Det första vi såg var att lokalen var stor och luftig, jag kan tänka mig att hur avslappnat det kan kännas att vara här med en barngrupp utan att oroa sig över att barnen inte kan röra sig fritt utan att komma åt olika ömtåliga föremål. Utställningen var utformad för ett lekfullt lärande och det tyckte jag var positivt. Bruce (2010, ss.105-107) jämför leken med en verkstad där det finns plats för utforskande och där det gamla och nya intryck möts. Jag delar den tanken för att det är i leken lärandet blir meningsfullt och barnen vill utforska mer och ta in fler kunskaper. Utformningen av den fysiska miljön på utställningen lockar till lek och undersökande.
I början av utställningen fanns det en avskiljning formad som en cirkel där föremålen fanns som barnen hade valt ut från museet. De ömtåliga föremålen var inglasade och föremålen som inte var det fick besökarna känna på, Det här tyckte ja var jättebra och jag ville gärna känna på föremålen. Dahlbeck och Persson (2010, ss.191-192) beskriver att barnen tar in kunskaper om sin omvärld med hjälp av sina sinnen. Genom att barnen får känna och lukta på föremålen upplever de det med fler sinnen än med bara synen. Barnen som valde ut föremålen fick beskriva vad de hade valt och det spelades in. Det fanns en skärm med bilder på föremålen och genom att klicka på en bild kunde besökaren titta på videoklippet. Barnen hade spännande tankar och berättelser om sitt valda föremål. Här kan pedagoger titta på föremålen med barngruppen och låta dem beskriva vad de ser innan de tittar på inspelningarna. Det kan väcka diskussioner och nya tankar när de hör hur andra barn har tänkt kring samma föremål.
På flera ställen i lokalen fanns det skyltar som med text bland annat beskrev hur vi jordlingar bor och vad vi äter. Bredvid flera av skyltarna fanns det bilder som visade som exempelvis olika slags boenden och mat. Texterna var långa på skyltarna och det var skrivet på ett roligt sätt så jag funderade på om det fanns ett sätt för barnen att ta del av texten som är skriven med gemener om det inte finns en pedagog i närheten som kan läsa texten. Är barngruppen stor kan det vara positivt att en del av barnen kan ta del av texten själva om pedagogen samtalar med något barn. En knapp med en berättarröst hade varit en bra lösning. Då kan barnen själva utforska utställningen och lyssna på berättelser om jordlingar. Det fanns fler spännande aktiviteter för barnen att utforska på utställningen. Det finns en station där barnen kan stå vid någon som ska föreställa förarpanelen i ett rymdskepp och på väggen syntes rymden med olika planeter. Här kan barnen styra rymdskeppet och utforska rymden. Det här är ett bra sätt att väcka barnens intresse för planeter och stjärnor. Bredvid det fanns något liknande en borg med en ramp upp till toppen. Rampen bestod av lysande lampor och när vi tog oss upp till toppen började musik spelas och det blev ett disco. Jag blev överraskad av musiken och jag kan tänka mig att detta blir ett spännande moment för barnen. De kan fundera på hur musiken kommer igång när de befinner sig där uppe och varför slutar musiken spela när de går därifrån?
När vi gick vidare upptäckte vi en mörk gång med lampor och lysande föremål i neonfärger, både i taket, på golvet och på väggarna var det färgglatt. Här kan barnen titta på färger och former. På en vägg i början fanns det hörlurar och små tv-skärmar. Jag tog på mig hörlurarna och upptäckte att barnen och de vuxna som visades på tv-skärmarna berättade om vad olika känslor är och hur de känns. Öhman (2003, ss.196-197) beskriver att pedagoger ska erkänna och respektera barnets känslor. Det leder till att barnets självkänsla ökar och får en större möjlighet att kunna tolka andras känslor. Vid den här stationen får barnen lyssna på beskrivningar av olika känslor och det tror jag att de kopplar till sina erfarenheter av dessa känslor. Barnen på tv-skärmarna berättade bland annat om glädje, rädsla och sorg. Spännande samtal kan uppstå och vidareutvecklas på förskolan genom att exempelvis inleda ett tema om känslor.
Något mer som vi tyckte var intressant var den stora spegeln som förvrängde spegelbilden så att kroppen får en annan form. Vi blev både långa, korta och vågiga beroende på ur vilken vinkel vi tittade på spegeln. Här finns det en skylt som beskriver att det är såhär en jordling ser ut och det tyckte jag va en bra skylt. Igen är den andra lik och det synliggörs då barnen tittar i spegeln. Tideman (2013, s.71) beskriver att våra olikheter ska betraktas som en tillgång och att det är självklart att vi alla har olika förmågor och ser olika ut. Den här mänskliga variationen ska betraktas som en resurs och det ska vi förmedla till barnen. En titt i spegeln visar att vi kan se ut på många olika sätt och att vi alla ändå är människor eller som det kallades som på utställningen, jordlingar,
Jag upplevde den här utställningen som bra anpassad till barn i förskoleåldern. De kan fritt ta sig runt och utforska på egen hand. Det enda jag hade önskat är att det fanns fler knappar med berättarröster så att barnen själva kan lyssna och ta del av texterna. Vi fick information om att det var möjligt att få en guidad tur om vi bokar ett besök med en barngrupp. Det tycker jag är väldigt bra för då får barnen veta ännu mer än det som finns nedskrivet på skyltarna. Aktiviteterna och utformningen av utställningen kan väcka nya intressen hos barnen. Både barn och pedagoger kan bli inspirerade till att utforska mer och utveckla det de har upptäckt på utställningen. Besöket kan vara en ingång till flera olika teman. Beroende på vad barnen visar intresse för kan pedagoger planera aktiviteter i förskolan som leder till nya upptäckter och lärandesituationer. Teman som kan uppstå efter ett besök på utställningen Jordlingar kan exempelvis vara planeter, rymdvarelser, hemmiljö, raketer, identitet och känslor. Jag hade definitivt tagit med en barngrupp till den här utställningen, det hade varit väldigt spännande att höra barnens tankar och se var deras utforskande leder.
Besök på utställningen Jordlingar med en barngrupp berör bland annat följande mål i Läroplanen för förskolan.
Förskolan ska sträva efter att varje barn:
- utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.
- utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar samt försöker förstå andras perspektiv. (Lpfö 98. rev.2010, ss.9-10]
__________________________________________________________________
Referenser
Bruce, Barbro. Lek och språk (del 1) i Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
- Dahlbeck & Persson i Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
- Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
- Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
- Öhman, Margareta (2003). Empati genom lek och språk. 2., [aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber
- __________________________________________________________________
- Berörda kursmål
- • redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
- • kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar