Fältdagar inför verksamhetsförlagd utbildning i en förskoleklass

Jag valde att ha alla tre fältdagar i följd samma vecka för att jag ville vara i förskoleklassen en sammanhängande period. Det ger mig en bättre insyn i hur början av en vecka kan se ut i en förskoleklass. Nervositeten och spänningen var hög då jag åkte till förskoleklassen första dagen. Jag undrade vilka förväntningar min handledare och barnen hade på mig. Jag funderade på hur de planerade sitt arbete och om jag kommer att kunna anpassa svårighetsnivån på mina aktiviteter. Det blir en stor omväxling för mig när det gäller att planera aktiviteter då min senaste VFU var på en småbarnsavdelning. Jag blev väl mottagen både av barnen, min handledare och de andra lärarna på skolan. Det gjorde att nervositeten släppte och det blev lättare att vara mig själv.

Förskoleklassen

Förskoleklassen består av 20 stycken barn uppdelade i två grupper med en förskollärare i varje grupp. I gruppen där jag har min VFU går det ett barn som har en hörselnedsättning och är i behov av tecken som stöd. Hen har en stödpedagog som tecknar det min handledaren berättar för att förtydliga det hen hör. Körling (2012, s.55) nämner att vi ska se gruppen som en förutsättning för en individs lärande och att det är individen i kollektivet vi ska stötta. Det är i skolan barnen möts och skapar en gemenskap. Min handledare och stödpedagogen arbetar på ett sätt som skapar gemenskap och utvecklar varje individ i gruppen. Barnet som är i behov av tecken som stöd känner att kunskaperna kring tecken som hen besitter är en tillgång för de andra barnen. Vid morgonsamlingen sjunger barnen tillsammans en god morgon sång samtidigt som de tecknar det de sjunger. Det var svårt för mig att följa med både i sången och med tecknandet och jag blev fascinerad över hur duktiga barnen var på att teckna samtidigt som de sjöng. Jag sjöng och tränade hemma och den tredje dagen kunde jag hänga med både i morgonsången och tack för idag sången. Jag vill och ska försöka lära mig att teckna för att lättare kunna kommunicera med barnet som är i behov av tecken som stöd.

Pappersloppor

Jag pratade med alla barn och jag frågade om vad de tycker om att göra i förskoleklassen och på fritiden. Jag ville ta vara på tiden och lära känna dem och låta dem se vem jag är. Jag ställde även frågan: vad vill du att jag ska veta om dig idag? Körling (2012, s.61) nämner att den frågan ger barnen möjlighet att berätta något meningsfullt. Det ger mig en utgångspunkt för ett samtalsämne med barnet. Jag satte mig vid ett bord där några barn satt och ritade och samtalade med dem. Samtidigt som vi samtalade började jag vika en pappersloppa och barnen blev genast nyfikna på vad jag gjorde. Jag berättade att jag tänkte göra en loppa som ville lära sig matematik. Barnen hjälpte mig att vika pappret och snart tillkom det fler barn och pappersloppor veks i olika storlekar och med olika addition tal under flikarna. Barnen lekte med papperslopporna de två första dagarna, det var roligt att se hur barnen fortsatte med papperslopporna även då jag inte var med i aktiviteten längre. De bjöd in varandra och utvecklade sina pappersloppor till olika slags uppdrag under flikarna. 

Samling Jag fick nöjet att leda en samling den tredje dagen och det tyckte jag var spännande! Barnen åt frukt och vi samtalade om rasten och om vad vi skulle göra resten av dagen, samlingen avslutade jag med högläsning och med ett boksamtal. Jag valde att diskutera bokens innehåll med barnen då det anses ha starkare effekt på den språkliga utvecklingen än om jag bara läser utan att barnen ges en möjlighet att samtala(Svensson 2009, s.151). Barnen återberättade boken tillsammans och jag ställde öppna frågor för att barnen skulle berätta mer om sina tankar.

Påskpyssel med svart färg?

Eftersom jag var i förskoleklassen veckan innan påsklovet fick jag vara med när de skulle göra påskpyssel och ha påskfika. Min handledare hade dukat upp för pyssel då barnen var ute på rast. Barnen fick tre träfigurer var att måla med pastell färger i akvarell. Figurerna kunde hängas upp och de föreställde ett ägg, en kyckling och en påskhare. Jag fick en känsla av att barnen tyckte att aktiviteten var rolig och jag upptäckte att ett barn frågade efter svart färg men fick svaret att endast pastellfärgerna gällde för idag och barnet blev då utan svart färg. Förskolläraren i mig tänkte att det är självklart att den svarta färgen ska tas fram, barnet kanske vill att ögonen, ränderna eller vad som helst ska vara svart. Sex stycken lärorika terminer på högskolan har jag lärt mig att barnen ska ha inflytande och vara delaktiga och för mig gäller det både i stora och i små situationer. Jag vill gärna att barnen ska använda sin fantasi och skapa fritt. Varför inte låta dem tolka aktiviteten på sitt eget sätt och skapa något som dem anser passar till påsk? Det är ju skapandet vi ska fokusera på, låta barnen få lära i processen istället för att bara tänka på att det ska bli ett fint slutresultat. Jag säger JA till svarta kycklingar och ägg!

Didaktiskt material

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11 2011, s.6) beskriver att barnen ska stimuleras i sin kreativitet och sin nyfikenhet. Efter att ha varit med barnen och med min handledare under tre dagar upptäckte jag att barnen spelade mycket spel när de hade fri lek och min handledare har en lek med barnen varje dag innan de sjunger tack för idag sången. Det här vill jag stimulera och utveckla. Samlingarna planeras utifrån Bornholmsmodellen och nu tränar de på att ljuda den första bokstaven i ord. Barnen verkar tycka att det är roligt med lekar och med bokstäver. Det tänkte jag spinna vidare på när jag ska planera och tillverka mitt didaktiska material. 

Under fältdagarna upptäckte jag att barnen ofta spelade spel då de hade möjlighet. Jag samtalade med min handledare om vad jag hade uppfattat som barnens aktuella intresse och hon bekräftade att det är så. Eftersom förskoleklassen inte hade ett specifikt tema kom barnen, jag och handledaren tillsammans fram till att ett nytt spel hade varit spännande att spela. De ämnena jag vill fläta samman i mitt spel är matematik, språk och bild. Det vill jag göra både för att barnen har visat intresse för det samt att jag har med mig roliga erfarenheter från olika workshops på högskolan som jag gärna vill testa med barnen.  

Jag ser verkligen fram emot Vfu perioden så jag kan utveckla mina tankar och omvandla teori till praktik!

______________________________________________________________________

Referenser

• Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575

• Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
• _____________________________________________________________________
• Berörda mål
• • redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
  • skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Tidsresa genom Göteborgs Stadsmuseum

När vi klev in i Göteborgs Stadsmuseum blev vi väl bemötta av personalen i informationsdisken. De var oerhört hjälpsamma och de berättade om de pågående utställningarna med glädje. Här gjorde verkligen deras positiva inställning ringar på vattnet (Körling 2012, s.104). Jag blev nyfiken och ville veta mer om utställningarna. De berättade hur de arbetar för att besöken ska vara spännande för barn i alla åldrar. Deras tanke är att barn ska få leka och lära i en intressant miljö.




Skattjakt/Tidsresa
Vi fick en broschyr med information om en utställning som heter Spåren talar. Broschyren är utformad som en skattkarta där olika föremål finns på bild och tanken är att barnen ska leta efter dessa föremål. Det här tyckte jag var en jättebra idé för det kan locka barnen till att utforska och titta på föremål som de annars inte skulle tycka är intressanta. Aktiviteter som känns meningsfulla skapar lärandesituationer (Heiberg Solem & Reikerås 2004, s.120). Eftersom barnen får utforska museet med hjälp av en skattkarta blir den här aktiviteten intressant och meningsfull. Därmed uppstår lärandesituationer inom olika ämnen. 

Tidsresan börjar i utställningen som handlar om Sten, Brons och Järnåldern. Här ska barnen leta efter en harpun, en hacka och ett ben från en uroxe. Barnen får para ihop bilderna med rätt föremål och det utvecklar den matematiska förmågan att kunna känna igen och bilda par. Föremålen finns på bild och här kan pedagogen inleda ett samtal kring dessa föremål. Barnen kan få berätta vad dem tror att föremålen föreställer och vad de användes till.

För de yngre besökarna finns det pallar bredvid glasmontrarna, jättebra!

Tidsresan går vidare till utställningen om Vikingar. Här ska barnen hitta en vikingafigur samt räkna silverringar och ringa in rätt antal i skattkartan, här utvecklar de sin förståelse för antal. Därefter går skattjakten vidare till Medeltiden. Skattkartan visar fyra stycken  i sten och trä, figurerna föreställer en drake, ett lejon, en oxe och en råtta. När barnen hittar dessa föremål ska de sätta ett kryss under respektive bild. Här kan diskussioner väckas kring vad dessa föremål föreställer och vad de är gjorda av. Barnens tankar är intressanta och viktiga att lyssna på. Genom att ställa frågor och visa intresse kan barnen uttrycka sig och dela med sig av sina upptäcker.

Sedan fortsätter tidsresan till utställningen som heter De första Göteborgarna på 1600 talet. Här kunde barnen utforska hur det var att leva på 1600 talet. De kan titta på gamla leksaker, kläder och möbler. I skattkartan kan barnen para ihop nya leksaker med gamla leksaker. De kan också kryssa i rutor när de hittar föremålet som beskrivs i kartan. De ska bland annat hitta pengar, något att sitta på och något att dricka ur. Här tycker jag att det är bra att de har beskrivit vad barnen ska hitta istället för att bara skriva föremålets namn. Det blir spännande att se vad barnen hittar som de kan sitta på och något som de kan dricka ur. Barnen kan hitta olika saker och sedan kan de jämföras och diskuteras.

Den sista utställningen som är med i tidsresan är 1700 talet. Här får barnen gå på mönsterjakt vid de gamla tallrikarna från Kina. När barnen beskriver mönster och kan känna igen dem har de utvecklat sin matematiska kompetens (Heiberg Solem & Reikerås 2004, ss.120-121). Pedagoger kan i det här fallet synliggöra att mönster är en del av matematiken så att barnen är medvetna om att mönsterjakten på museet är en matematisk aktivitet.

Den här aktiviteten kan även pedagogen eller barnen själva skapa genom att fotografera en liten del av olika mönster på museet och visa det till resten av barngruppen som får gå på mönsterjakt. När barnen får leta efter något blir besöket på ett museum riktigt spännande tror jag. Jag som vuxen följde skattkartan och hittade föremålen. Jag hade säkert missat att läsa och lära mig fakta kring dessa föremål om jag bar hade gått runt utan skattkartan. Föremålen på utställningarna blir extra spännande och jag tycker absolut att det här var en bra idé som fler museum borde ha, en spännande skattjakt! Annars tror jag att barnen lättare tappar intresset för utställningarna då mycket fanns i glasmontrar och det som inte var inglasat fick barnen inte röra. Vid en skattjakt sätts fokus på annat och pedagogen kan passa på att visa fler föremål än de som finns med på skattkartan.


Barnens museum
När vi var färdiga med tidsresan gick vi vidare till Barnens Museum. Det första vi såg var att väggarna i det första rummet såg ut som höghus där vi kunde titta in genom flera av fönstren. Det vi kunde var hur barn levde förr i tiden. I vissa av fönstren fanns det fotografier på barn och i några andra fönster kunde vi se möblerade rum med dockor som satt i sofforna. Jag tror att detta kan vara spännande för barnen att kika in och berätta vad de ser genom fönstret.

När vi gick längre in i nästa rum såg vi delar av Göteborg byggda så att barnen kan leka och utforska staden. Jag tyckte att den här delen av museet var mer en lekhörna än ett museum då det inte fanns mycket beskrivningar eller bilder som berättar om staden. Jag som inte är från Göteborg förstod inte vad de olika stationerna föreställde förutom den lilla spårvagnen. Min studiekamrat berättade om staden och å förstod jag tanken bakom stationerna. Något jag tyckte om var att det spelades en svartvit film i spårvagnen som visade utsikten från en åkande spårvagn i det gamla Göteborg. Dock missade jag ifall det fanns information kring hur gammal filmen är.

Över hela golvet fanns en ritad karta över Göteborg och en röd markering visade var museet finns. Visar barnen intresse för golvkartan kan de få skapa egna kartan över sin stad. Jag tyckte att den här delen var väldigt fint utformad och konstruerad men jag tror att barnen helst bara vill leka här och det är nog inte lätt för dem att förstå vilka delar av Göteborg det ska efterlikna. Men efter att ha gått på en lärorik tidsresa genom flera utställningar kan det vara bra att låta barnen ha fri lek en stund. Här kan de både bygga, klättra, fika på café och vila.


Göteborg från ovan

Som avslutning på det här spännande museibesöket tittade vi på en utställning som heter Göteborg från ovan. Här fanns det stora foton tagna ovanifrån på Göteborg. Det var foton på byggnader, bilar och idrottsanläggningar. Det första vi så vid ingången till utställningen var ett stort fotografi på Göteborg och i taket hängde ett litet flygplan. Flygplanet förstärkte ur vilket perspektiv fotografierna är tagna ifrån.




Det jag tänkte på när vi kom in i konsthallen var ämnet matematik. Här kan barnen utforska och se var former och mönster finns i omgivningen. Byggnaderna på fotona bildade geometriska former som bland annat kvadrater, rektanglar, trianglar och cirklar. Här kan barnen gå på formjakt och leta efter specifika former som de kan fotografera eller rita av. Jag som pedagog hade uppmuntrat barnen till att berätta vilka former och mönster de kan hitta i fotona. Det är ett bra tillfälle att prata om perspektiv, att byggnaderna kan se olika ut på fotona beroende på vilket perspektiv det är taget ifrån. Här kan diskussioner inledas om hur byggnaderna kan se ut från sidan eller om vi sitter på marken och tittar uppåt.

Hur kan vi arbeta vidare?
Efter ett besök på den här utställningen med en barngrupp kan det utvecklas till aktiviteter och teman kring mönster och former i omgivningen. Jag som pedagog hade gått på en form och mönsterjakt med barnen, både på förskolan och ute i närmiljön. Barnen kan utforska närmiljön och när de ser former och mönster kan barnen och pedagogen hjälpas åt att fotografera det de ser, ur barnens perspektiv. För att barnen lättare ska kunna uppmärksamma former och mönster kan det vara bra att pedagogerna själva reflekterar över dessa begrepp (Persson & Wiklund 2013, s.176). Det leder till att barnen kan stöttas och uppmuntras mer i sitt utforskande av former och mönster. För att fokus ska ligga på former och mönster är det bra om promenaden inte har en bestämt slutdestination utan barnen ges tid för sitt utforskande. De ska ges tid att kunna stanna upp och reflektera över sin upptäckt. Temat kan fortsätta med att barnen får skapa byggnader med hjälp av olika former och mönster.

Pedagogen ska vara närvarande och uppmuntra barnen till att uttrycka sina tankar kring sitt skapande och pedagogen ska också benämna formerna med dess rätta namn. Istället för att säga en fyrkant ska pedagogen säga kvadrat. Carina Mattsson(1) nämnde att vi som pedagoger även kan nämna egenskapen hos formen då vi benämner den.Vi ska alltså säga en fyrkantig kvadrat för då benämner vi formen med dess rätta namn men vi nämner också formens egenskap som underlättar igenkänning av formen för barnen. Att skapa lärandesituationer där barnen får leka med geometriska former, beskriva dem och känna igen dem leder det till att barnen utvecklar sin matematiska kompetens menar Heiberg Solem och Reikerås (2004, ss.120-121).

Mål i läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev 2010, s.6) som berör inlägget:
"Barnen s
ka få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar".

____________________________________________________________
Referenser

(1) Carina Mattson, workshop i matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur
____________________________________________________________
Berörda kursmål
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Göteborgs Konstmuseum - Hasselblad Center

Bild lånad från - Konstmuseum

Jag och tre studiekamrater besökte utställningshallen Hasselblad Center som finns i Göteborgs Konstmuseum. Vi fick fram till receptionen för att få lite information om den aktuella utställningen men vi blev stelt bemötta och vi blev utan önskad information. Vi blev tillsagda att informationen finns i broschyrer i utställningshallen.

Körling (2012, s.104) nämner att pedagogers förhållningssätt skapar ringar på vattnet och det är något jag kopplar ihop med receptionisten. Även om hon inte är en pedagog så smittade hennes beteende av sig och jag kände mig obekväm med att ställa fler frågor. Hade jag upplevt intresse och glädje i hennes förhållningssätt hade jag nog blivit mer nyfiken och intresserad av att besöka konsthallen. Jag undrar hur en hel förskolegrupp hade blivit bemötta? För att barnen ska uppleva besöket som meningsfullt behöver deras nyfikenhet uppmuntras.

När vi kom in i konstshallen fick vi syn på stora krigsbilder. Utställningen är skapad av den vietnamesisk-amerikanska fotografen An-My Le. Bilderna skildrar krig och min första tanke var att den här utställningen inte var något för en barngrupp. Bilderna var tydliga och vapen syntes på många av bilderna. Vid bilderna fanns det text som beskriver vad det är som händer i bilden men det är inget jag hade läst upp för en barngrupp. Det fanns ett avskilt rum där det fanns en projektor som visade en krigsfilm. På filmen kunde vi se soldater bli beskjutna och jag som själv har flytt från kriget i Bosnien tyckte att det här var väldigt obehagligt. Det höga ljudet av beskjutningarna gav mig rysningar och jag var tvungen att lämna rummet.

Bilderna är tagna på broschyren då fotografering i konsthallen inte var tillåtet

Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev.2010, s.5) beskriver att barnens välbefinnande och trygghet ska prägla förskolan. Krigstemat kan väcka många starka känslor hos barn som har flytt sin hemland. De barnen kan ha starka minnen från som kan göra dem upprörda då de ser bilderna och filmen på utställningen. Vi måste respektera och ta hänsyn till att det kan finnas barn och föräldrar som kan ha varit med om ett krig. För att ge barnen trygghet måste vi vara säkra på vad som kan påverka barnen både positivt och negativt och handla därefter. Har pedagogen ett bra syfte med den här utställningen och vill ta med sin barngrupp hit är det viktigt att verkligen ha föräldrarnas godkännande, De ska medges syftet med besöket och de ska få vara delaktiga i planeringen av besöket. Jag tycker ändå att det finns fler sätt och bättre sätt att uppnå det syftet än att besöka den här utställningen.

Något jag kan se som positivt är om pedagoger själva besöker utställningen för att utveckla sin egen förståelse för krig. De kan ha det i tankarna då de planerar något liknande med barngruppen. Då har pedagogen en möjlighet att anpassa aktiviteten till barngruppens erfarenheter. Utställningen visar och väcker känslor hos mig och det jag kan tänka mig att utveckla utifrån det här besöket är temat känslor. Genom att barnen får erfara olika aktiviteter inom temat känslor inser barnen att känslor kan uttryckas på olika sätt(Öhman 2003, s.203). Barnen får en djupare förståelse och kan känna igen och respektera känslouttryck hos andra barn och vuxna.

