar med syftet till aktiviteten. Är syftet att bekanta barnen med lera och undersöka den kan det vara bra att ställa fram olika sorters lera. Det ger barnen en möjlighet att jämföra och undersöka likheter och skillnader i konsistensen. Är tanken med aktiviteten att barnen ska utvecklas inom ett annat ämne som exempelvis matematik kan pedagogen lägga fram mjuk lera så att aktiviteten kan startas upp direkt. Ger vi barnen en hård lera läggs fokus på att knåda leran och göra den mjuk, det kan ta tid och mindre energi läggs då åt den tänkta aktiviteten. En god planering och flexibilitet skapar goda förutsättningar för barns lärande.

Under workshopen fick vi även prova på att blanda färger med en mjuk modellera. Vi utgick ifrån de fyra grundfärgerna, grön, röd, blå och gul. Tanken var att vi skulle skapa en färgskala med färger i olika nyanser. Det var intressant att blanda färgerna men eftersom vi utgick ifrån en färdig färgkarta fokuserade jag på att få till samma färger som jag såg på färgkartan och jag kände att det behövde bli "rätt". Hade jag gjort den här aktiviteten i en barngrupp hade jag inte visat barnen en färdig färgkarta utan jag skulle ha uppmuntrat barnen till att blanda färgerna fritt och utforska vilka färger som skapas vid blandningen.

Tack vare workshopen insåg jag vilka möjligheter en klump lera kan ha om vi bara låter kreativiteten och våra pedagogiska tankar ta plats i utforskandet.

__________________________________________________________________________

Referenser

(1) Mats Andersson. Workshop i Bild. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-17]

• Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
• 
  
• ____________________________________________________________________________
• Berörda kursmål:
• • utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 
• • skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.