Matematik finns överallt i barns omgivning, små vardagshändelser kan ses som stora matematiska situationer om det bara synliggörs. Barn är kompetenta, det är tillsammans med andra barn och med kompetenta pedagoger som barn blir medvetna om matematikens möjligheter (Björklund 2011, s.31). Barn bör ges möjligheter att få upptäcka, erfara och reflektera över sina möten med matematik. För att barn ska kunna ges de bästa förutsättningarna för matematisk lärande bör pedagogers upptäckarglädje, nyfikenhet, kunnande och respekt genomsyra verksamheten. Det är pedagogers förhållningssätt och kompetens som är en viktig faktor för vilka upplevelser och möjligheter till lärande barnen erbjuds (Emanuelsson 2010, s.154).
Har pedagoger upplevt matematiken som något negativt eller svårt under sin skoltid kan det påverka arbetssättet och motivationen till att arbeta med det i verksamheten. Matematiken kan upplevas som något främmande och för abstrakt för att kunna fläta samman det med vardagen på förskolan. Dessa pedagoger behöver få uppleva matematiken på ett enkelt och på ett konkret sätt. De behöver utvecklas och inta en ny bild av matematiken för att kunna förmedla den positiva känslan vidare till barnen. Det kan vara lustfyllt, spännande och väldigt lätt att arbeta med matematik bara dessa pedagoger får en möjlighet att själva upptäcka och utforska det på ett nytt sätt. Det kan möjliggöras genom kompetensutveckling i arbetslaget, till exempel genom föreläsningar eller med hjälp av mer kunniga pedagoger inom området.
Ett gott samarbete där tankar, idéer och litteratur delges och diskuteras inom arbetslaget och mellan avdelningarna på förskolan kan gynna både pedagogers och barns lärande. Ett ”pedagogiskt kafé” är ett tips på hur detta kan möjliggöras. En till två pedagoger från varje arbetslag träffas en gång i veckan eller i mån av tid och delar med sig av sina tankar, sin dokumentation och nya kunskaper de erfarit sedan senaste träffen. Jag har varit närvarande på ett ”pedagogiskt kafé” på min tidigare VFU och jag upplevde det som något positivt och lärorikt. Pedagoger från sex olika avdelningar delade med sig av dokumentation och samtalet var innehållsrikt och diskussionerna väckte nya tankar hos mig som jag sedan valde att arbeta vidare med. Det som diskuterades var bland annat vikten av att som pedagog tillföra material till barnens pågående aktivitet. Jag upplevde att barnens bygglek med träklossar utvecklades då jag hämtade gamla klossar av ett större slag från grannavdelningen. Barnen fortsatte med sitt bygge och borgen de byggde fick plötsligt stora torn som skyddsväggar. Det här tyckte jag var väldigt spännande att följa och dokumentera.
Min syn på matematik har förändras helt sedan jag påbörjade min utbildning på Campus Varberg. Jag såg matematik som något abstrakt, som uppställningar och ekvationer. Under min grundskoletid och gymnasietid var det mycket stilla sittande under lektionstid och jag fick oftast arbeta enskilt i matematikboken. Det var inte mycket variation på arbetssättet förutom att kapitlen i boken såg olika ut. Matematiklektionen var inte något jag såg fram emot. Nu ser jag matematiken i alla aktiviteter jag gör både hemma med mina egna barn och med barnen på förskolan. Det känns som att matematiken lever och finns i allt vi gör. Den är konkret och kan varieras på en mängd olika sätt. Den kan synliggöras i leken och i små vardagshändelser till exempel vid påklädning av vantar där vi kan räkna fingrar, prata om par och delar av en helhet Barnen upptäcker, jämför, urskiljer och sorterar saker och ting i sin vardag. Vår roll som pedagog är att synliggöra matematiken i det barnen gör just då.
Läroplanen för förskolan (98 rev.2010, s.10) nämner att förskolan ska sträva efter att barn utvecklar förståelse för rum, form och grundläggande egenskaper hos bland annat antal och talbegrepp. Pedagoger bör då sätta ord på barnens upplevelser och använda den rätta benämningen för att bekanta barnen med nya begrepp. Fokus ligger inte på att barnen ska lära sig det rätta namnet på till exempel geometriska former utan att de ska bekanta sig med egenskaperna. Pedagoger kan då benämna både egenskapen och namnet på formen för att ytterligare stimulera barnens förståelse för geometri. Formerna kan benämnas som till exempel en rund cirkel, två trekantiga trianglar och en fyrkantig kvadrat(1). Det är pedagoger som genom kommunikation och genom användandet av ett brett ordförråd som kan ge barnen en möjlighet att utveckla sitt ordförråd. Sterner (2010, s.47) beskriver att barn förstår mycket mer än de kan uttrycka verbalt och då är en närvarande pedagog en viktig faktor för att barn ska få höra ord och ta till sig nya ord. Pedagogen använder ett utvidgat språk som förstärker det barnet berättar. Ju mer vardagsspråk barnet utvecklar desto lättare blir det för barnet att utveckla ett matematiskt språk. Samtal och kommunikation mellan pedagoger och barn är en avgörande faktor för hur barnens förståelse för det matematiska språket utvecklas (Persson & Wiklund 2013, s.57).
Barns konkreta erfarenheter och sinnesupplevelser ligger som grund för vad de kan behärskar och har förståelse för inom matematiken. Har barnen fått möjligheter att erfara samma begrepp konkret i många olika sammanhang ökar förståelsen för begreppets innebörd. Pedagoger ska omsätta teori till praktik utan att krångla till det för mycket, enkla konkreta aktiviteter stimulerar barnens förståelse(1). De planerade aktiviteterna ska formas på ett sätt som ger barnen olika erfarenheter av matematiska begrepp. Det ska vara aktiviteter som känns bekanta och meningsfulla för barnen. Känns det meningsfullt blir det lustfyllt och det i sin tur leder till lärande. Barn lär i leken och då får pedagoger hitta olika sätt att leka fram och leka med matematiken. Det viktiga är att det känns begripligt för barnen och att det blir en konkret upplevelse. Pedagoger bör låta barnen uppleva matematiken både spontant i vardagssituationer och i planerade aktiviteter som utmanar barnen i deras matematiska tänkande.
_______________________________________________________________________________
Referenser
(1) Carina Mattsson, workshop i matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]
- Björklund, Camilla (2008). Bland bollar och klossar: matematik för de yngsta i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
- Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet
- Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
- Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
- Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber
- ________________________________________________________________________________
Berörda kursmål:
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar