Ett pedagogiskt verktyg - Kalasresan

Kalasresan är en bok som är tänkt att användas som ett pedagogiskt verktyg i förskolans verksamhet. Boken är skapad av mig och sex studiekamrater under kursen 11FK30. 

Kalasresan är en uppdragsbok som ger möjlighet att arbeta tematiskt med språk och matematik i förskolan. I boken är uppdragen utformade för att lämna utrymme till barnens egna tankar och idéer, vilket ger barnen inflytande och gör dem delaktiga. Uppdragen är skapade för att pedagogerna ska kunna anpassa dem efter barnens ålder och förmåga. Kalasresan lockar till samarbete och kreativt tänkande, samt erbjuder barnen möjlighet att på ett lustfyllt sätt möta matematik och språk.


Pedagogernas och barnens intressen avgör vilka delar av boken de vill fördjupa sig i och på vilken sätt de väljer att arbeta med boken. De olika uppdragen i boken inriktar sig på rim, berättelse, konstruktion, återberättande samt musik. Under vår workshop estetiska uttrycksmedel skapade vi karaktärerna som fick bli grunden till berättelsen i boken. I Kalasresan följer vi Loffsan på väg till Toffsans kalas. Under resans gång stöter Loffsan på hinder, där pedagogen som läser boken kan involvera barnen i uppdragen. Det finns inget facit på hur uppdragen ska utföras utan de är utformade för att barnens tankar och idéer ska lyftas fram. Det är barnen som själva bestämmer hur de vill lösa uppdragen. Enligt Kennedy (1999, s.22) ska pedagogen inte ge barnen färdiga svar utan ta tillvara på barnens många lösningar.

Enligt Läroplanen för förskolan (lpfö 98. rev. 2010, s.7) blir barnens lärande mer kreativt och bildar en helhet när man arbetar tematiskt. Persson och Wiklund (2007, ss. 21-25) beskriver hur innehållet i ett tematiskt arbete bör uppmuntra till undersökande samt lyfta fram barnens tankar och idéer i lek och skapande. Innehållet i temat ska kännas intressant för barnen och i processen bör barnen få möjlighet att uttrycka sig på olika sätt, vilket vi har tagit hänsyn till i vårt arbete. Det är tänkt att uppdragen i boken genomförs i grupp för att barnen ska få ta del av varandras erfarenheter och lära av varandra. Under arbete med uppdragen är samtal mellan pedagog och barn viktigt. I samtalet lyfter pedagogen fram barnens olika tankar och erfarenheter samt diskuterar dem, vilket leder till nytt lärande (Siljehag 2012, s.211).

Språk
Förskolan bör sträva efter att varje barn utvecklar ett rikt ordförråd, nya begrepp och utveckla sin förmåga att leka med ord. Barnen bör få möjlighet att uttrycka sina tankar samt diskutera och kommunicera i samspel med andra (Lpfö 98, rev 2010, s.10). Böcker är språkutvecklande då högläsning utökar barnens ordförråd, lär barnen hur språket är uppbyggt och får dem att bli intresserade av böcker samt skriftspråket (Svensson 1995, s.35). I fyra av bokens uppdrag ligger fokus på språkstimulering i form av rim, sång, godnattsaga och återberättande.

I berättelsen möter vi Rim-Ragnar och barnen får då i uppdrag att hjälpa Loffsan att rimma. Vi har valt att arbeta med rim för att det gynnar barnens språkutveckling samt utvecklar barnens fonologiska medvetenhet, vilket underlättar läs- och skrivinlärning (Jederlund 2011, s.168). Bokens andra språkliga uppdrag innebär att barnen ska hjälpa Loffsan arr hitta på en godnattsaga efter barnens ålder. Syftet med uppdraget är att barnen ska utveckla sin samarbetsförmåga och få möjlighet att uttrycka sig fritt. Enligt artikel 13 ska alla barn ges möjlighet att yttra sina tankar och idéer genom olika uttrycksformer (Barnkonventionen, 1989). Pedagogen har som uppgift att inte endast se barnen utan även lyssna på vad de har att säga (Qvarsell 2012, s.69).


I ett av uppdragen ska barnen hjälpa karaktärerna i boken skapa en sång at ge bort i present. Här uppmärksammas att gåvor inte behöver vara materiella ting utan att det är tanken som räknas. Pedagogen ska ge barnen tid för lek och kreativitet när de skapar musik tillsammans, det viktigaste är inte slutprodukten utan hur barnen tillsammans tar sig dit (Jederlund 2011, s.202). I Kalasresan ställs frågan "Hur kan vatten låta?" och Jederlund menar att frågor om hur något låter är bra att utgå från för att låta barnen skapa ljud, använda sin röst och lyssna på varandra (s. 204). Ett annat uppdrag handlar om att barnen ska återberätta, när de återberättar övar de på att hålla ordet en längre stund samt ta del av andra tankar och reflektioner (Wedin 2011, ss. 99-100).

Matematik
Enligt  Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s.7) ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sitt lärande om rumsuppfattning, läge, riktning och egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp. I boken används lägesord och ordningstal för att beskriva var karaktärerna befinner sig i förhållande till varandra. Jämförelseord används för att beskriva karaktärerna, ett exempel är när de ska klättra över ett berg "Först Loffsan, sedan lilla Lea, bredvid klättrar stora Thea, som fjärde person kommer Hugo Huggtand och sist klättrar Henry". Här får vi in både lägesord, jämförelseord samt ordningstal. Användning av lägesord för att barn ska förstå sin omvärld och med hjälp av fler matematiska begrepp lär sig barn uttrycka sig mer precist vilket är viktigt för att omvärlden ska förstå dem (Sterner  2006, s.49). Förskolan ska sträva efter att varje barn får nyttja olika material, redskap och tekniker att bygga, skapa och konstruera med i förskolan (Lpfö 98, 2010, s.10). I ett av bokens uppdrag ska barnen hjälpa Loffsan att ta sig över ett vattendrag och tanken är att barnen ska få välja fritt hur de ska gå till väga. Beroende på vad barnen har för tankar anpassar pedagogen materialet efter det och låter barnen skapa en väg över vattendraget. Barnen lär sig i byggleken, mätning, geometri, tyngd och volym. Om barnen dessutom får bygga efter egna ritningar får de fördjupade kunskaper om längd, höjd och bredd samt kunskaper inom perspektiv och proportioner (Persson 2006, ss. 96-97). I byggprocessen utvecklar barnen sin visualiseringsförmåga då de skapar inre bilder av hur de har tänkt att bygget ska se ut (s. 101).

Tanken med boken är att pedagogen bokens tema på en mängd olika sätt, exempelvis genom att dramatisera berättelsen både utomhus och inomhus. Andra sätt att utveckla temat kan vara besöka skogen, undersöka vattendrag eller klättra i små berg som karaktärerna i Kalasresan gör. Barnen kan även tillverka sina egna figurer och diskutera kring dessa. Till en början tänkte vi skriva en handledningsbok för hur pedagoger kan använda sig av Kalasresan, men efter en längre diskussion valde vi att låta bli för att undvika att pedagogerna blir påverkade av våra tankar. Vår grundtanke med Kalasresan är att barnens tankar och idéer ska lyftas och forma temaarbetet. Vi vill att Kalasresan ska locka barnen till ett lustfyllt och spännande lärande.

Utvärdering av mitt didaktiska material

Under de två fältdagarna efter VFU:n valde jag att samtala med barnen om vad de kommer ihåg av mina aktiviteter och av uppdragsspelet. För att barnen skulle kunna berätta vad de tyckte utan att bli påverkade av varandra valde jag att sitta med ett barn i taget i ett avskilt rum. Även om jag såg detta som ett samtal och inte en intervju utgick jag ifrån Kihlströms (2007, s.51) beskrivning av placeringen för att det ska kännas avslappnat mellan deltagande parter. Jag valde att sitta snett mot barnet jag samtalade med för att vi skulle se varandra bra men att ögonkontakten inte skulle bli onaturlig. Barnet skulle få en möjlighet att titta runt om det kändes bättre. 

Barnen berättade att de hade haft det roligt och jag upplevde att de kom ihåg det mesta av det vi gjorde. Barnen berättade att de ville spela uppdragsspelet igen och några av barnen nämnde känselmemoriet och ljudmemoriet som favoriter. Jag skrev ner vad barnen berättade och sedan gjorde jag en sammanställning för min egen skull. Jag skrev även ner nya idéer och utvecklingsområden. Jag skrev bland annat ner att jag behöver tänka på att ta ett steg bakåt och ge barnen mer tid att själva reflektera över uppdragen. Jag ville gärna ge dem stöd och vara delaktig i deras spel men ibland kan det vara bättre att ta ett steg bakåt men ändå finnas där som stöd. Den här sammanställningen ska jag utgå ifrån när jag planerar för en ny spelomgång. Jag lämnade kvar uppdragsspelet när VFU:n var slut men eftersom det bara var en dag mellan sista dagen av VFU:n och första dagen av fältdagarna hann min handledare inte använda allt material. Hon berättade att barnen hade frågat efter ljud och känselmemoriet och då tog läraren fram det materialet. Jag blev glad att barnen valde att spela med en del av materialet även om de inte fanns tid för att spela hela uppdragsspelet.

Jag valde att ha samtal då barnen hade fri lek och min tanke var att jag ville använda den tiden för att barnen skulle få god tid på sig och inte missa någon aktivitet. Jag upplevde att vissa av barnen fick lite bråttom då de skulle samtala med mig, jag kan tänka mig att de ville få tid för den fria leken också. Till nästa gång ska jag planera in samtal vid ett annat tillfälle än den fria leken. Det hade nog varit bättre om jag hade frågat barnen vilken stund de tycker passar bäst. Får de vara med och välja vilken dag/tid kanske de kan fokusera och slappna av mer i samtalet med mig. 

Kursens innehåll kommuniceras genom mitt didaktiska material

"Jag har kommunicerat kursens innehåll med barnen och lärarna genom mitt uppdragsspel och genom aktiviteterna jag har haft med delar av mitt material. Uppdragen är utformade utifrån erfarenheter jag har fått med mig under kursens gång. Jag har blivit inspirerad och erövrat ny kunskap under föreläsningar och workshops. Erfarenheterna och kunskaperna har jag delat med mig under spelets gång och under aktiviteterna. Jag har även berättat om mitt syfte med mina aktiviteter och vad mina idéer och tankar grundar sig på".                            (Grozdanic 2015)

Reflektioner och utvecklingsmöjligheter

Kennedy (1999, s.58) nämner att pedagoger gärna vill att barnen ska reflektera över sitt lärande och tänka självständigt men att det ändå är svårt att undgå att tänka på att barnen ska göra det som vi anser är rätt. Det här tolkar jag som att pedagoger har en aktivitet planerad och har klart för sig vad barnen ska utveckla i aktiviteten. Det kan då kan bli svårt att fånga upp vad barnen visar intresse för. Det kan visa sig att barnen utvecklar kunskaper inom något helt annat än vad pedagogen hade tänkt sig. Med uppdragskorten finns ett planerat syfte men självklart ska barnens tolkning av uppgiften uppfattas som det rätta för barnet som tolkar det så. Barnen lär sig på olika sätt och genom stöttning kommer de klara av uppdragskorten och utvecklas inom fler områden än det som var tänkt från början.

Det som är bra med ett uppdragsspel är att utvecklingsmöjligheterna är stora. Uppdragen kan till exempel anpassas till förskoleklassens tema, ämnen, årstider och efter barnens önskemål. Det är lätt att anpassa svårighetsgraden och fånga upp barnens aktuella intressen eftersom korten är lätta att skapa. Läraren kan skapa ett nytt uppdragskort direkt efter upptäckten av ett nytt intresse. Uppdragskorten kan handla om natur och djur och då kan spelet användas när förskoleklassen är i skogen eller på ute gården. Något jag har tänkt på i efterhand är att jag borde ha låtit barnen skapa uppdragskort som vi kunde ha använt tillsammans med mina.Då hade barnen varit mer delaktiga i skapandet av spelet och jag kan tänka mig att intresset för spelet hade ökat ytterligare.

Skapandet och utvecklingen av uppdragsspelet har givit mig en möjlighet att 
vara kreativ. Kupferberg (2013, s.23) beskriver kreativitet som problemlösning och det håller jag verkligen med om. Problemlösning uppstår då jag behöver fundera på vilket slags material jag behöver och hur jag ska tillverka delarna till spelet. När jag har klarat av utmaningarna känner jag att jag har utvecklats. Jag försöker och vill ständigt fördjupa min förståelse för olika uppgifter för det gör mig mer självsäker och trygg. 

"Jag kommer att använda uppdragsspelet när fler tillfällen ges och då vill jag testa med nya uppdragskort och i andra miljöer. Barnen kan även skapa ett eget spel och skriva egna uppdrag som de sedan får dela med sig till de andra barnen. Det jag kan föreställa mig att pedagoger ibland kan uppleva som ett hinder med spelet är att det tar tid att lägga ut spelplanen och plocka undan igen. Men det blir inget hinder med en god planering och om barnen inkluderas och får hjälpa till att skapa spelplanen. Räcker tiden ändå inte till kan färre spelbrickor och uppdrag användas, det minskar nog speltiden men det ger fortfarande barnen en möjlighet att leka och lära (Lpfö 98. rev 2010, s.9). Jag ser fram emot utvecklingen av mitt uppdragsspel."           (Grozdanic 2015).

_____________________________________________________________

Referenser

• Kennedy, Birgitta (1999). Glasfåglar i molnen: om temaarbete och dokumentation ur en praktikers perspektiv. Stockholm: HLS

Kihlström, Sonja. Intervju som redskap i Björkdahl Ordell, Susanne & Dimenäs, Jörgen (2007). Lära till lärare: att utveckla läraryrket - vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik. 1. uppl. Stockholm: Liber

Kupferberg Feiwel (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur.

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Senadina Grozdanic, (2015) Didaktiskt material, Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-05-18]

• _____________________________________________________________________

Berörda kursmål
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Sista veckan av min verksamhetsförlagda utbildning

Den sista veckan av VFUn har jag fokuserat på att göra ändringar på mitt uppdragsspel och se hur barnen upplever spelet med ändringarna. 

Den här veckan har vi hunnit spela tre gånger med tre barn i taget. Jag upplevde att spelet flöt på bättre med ett barn mindre då väntetiden på sin tur minskade. Eftersom det nu fanns färre uppdrag att utföra valde jag att använda de större uppdragen som barnen visade intresse för tidigare. Förra gången då vi spelade fick barnen dra ett kort som hade samma geometriska form som spelbrickan de stod på hade. Den här gången fanns det tre högar med uppdragskort. Den ena högen bestod av kort med matematikuppdrag, den andra högen bestod av kort med språkuppdrag och den tredje högen bestod av blandade uppdrag. Spelet var utformat på samma sätt som innan, en cirkel runt mattan i allrummet för att skapa känslan av gemenskap(1). Även om det här var andra gången vi testade spelet upplevde jag att barnen fortfarande hade svårt för att lämna kvar sin lerfigur på spelbrickan de stod på då de skulle utföra ett uppdrag. Nästa gång får det bli fler ändringar som underlättar för barnen och gör det lättare för dem att fokusera på det viktigaste, det vill säga på uppdragen. Den här gången hann vi spela klart innan barnen skulle gå ut på rast och jag upplevde barnen som mer fokuserade och förväntansfulla på vad nästa uppdragskort skulle innehålla.

Det är spännande att tänka på hur ens egna tankar kan utvecklas och förändras då teori sätts i praktik. Det jag trodde skulle vara lätt för barnen visade sig ibland vara en utmaning som vi fick hjälpas åt med medan andra moment som jag var beredd att hjälpa till med klarade de på egen hand. Det jag hade planerat med spelet verkade bra då jag skrev ner planeringen på papper men när vi sedan testade spelet på riktigt såg jag tydligt vad jag behöver göra ändringar på. Även om jag hade provat spelet hemma och reflekterat över hur det kan vara att spela med barnen som Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s.1) nämner är en bra utgångspunkt blev det helt annorlunda med barnen i förskoleklassen. 

Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev.2010, s.9) nämner att barnens tankar och idéer ska tas tillvara och det har jag försökt göra. När vi hade spelat färdigt och barnen var ute på rast skrev jag ner vad jag upplevde som lyckat och vad jag behövde förändra till nästa gång. Jag tycker det är spännande att titta på barnen när de spelar och lyssna på vad de pratar om under spelets gång. Det är det jag antecknar och försöker ta hänsyn till när jag ska göra förändringar. Jag frågade även barnen i efterhand vad de tyckte om spelet, vad som var roligt, svårt eller för lätt. Genom att sammanfläta barnens synpunkter och mina idéer utvecklar vi spelet tillsammans och förhoppningsvis blir det mer lustfyllt och lärorikt för barnen.

De två nästkommande gångerna vi spelade fortsatte vi med uppdrag på var tredje spelbricka för de tyckte barnen var bättre. Jag provade att lägga ut spelet på ett nytt sätt. Istället för att lägga ut spelet i en cirkel runt mattan använde jag mig av hela rummet och la ut spelbrickorna som en lång orm. Mitt syfte var att använda hela rummet och att det inte skulle bli lika trångt mellan spelbrickorna. Nackdelen kan vara att barnen inte ser vad de andra barnen gör i sina uppdrag. För att undvika det och lösa problemet med lerfigurerna kom jag på att barnen kunde sitta vid sidan av spelbrickorna och endast förflytta lerfigurerna när de har kastat tärningen. På det sättet kan de lättare förflytta sig utan att tappa bort sin spelbricka och tid sparas som kan läggas på uppdragen istället. Barnen berättade att de tyckte om spelet och att det var roligt att de kunde välja om de skulle göra uppdragen enskilt eller tillsammans.

Bildlektion

Bildlektionen den här veckan upplevde jag som väldigt positiv, barnen fick prova på att måla med olika slags färger och med olika tekniker. Det här gjorde mig glad då jag upplevde workshopen materialkännedom(2) som väldigt lustfylld och jag hoppades på att barnen skulle få samma känsla som jag hade då. De fick bland annat prova på att måla med pastell färger tillsammans med vattenfärg. Barnens reaktion var väldigt positiv då läraren berättade att de skulle få prova olika slags färger idag. Några av barnen började måla med pastell direkt medan andra barn tittade först på materialet som var uppdukat på ett bord och tittade även efter vad kompisarna hade på sitt bord. Några av barnen ville ha mer instruktioner på vad de skulle göra, de verkade förvirrade till en början men med uppmuntran från kompisar och lärare kom de igång och målade med flera olika slags färger.

Läraren hade ett syfte med aktiviteten och det var att barnen skulle måla vårbilder men hur de skulle göra det fick barnen själva välja. Det här arbetssättet tilltalar mig för jag tycker att barn ska få uttrycka sig på sitt eget sätt. Då blir skapandet mer personligt och något alldeles eget. Barnen fick gott om tid på sig och de fick måla flera teckningar om de ville. Förhållningssättet från läraren påverkade barnen kände jag. Läraren visade att det finns många olika sätt att uttrycka sig i sitt skapande och att alla sätt är bra, hon tydliggjorde att inget blir fel för skapandet är unikt och personligt. 

Jag tror att lärarens förhållningssätt och stöd skapade en avslappnad atmosfär där barnen kunde skapa i lugn och ro utan att behöva ha förväntningar på sig. Men då väcktes frågan, varför fick då inte barnen använda svart vid påskpysslet? Det var ju också eget skapande och jag funderar på ifall läraren tänkte på föräldrarna i det fallet, att de skulle bli glada över att få hem traditionella påskdekorationer från skolan. Jag är säker på att lärarens tanke var god men jag ångrar att jag inte frågade vad hennes syfte var med handlingen. Det är spännande att jag även omedvetet kopplar det jag ser till det jag läst och varit med om på högskolan. 

Jag är jätteglad att jag har fått så mycket tid för mina aktiviteter och min handledare har varit intresserad av mitt material. Det har uppmuntrat mig att att berätta och utveckla det ännu mer under dessa tre veckor. Jag kommer att spara mitt didaktiska material och använda det på min framtida arbetsplats.

______________________________________________________________

Referenser

(1) Lindahl Karin, Workshop i musik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-03]

(2) Mats Andersson, Workshop i material kännedom. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-01-27]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
______________________________________________________________________
Berörda kursmål

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

Andra veckan i förskoleklassen - Vfu

Ljudjakt

Andra veckan har jag haft turen att få vara med om många roliga moment. Min handledare har låtit mig hålla samlingar på morgonen och även fruktsamlingar då vi har haft högläsning. På två av samlingarna har vi gjort något som kallas för ljudjakt enligt Bornholmsmodellen. Barnen får varsitt papper med bilder på och de ska lyssna efter ett visst språkljud när vi tillsammans säger vad vi ser på bilderna. Det är tre bilder på varje rad och minst en av bilderna innehåller språkljudet vi är ute efter. Det kan vara språkljudet S och det kan finnas i början, i mitten eller i slutet av ordet. Den här aktiviteten upplevde jag som lärorik för barnen då de verkligen fick lyssna på orden och tänka efter om de hör de olika språkljuden. Lundberg (2012, s.9) nämner att den här sortens språklekar utvecklar barnens språkliga och fonologiska medvetenhet. Jag hade ljudjakt på bokstaven S och på bokstaven L. Det här är något jag vill fortsätta med och eventuellt utveckla genom att till exempel använda skrivna ord under bilderna eller istället för bilderna. Då bekantar vi barnen med bokstäverna samtidigt som de lyssnar på språkljuden. 

Känselmemory

Den här veckan har jag introducerat känselmemoriet för barnen. Jag valde att göra aktiviteten tre gånger med samma två barn för att sedan kunna samtala och jämföra aktiviteterna med dem. Den första gången vände vi 10 stycken kort upp och ned och spelade det som ett klassiskt memory. De skulle känna på två kort i taget och komma ihåg var de fanns och hur de kändes. Jag märkte att barnen hade svårt för att inte titta på undersidan till en början men efter ett tag gick det bättre, de tittade åt ett annat håll då de kände på korten. Jag upplevde att det fungerade bra och barnen berättade att det var roligt att spela memory på det här sättet. 

Den andra gången använde jag mina tygfickor som jag hade sytt. Jag satte in korten i fickorna istället och spelade på samma sätt som innan. Nu märkte jag att barnen slappnade av mer och tog tid på sig att känna på korten. De berättade att det var lättare den här gången för att de kunde känna med fingrarna, med hela handflatan och även vrida och vända på korten. 

Den tredje gången stoppade jag ner fem kort i varsin tygficka. Det fanns ett par, resten var olika. Barnen skulle först känna på det ena kortet som det fanns två av och sedan leta efter det andra kortet. Under aktiviteterna försökte jag ställa öppna frågor för att de skulle få en möjlighet att uttrycka sina tankar. Jag frågade hur korten kändes och vad de påminde dem om. Det var spännande att lyssna på deras svar. En glasspinne blev till en rak orm som var på väg till skogen. En piprensare kändes som pulver och ett kort med tandpetare på kändes som en gitarr berättade barnen.

Aktivitet med lera

I början av veckan hade jag en aktivitet med lera och hela gruppen som består av tio barn deltog. Jag hade två syften med aktiviteten. Det första syftet var att barnen skulle skapa en egen spelpjäs till mitt uppdragsspel. Tideman (2013, s.71) beskriver att olikheter ska ses som en tillgång, att det är olikheterna som gör oss intresserade av varandra och livet blir mer spännande. Det här var något jag berättade för klassen och ett samtal om olikheter och likheter startades upp av barnen. Efter samtalet fick barnen forma något som representerade deras personlighet, det kunde vara en figur som föreställde dem själv eller något som gjorde dem glada. Min enda instruktion var att det skulle vara något personligt sedan fick de själva välja vad de skulle skapa.

Barnen knådade och formade leran om och om igen. Barnen berättade att figurerna föreställde dem själv, syskon och actionfigurer. Det var roligt att sitta med och lyssna på barnen. För att de inte skulle känna att jag stod där och bara övervakade dem satt jag med vid ett bord och formade en egen figur. Det upplevde jag som en avslappnad aktivitet och jag märkte att barnen gärna ville berätta om sina figurer och ställa frågor till varandra.

Det andra syftet var att låta barnen forma och skapa olika former, de skulle omvandla abstrakta begrepp de hör till konkreta former med hjälp av leran. Inspiration till aktiviteten fick från workshopen i bild(1) på högskolan. Leran jag använde till aktiviteten fick jag på workshopen och då visste jag direkt att jag ville använda den på VFU:n på något sätt. Leran jag valde var rödbrun i färgen och mjuk i konsistensen, det anser jag passar bra då barnen ska forma olika saker under samma aktivitet och därmed behöver inte mycket tid gå åt att knåda leran. Barnen har arbetat med lera tidigare när de hade temat stenåldern, då fick de forma skålar och halsband. Aktiviteten inledde jag med att fråga vad de visste och tyckte om lera. Jag ställde frågor som till exempel varför leran finns i olika färger och vad som händer med leran om vi låter den stå utomhus några veckor. Några av barnen berättade att lera kommer från olika länder men att färgen varierar på grund av det finns olika slags djur som vistas vid där. De berättade att de trodde att all lera är vit från början och sedan färgas leras av djurens bajs. De fortsatte att berätta att leran troligtvis kommer bli vit igen om vi låter den stå utomhus.  

Jag nämnde olika abstrakta begrepp och sedan tolkade barnen begreppen på sitt sätt. Det dem tänkte på formade de med leran och sedan jämförde vi de olika formerna. Ett begrepp jag nämnde var ”lång”. Barnen formade avlånga bitar med leran och de jämförde det med ormar och pinnar. Ett barn tolkade begreppet lång som något vi ser på höjden, som begreppet högt. Hen formade inte leran på längden utan på höjden. Det skulle bli nästan lika långt som en flaggstång berättade hen. Det bekräftade det Mats Andersson(1) berättade på workshopen, att barnen kan ha svårt att skilja på begreppen lång och hög. Det kan bero på att ställer frågor barnen som till exempel -hur lång är du? -Barnet som formade begreppet lång på höjden kan ha refererat till erfarenheter som har med den egna längden att göra. Det här var intressant att upptäcka och jag frågade barnet vad samma figur skulle kallas om vi la ner den på bordet. Det skulle också kallas för lång berättade barnet.

Andra begrepp som barnen fick forma var liten, stor, krokig, glad, arg och rund. De flesta barnen ville gärna höra mer instruktioner från mig om hur de skulle forma leran och jag upplevde att de blev förvånade och glada då jag berättade att de fick tolka begreppet precis hur de vill. Det viktiga var att forma det de tänkte på berättade jag. När barnen var färdiga med alla former bad jag dem lägga formerna efter varandra på bordet så att det skulle bli så långt som möjligt. Barnen satt vid två bord och när de var färdiga jämförde vi de två längderna och pratade om likheter och skillnader. Det här är absolut en aktivitet jag kommer göra fler gånger.

Det positiva var att vi hade gott om tid på oss och jag satt kvar med barnen till de kände sig nöjda med sina figurer. Det blir spännande att se figurerna som en del av uppdragsspelet. Barn härmar gärna varandra. Så fort ett barn blev färdig med sin figur fick de andra lite bråttom att också bli klara. Det var det jag kunde se som det negativa i den här aktiviteten för att jag ville att barnen skulle få god tid på sig att skapa. Jag uppmuntrade de barn som blev klara snabbt till att skapa något mer med leran som fanns kvar och det ville dem gärna göra.

Uppdragsspel – Didaktiskt material

Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev.2010) beskriver att barn erövrar kunskap genom lek, utforskande och socialt samspel men också genom att samtala och reflektera. Jag har utformat mitt spel så att dessa mål ska inkluderas då barnen spelar. Bruce (2010, s.107, se Vygotskij 1995) nämner Vygotskijs teori om att lek och berättande hör ihop. Barnen bearbetar, utvecklar och uttrycker sina upplevelser och uttryck i leken, det är en bra utgångspunkt för utvecklingen inom berättandet. Uppdragsspelet uppmuntrar barnen till att reflektera över sina upplevelser och dela med sig av sina tankar då de tar sig igenom uppdragen. De flätar samman berättande med lek och det ger aktiviteten en meningsfullhet. Jag som pedagog ska stötta och uppmuntra barnen så att de får utforska med sin nyfikenhet. 

Nu var det äntligen dags att testa mitt uppdragsspel, Jag förberedde spelet genom att lägga ut spelbrickorna runt den runda mattan i samlingsrummet. Uppdragskorten och materialet till uppdragen lade jag ner på mitten av mattan. Det var fyra barn som deltog och de använde sina lerfigurer och sig själv som spelpjäser. 

Till varje spelbricka fanns det ett uppdrag och de geometriska formerna på brickorna visade vilket kort jag skulle läsa upp och vilket uppdrag som skulle klaras. Jag upplevde att barnen hade det roligt medan vi spelade och de klarade av uppdragen de fick. Många av uppdragen klarade de av på egen hand och de uppdrag som upplevdes som svåra av barnen hjälptes vi åt med att lösa. 

Spelet tog längre tid att spela än vad jag hade räknat med. Efter cirka 30 minuters speltid fick jag avbryta aktiviteten för att det var dags att gå till matsalen med resten av klassen. När jag sedan reflekterade över genomförandet av spelet kom jag fram till att det tog lång tid att spela för att det fanns ett uppdrag till varje spelbricka. Jag hade endast med tre stycken vilokort som innebar att spelaren fick avstå ett uppdrag. Till nästa gång vill jag testa att ha fler vilokort och uppdragen kan finnas på var tredje spelbricka. Tre deltagande barn tror jag blir bättre än fyra barn för att då behöver de inte vänta lika länge på sin tur som de fick göra den här gången. Det ger mig möjlighet att samtala mer med barnen vid uppdragen. 

Något annat jag upplevde som en utmaning för barnen var att de skulle komma ihåg att lämna kvar sin lerfigur på spelbrickan de står på innan de lämnar brickan. Vi hjälptes åt att påminna varandra och efter ett tag fungerade det bättre. Jag tror att barnen fokuserade på att hitta den geometriska formen de behövde på uppdragskorten och då glömde de att de fortfarande håller lerfiguren i handen. Nästa gång vill jag testa att endast lerfigurerna är spelpjäserna, barnen får sitta vid sidan av spelbrickorna. Det känns spännande att se hur spelet flyter på med de nya ändringarna och hur det upplevs av barnen nästa gång vi spelar.
_________________________________________________________________
Referenser

(1) Mats Andersson, Workshop i Bild. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-17]

Bruce, Barbro. Lek och språk i Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

• Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning : språklekar i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Tideman, Magnus. Inkludering - Eleven i ett samhälleligt sammanhang i Barow, Thomas (red.) (2013). Mångfald och differentiering: inkludering i praktisk tillämpning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

• ____________________________________________________________________________
• Berörda kursmål

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Inspirationsfull vecka på min verksamhetsförlagda utbildning

Första veckan på VFU:n har gått otroligt snabbt och jag har varit med om många roliga aktiviteter. Några av dem nämns i texten nedan.

Musiklektion

Under musiklektionen satt barnen i en ring på mattan mitt i rummet och läraren satt vid pianot och spelade en sång om månaden april. Sedan satte sig läraren i ringen tillsammans med barnen och introducerade en ny sång för barnen. Läraren spelade gitarr och tillsammans försökte de lära sig sången. Läraren hade redan valt ut en sång som barnen skulle lära sig. Barnen var inte delaktiga i valet av sången och jag undrar vad tanken är med det? För att locka barnen och göra dem nyfikna hade jag istället haft två eller tre olika sånger att välja bland och jag hade tillsammans med barnen valt ut en sång att sjunga eller frågat barnen om de vill dela med sig av en sång som vi andra kan lära oss.

Ferm Thorgersen (2010, s.73) beskriver att barnen ska få uppleva den musikaliska världen genom handling, de ska vara aktiva, upptäcka och undersöka musiken. Jag upplevde inte att barnen var speciellt aktiva eller att de fick utforska under musikstunden, fokuseringen log på att lyssna på instruktioner och sjunga samtidigt som de andra barnen. Om musikläraren hade ett syfte att barnen skulle lära sig sången för att den skulle sjungas på exempelvis en avslutning hade barnen kunnat involveras och göras aktiva. Genom att de får spela på instrument och röra på sig till sången involveras de mer. Musikstunden hade nog blivit mer lustfylld på det sättet för då får barnen leka samtidigt som de lär (Lpfö 98 rev.2010, s.9).

Efter ett samtal med musikläraren fick jag reda på att det inte fanns fler instrument tillgängliga för förskoleklassen förutom pianot och gitarren. De två instrumenten användes bara av lärare. Jag ifrågasatte det här och undrade om barnen fick spela på de två instrumenten som fanns och fick svaret att barnen får spela på instrumenten ibland men det är lättare att de får spela testa att spela på olika instrument på sin surfplatta. Där lär de sig olika ackord till sånger.Tidigare hade jag tyckt att den här sångsamlingen är jättebra för att det är så jag kommer ihåg mina sånglektioner från skoltiden, att läraren håller i ett instrumentet och vi elever sjunger med. Efter två inspirerande workshops i musik med Karin Lindahl(1) blev jag lite kritisk mot den här sortens sångsamling. Barnen ska få känna på instrumenten, leka med dem och få uppleva musiken med hela kroppen. Musik är så mycket mer än att sitta i en ring och sjunga med. Jag ser fram emot fler musiklektioner för att se om de får uppleva musiken på fler sätt än det jag fick vara med om den här veckan. Jag kommer även att berätta om aktiviteterna jag fick prova på under två musikworkshops(1) och kopiera sång och rytmik aktiviteterna så att de kan prova själva när de har tid.

Samlingar

Jag fick hålla i samlingen två gånger och det tycker jag är väldigt roligt, nästa vecka ska jag fråga om jag får ansvara för fler samlingar. Det är givande och lärorikt för mig som blivande förskollärare att få så mycket erfarenhet som möjligt för att bli tryggare i min blivande yrkesroll. Jag valde att använda mina bilder med ord som ska sättas samman. Barnen fick välja två kort var och berätta vilka kort de har valt och vilket ord de får då de sätter samman korten. Vi vände även på korten och pratade om betydelsen av ordet förändrades då.

En av samlingarna i veckan leddes av stödpedagogen för barnet i behov av tecken som stöd. Hela gruppen fick lära sig att teckna tolv nya verb och de gick igenom tecken de kommer ihåg från föregående vecka. Jag var givetvis glad för att jag fick vara med på den här samlingen och omvandla teorin jag läst och hört från föreläsningen(2) kring AKK metoder till praktik i en förskoleklass. Det kändes tryggt att jag kände igen TAKK metoden och att jag hade en grund att stå på när jag började på min verksamhetsförlagda utbildning. Samlingen med tecken som stöd var inspirerande och jag ska försöka lära mig fler tecken så att jag lättare kan kommunicera med barnet som behöver tecken som stöd i sin vardag.

Ljudmemory

Jag valde att introducera ljudmemoriet som är ett av uppdragen i mitt spel. Jag berättade vad jag hade tillverkat och att det ingick i mitt didaktiska material. Jag frågade fyra stycken barn om de ville vara med och leka med ljud och det ville dem gärna. Vi satt i en rum som kallas för sinnenas rum. Det är ett lugnt rum avskilt från resten av rummen, det tyckte jag passade bra då vi skulle lyssna noga och para ihop ljud. Jag valde att utföra aktiviteten på två olika sätt, först fick barnen välja tre stycken ägg var. Det första barnet skakade på sitt ägg och de andra barnen lyssnade och skakade sedan sina ägg för att se om det låter lika. När vi var färdiga pratade vi om antal ägg och antal par. När jag bad barnen att tillsammans visa med fingrarna hur många ägg som fanns på mattan började barnen genast sträcka fram fingrar och samtala med varandra.

Jag blev imponerad och glad över hur roligt det kan vara med matematik och jag fick en djupare förståelse för att det finns överallt i nästan alla aktiviteter. Uppdragen till mitt spel är erbjuder barnen ett praktiskt möte med bland annat matematik. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s.3) beskriver att barn som fick möta matematik på ett praktiskt sätt kunde tillämpa sin matematiska kunskaper på en mer avancerad nivå. Genom att barnen fick uppleva matematik med kinderäggen och ta hjälp av sina fingrar blev matematiken praktiskt. Jag har fått en djupare förståelse för hur jag på ett enkelt sätt kan göra matematiken praktisk och lekfull.

När vi hade räknat klart äggen la vi ut dem på mattan igen och spelade det som ett vanligt memory där barnen fick välja två ägg åt gången att skaka och lyssna på om ljudet låter likadant. Jag fick senare ett mail på facebook av en förälder till ett av barnen som var med och spelade. Föräldern sa att barnet hade berättat om ett riktigt roligt spel med ljud kinderägg som hen hade spelat med mig och undrade hur jag hade gjort. Det här var oväntat och jag blev givetvis glad och uppmuntrad till att skapa mer eget material.

Planeringtid

Jag fick även vara med på planeringstiden och på en diskussions träff med skolans lärare och med rektorn. Diskussionen handlade om barn i behov av särskilt stöd. Hur lärare ska bemöta barnens behov på bästa sätt. De utgick ifrån en bok (Beteendeproblem i skolan) där de läste om olika exempel och diskuterade utifrån frågorna som fanns i boken. Det här var en inspirerande träff då jag kunde bidra med vad vi hade diskuterat i skolan då vi hade specialpedagogik som en delkurs i förskollärarprogrammet. Det är tillfällen som dessa som jag inser hur mycket jag egentligen har lärt mig på högskolan. Jag är så glad att jag är tillräckligt trygg i min blivande yrkesroll att jag kan diskutera ett viktigt ämne med lärare som har arbetat på skolan i många år.

Planering för nästa vecka

I början av nästa vecka vill jag introducera känselmemoriet och de sammansatta orden jag har klippt ihop och laminerat (snö-gubbe). Jag har valt att introducera och låta barnen bli bekanta med några av de större uppdragen ur spelet innan jag tar fram hela spelet för att det inte ska kännas för svårt för barnen när de hamnar på dem uppdragen. Uppdragskorten ska kunna användas utan spelplanen och efter att ha spelat ljudmemoriet med barnen märkte jag att det gick väldigt bra och det var inte svårt att hålla igång en aktivitet i 20 minuter med äggen. Jag ser verkligen fram emot nästa veckas aktiviteter och utmaningar!

_______________________________________________________________________

Referenser

(1) Karin Lindahl, Workshop i musik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-03]

(2)Camilla Carlsson, Föreläsning Kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-01-30]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Ferm Thorgersen, Cecilia (2012). Musikaliskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur. Btj, ss. 65-104.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

________________________________________________________________________

Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden. 

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Planering och skapande av mitt didaktiska material

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11 2011, ss9-10) nämner att leken under de tidiga skolåren har stor betydelse för att barnen ska erövra nya kunskaper. Estetiska och sinnliga aspekter ska uppmärksammas. Jag tog stöd i det här målet när jag funderade på hur jag skulle fläta samman arbetet med bokstäver med intresset för spel och lek. Min tanke var att skapa något som var lekfullt för att jag anser att leken är en förutsättning för ett roligt lärande.

Jag kom fram till idén om att skapa ett spel med uppdrag som handlar om språk, matematik, sinnen och annat jag upplever att barnen visar intresse för. Uppdragskorten är lätta att skapa och det går att skapa kort samma dag som spelet ska spelas om barnen gör något speciellt just den dagen och jag vill fånga upp det intresset. Jag vill skapa ett stort golvspel där barnen skapar egna spelpjäser av lera eller använder sig själva som spelpjäser då spelbrickorna är cirka 30 cm i diameter. Spelplattorna vill jag ha lösa så att ja kan välja hur många steg det ska varje vid varje spelomgång. Då blir det lättare att ändra svårighetsgraden och tidsåtgången. 

Eftersom det är ett stort golvspel tänkte jag använda en stor skumgummi tärning och spelbrickorna vill jag lägga ut i en cirkel runt en matta för att barnen ska vara vända mot varandra, det ökar känslan av relation och gemenskap menar Körling (2012, s.143.) Tanken är också att barnen ska hjälpas åt med uppdragen och reflektera kring uppdragen tillsammans. Lärande uppstår i sociala sammanhang och i kommunikation med andra. Om jag tillåter en atmosfär i aktiviteten där barn får samarbeta och reflektera hittar de vägar till förståelsen tillsammans (Körling 2012, ss. 162-163). Genom att de samarbetar tror jag också att de kommer utveckla sin språkliga medvetenhet då de uttrycker sina tankar och lyssnar på andras berättande.. 

Jag startade igång mitt skapande på workshopen för didaktiskt material(1). Jag började med att klippa ut 32 stycken spelbrickor till cirklar, 27 stycken geometriska former (cirkel, kvadrat, rektangel och triangel) och jag skrev ut siffrorna 1-27 som skulle limmas på cirklarna. Att klippa ut spelbrickorna, de geometriska formerna och siffrorna tog mycket längre tid än vad jag hade räknat med så jag hann inte laminera något den dagen. Jag tog med mig material och spenderade många timmar vid pysselbordet hemma. Att pyssla och skapa ett eget material är riktigt roligt så jag valde att tillverka lite större uppdrag på vissa av korten. Det gjorde jag för att de ska kunna användas vid sidan av spelet, som en separata aktiviteter. När de används i spelet behöver inte hela uppdragsmaterialet användas. De större uppdragen är ett ljudmemory, ett känselmemory och kort med bild och text som kan sättas ihop och bilda nya ord.

Spelbrickor - Texten och målningarna gjorda av M- 5 år

Ljudmemory

Jag blev inspirerad av ett ljudmemory på matematikworkshopen med Carina Mattson(2) och ville skapa ett eget ljud och känselmemory. På matematikworkshopen(2) fick vi prova på att spela ljudmemory, vi skulle para ihop två flaskor med samma ljud. Hon hade använt squeeze syltflaskor som var täckta med papé mache. Jag blev nyfiken på vad flaskorna innehöll men det gick inte att öppna ock titta efter, då blev jag intresserad av att skapa ett liknande ljudmemory men välja något som går att öppna. Jag valde att använda kinderägg för att barnen ska kunna öppna och titta efter vad som finns inuti. Då kan spelet utvecklas genom att barnen själva hittar saker att fylla kinderäggen med eller att jag byter ut innehållet efter ett tag. Jag har fyllt 12 stycken kinderägg med ris, gem, träkulor, små och stora frigolit kulor och häftstift i hjärtform. Syftet är att barnen ska skaka på kinderäggen och lyssna efter smma ljud, de ska träna på urskilja och para ihop ljud de hör.

Känselmemory

Det andra uppdraget som kan användas på olika sätt är ett känselmemory som jag har skapat av papper, tyg och olika slags material som har limmats på pappret. De känselmemory jag tidigare stött på har bestått av material som är insytt i tygpåsar, då går det inte att öppna tygpåsen och titta vad som finns inuti. Jag har skapat ett känselmemory av saker som jag har hittat i min pyssellåda och i bildsalen på högskolan. Jag klippte ut rektanglar av svart papper och limmade ihop två och två för att pappret skulle vara lite kraftigare. Jag limmade fast olika geometriska former, saker med olika ytstrukturer som mjukt, strävt och lent och annat som finns beskrivet under bilderna nedan. Det blev fler kort än vad jag hade tänkt men jag tyckte att det här var riktigt roligt så jag skapade 30 stycken (15 par). Syftet är att barnen ska känna på korten utan att titta på dem och försöka urskilja och para ihop kort som känns likadana. Dem kanske till och med kan säga vilken form de tror att det kan vara. 

Min första tanke var att det ska spelas som ett vanligt memory där formerna ligger vända nedåt mot bordet och att samma regler ska gälla som i ett memory. Sedan funderade jag på hur jag kan utveckla det här för att det ska kunna anpassas till barnens ålder och att det ska kunna spelas på olika sätt. Jag hittade en stor tygbit i fleece hemma som jag klippte i bitar och sydde ihop så att det blev slags tub där barn kan stoppa in händerna på sidorna och känna på korten utan att de ser något. Då kan de känna med några fingrar eller hela handen, tygbitarna är tillräckligt stora så att barnen kan vrida och vända på korten. Min tanke är då att barnen ska stoppa in händerna i minimum fyra olika tygbitar och para ihop korten som de tror är lika. Sedan tas korten ut och barnen kan då titta på dem. För att göra aktiviteten lättare kan barnen få titta och känna på korten först innan de läggs in i tygbitarna. Jag har sytt 12 stycken tygbitar så det går att para ihop sex stycken par.

Sätta samman ord

Eftersom förskoleklassen delvis utgår från Bornholmsmodellen har jag skapat ett tredje uppdrag som kan användas i en egen aktivitet. Det är en språklek med sammansatta ord. Jag har skrivit ut ord som kan sättas ihop och som då bildar nya ord. Bilderna limmade jag fast på papperskort tillsammans med ett ord som förtydligar bilden. Korten har jag laminerat och klippt så att jag får ett ord plus en bild på varje kort. Till nästa gång ska jag tänka på att klippa korten så att de blir lika stora, det underlättar när de ska samlas ihop och jag tycker att det blir lättare för ögat att titta på korten när alla kort är lika stora. Jag hoppas att det inte kommer att distrahera och försvåra uppgiften för barnen. Min tanke är att testa aktiviteten en gång och om jag märker att de tänker på det då ska jag göra nya kort som är lika stora. Jag laminerade även kort med bara text skriven med gemener för de barn som vill ha en svårare utmaning. 

Syftet med språkleken är att barnen ska leka med språket, fundera och utforska vad som händer när vi sätter ihop ord, tar isär dem och byter plats på dem. Barnen kan ta upp två kort från de utspridda korten och berätta vilka kort de har valt och vilket nytt ord de bildar tillsammans. Jag kommer att ställa frågor som till exempel, vad händer om du byter plats på dina kort? Vilket ord får du då? Lundberg (2007, s.20) beskriver att den här sortens språklekar skapar ett lekfullt sätt att utveckla sin språkliga medvetenhet. 

Innan jag testar mitt didaktiska material med barnen i förskoleklassen kommer jag att testa det hemma tillsammans med min familj. Det ger mig ett tillfälle att reflektera över hur det går och vad jag kan tänka när jag spelar det med klassen (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu 2010, s.1). Det ger mig också en möjlighet att reflektera över hur jag kan koppla mitt spel till olika ämnesområden barnen möter. Jag ser fram emot att testa detta med barnen och erbjuda dem ett lekfullt lärande.

(BILDER på korten) (Bilder på uppdragskort)

_____________________________________________________________________

Referenser

(1) Marie Lundgren. Workshop Handledning i didaktiskt material. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-31]

(2) Carina Mattson, Workshop i Matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning : språklekar i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur

• Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575
• ______________________________________________________________________
• Berörda kursmål
• • redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
• • utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 
• • kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
  • skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Uppdragsspel - Mitt didaktiska material

Beskrivning av materialet

Uppdragsspelet kommer att bestå av 32 stycken spelbrickor som kan läggas ut till en stor spelplan på golvet. Spelbrickorna ska vara cirkelformade och cirka 30 cm i diameter. Jag kommer att skapa cirka 50 stycken uppdragskort som är uppdelade med matematik, språk och sinnen som kategorier. På spelbrickorna och på uppdragskorten ska det bilder på olika geometriska former. Barnen ska ta uppdragskortet som har samma geometriska form som de kan se på spelbrickan de står på. Som spelpjäser används barnens figurer av lera som de skapar under en aktivitet ledd av mig. Några av uppdragen inom matematik, sinnesupplevelser och språk kommer jag att använda utanför spelet som egna aktiviteter. 

Vad gör materialet didaktiskt?

Uppdragsspelet är ett didaktiskt material för att det ger barn möjlighet att genom spelet möta och utveckla sin förståelse för olika begrepp inom matematik och språk. Samspelet utvecklas då barnen tränar på att samarbeta och lyssna på varandra. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11 210, ss. 9-10) beskriver att leken under de tidiga skolåren har stor betydelse för att barnen ska erövra nya kunskaper. Estetiska, sinnliga och praktiska aspekter ska uppmärksammas i skolan och fler väsentliga delar i lärandet är leken och skapande arbete. Uppdragskorten i spelet utmanar barnen att på ett konkret sätt leka och erfara språkets och matematikens värld. Genom att de utmanas på olika sätt med uppdragskorten får de många erfarenheter kring samma ämnen och begrepp, det tror jag ökar förståelsen och kunskaperna. Eftersom jag har utgått från barnens intresse för spel blir lärandet meningsfullt och därmed blir det en lärande situation för barnen. De lär samtidigt som de spelar och samspelar med andra barn.

Vad vill jag att barnen ska lära sig genom materialet?

En av mina tankar med uppdragsspelet är att barnen ska få möjlighet att möta och få mer förståelse för olika matematiska begrepp. Med matematikuppdragen ökar barnens förståelse för bland annat taluppfattning, problemlösning, storlek, antal, rumsuppfattning, sortering och geometriska former. De får uppleva matematiken på ett konkret sätt när de utför uppdragen. Det anser jag berikar deras erfarenheter kring matematik. Uppdragen utmanar till logiskt tänkande och barnen får motivera sina handlingar och argumentera för sitt tyckande och tänkande. Det här är en viktig del av matematiken menar Heiberg Solem & Reikerås (2004, s.13). Uppdragen som handlar om sinnen blir också matematiska upplevelser då barnen får urskilja, räkna, para ihop och sortera. Barnen får också berätta vad de upplever med sina sinnen och de delar med sig av sina erfarenheter till andra barn och vuxna. När barnen gör detta stimuleras och utvecklas ett mer nyanserat språk menar Holm och Helle (2010, s.112). Jag uppmuntrade barnen till att berätta mer och jag synliggjorde matematiken genom att vi tillsammans räknade par och sorterade ljudmemoriet och känselmemoriet.

Min tanke är också att barnen genom uppdragsspelet ska få möjlighet att utveckla sin förståelse för bland annat bokstäver och språkljud. Uppdragen som handlar om lek med språket utmanar barnen att berätta och uttrycka sina tankar. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11 2011, s.9) beskriver att barnen ska ges möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga och tilltron till sin språkförmåga. Barnen får berätta om hur de tänker och resonerar kring vad de gör i uppdragen. Uppdragen ökar barnens förståelse för språkets många delar som exempelvis bokstäver, ordbilder och språkljud. Några av uppdragen handlar om att barnen ska sätta ihop ord och bilda nya ord och även sortera djur efter första språkljudet i djurens namn. Den här sortens språklekar i förskoleklass kan underlätta läsinlärningen (Lundberg 2012, s.20). Andra uppdrag handlar om rim och ramsor som utvecklar barnens språkliga medvetenhet (Holm & Helle 2010, s.119). Språket finns även med under uppdragen som handlar om andra ämnen än språk och jag har försökt att uppmuntra barnen till att berätta vad de tänker på och vad de upplever under spelets gång.

Materialet är kopplat till tre av kursens delar

Jag valde att utforma spelet med uppdrag och aktiviteter som jag själv är väldigt intresserad av och som barnen har visat intresse för. Att jag är positivt inställd till spelet och uppdragen kan smitta av sig på barnen då jag genom mitt förhållningssätt visar glädje. Jag blev inspirerad av Mats Andersson¹ att välja något jag tycker om att göra och en av sakerna jag tycker är intressant är att skapa med lera. Leran jag fick på workshopen i Bild använde jag på VFU:n. Under min utbildning har jag fått erfara matematik på många positiva sätt. Föreläsningen med Carina Mattsson² förtydligade vikten av en bra förberedelse och betydelsen av praktisk matematik när vi arbetar med barn. När vi kom in i klassrummet fanns det mycket material framdukat och jag blev genast intresserad och nyfiken på materialet. Jag såg fram emot att lyssna på föreläsaren och att få känna på materialet. Hon inspirerade mig till att använda mig av tydligt och konkret material och till att försöka leka fram det matematiska tänkandet hos barnen. När jag skrev språkuppdragen utgick jag ifrån vad min handledare berättade om sin arbetssätt, bland annat att de arbetar utifrån Bornholmsmodellen. Kunskaper kring bland annat Bornholmsmodellen och förståelsen för varför lärare ska skriva med gemener fick jag med mig från en föreläsning med Ann-Katrin Svensson³. Det underlättade för min planering och för utformningen av spelet.

Planering av materialet

Jag vill använda många uppdrag som handlar om språk för att förskoleklassen arbetar just nu med Bornholmsmodellen. Barnen får träna på att ljuda bokstäver och de får även träna på att leka med ord där de sätter samman ord och berättar vilket nytt ord det blir. En stor del av uppdragskorten kommer att handla om matematik för att jag själv är intresserad av praktisk matematik. Uppfattar jag mig själv som matematisk smittar det av sig på barnen och de blir intresserade och nyfikna på situationen de befinner sig i (Palmer 2011, s.111). Jag fick en upplevelse av att barnen var intresserade för matematik då de arbetade i sina matematik böcker. Min tanke var att synliggöra den praktiska matematiken med hjälp av uppdragen. Förskoleklassens senaste tema handlade om stenåldern och lera och därför tyckte jag att egna spelpjäser av lera skulle passa bra till spelet då barnen är bekanta med lera och jag själv finner lera intressant att skapa med. 

___________________________________________________________

Referenser

1Mats Andersson, Workshop i Bild. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015.02.17]

2Carina Mattsson, Föreläsning i Matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015.03.20]

3Ann-Katrin Svensson, Föreläsning – Kartläggningsinstrument för barns språkförmåga. Högskolan i Borås på Campus Varberg. [2015.02.23]

Holm, Lars & Laursen, Helle Pia (red) (2010). Språklig praxis i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning: språklekar i förskoleklass: 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Palmer, Anna (2011). Hur blir man matematisk?: att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

_______________________________________________________________________

Bilaga 2 - Grozdanic, Senadina. Paper om Didaktiskt material. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-20]

_______________________________________________________________________

Berörda kursmål
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser. 
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.