Länk till hemsida - Göteborgs Konstmuseum
_________________________________________________________________
Referenser

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Öhman, Margareta (2003). Empati genom lek och språk. 2., [aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber
• __________________________________________________________________
• Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Konst och Fröbomber på Komedianten i Varberg

Besöket på Komedianten i Varbergs Stadsbibliotek inleddes med att vi (grupp 1) samlades i verkstan där de brukar ta emot förskolegrupper. Vi lyssnade på en intressant föreläsning som handlade om olika konstprojekt i förskolor. Föreläsningen gav mig inspiration till flera olika aktiviteter jag skulle vilja testa att utföra med en barngrupp. Något jag tyckte verkade intressant var Landart(1) (naturkonst). Det innebär att barnen får skapa konst i naturen, med hjälp av smör kan löv,pinnar och annat som barnen hittar i naturen sättas ihop. Barnen kan exempelvis klä in trästammar med löv och eftersom det är smör som används istället för lim är det inte skadligt för naturen. De kan även skapa på stenar, på jord och på andra ställen som fångar deras intresse. Barnen kan sedan återbesöka platsen och utforska hur det de har skapat ser ut och varför det kan ha förändrats. Det här är ett bra tillfälle att samtala om naturens kretslopp med barnen, varför det ser ut som det gör och vad händer med naturen under årstiderna?

Jag reagerade positivt då Mija Renström(2) berättade att vi inte behöver ha förkunskaper om konst för att kunna arbeta med det i en barngrupp. Fokus ska ligga på mötet med konsten och vad den kan väcka hos barnen. Mija Rentröm(2) berättade även att vi inte ska kalla det barnen skapar för konst utan vi ska kalla det för eget skapande. Det som får kallas för konst är sådant som har bekräftats av behöriga i ämnet. Vi kan berätta för barnen att konst är sådant vi ser i konsthallar och på museum. Det är klart att vi ska respektera konstnärerna och deras konst men för mig är konst något subjektivt och personligt. För mig betyder konst att jag skapar något som har en betydelse för mig och som berättar något om mina tankar och känslor. Nu fick jag lära mig att inte benämna det som konst utan som eget skapande. Jag respekterar detta och kommer framöver att tänka på hur jag använder orden konst och skapande i mitt arbete med barnen. 

Mönstervägg När föreläsningen var färdig fick vi besöka konsthallen och vi fick en uppgift att ställa oss vid det konstverket som tilltalade oss mest. Jag tittade runt och tyckte att mönster väggen var intressant. När jag tittade på väggen såg det ut som att den mestadels var gjord av sten. När jag tittade närmare blev jag överraskad att det inte alls var sten den var gjord av. Det var pressade löv, fotopapper, tidningspapper och tyg. Jag ville gärna känna på väggen för den bestod av många olika slags strukturer men vi blev tillsagda att inte röra väggen då den var ömtålig, Det förstod jag och jag respekterade det så jag tittade bara väldigt noga på de olika strukturerna. 

Jag valde att stanna vid det här konstverket som var gjort av olika slags material för att jag tänkte att det skulle vara spännande att lyssna på vad barnen har för tankar kring materialet som har används. Vad tror barnen att väggen är gjord av? Vilka slags former och mönster kan de hitta i konstverket? Persson (2006, s.127) beskriver att barn erfar geometrins grunder då de får utforska former och mönster. Vid den här väggen får barnen använda och utveckla sin matematiska kompetens då de letar efter former och diskuterar kring sitt utforskande. Det går absolut att utveckla detta på förskolan. Barnen kan få skapa en egen mönster och form vägg med olika slags material. Heiberg Solem och Reikerås (2004, s.121) beskriver att en form kan omvandlas till nya former och sättas av andra former. Barnen får erfara det här då de skapar sin vägg. De får leka och skapa med former i olika slags material. Materialet kan bestå av gammalt papper, kartonger och naturmaterial som barnen kan ta med sig från en skogsutflykt. Barnen kan klippa isär en del av materialet och limma ihop det till nya former. Det var inte tillåtet att känna på mönsterväggen i konsthallen men genom att barnen får använda olika slags material i sitt skapande på förskolan får de en möjlighet att känna och diskutera de olika ytstrukturerna.

Fröbomber På utställningen fanns det ett stort bord med en mängd olika fröbomber i olika former. Här fick vi skapa en egen fröbomb där vi tog en bit lera och stoppade in frön i mitten av lerklumpen. När utställningen är färdig kommer dessa fröbomber att slängas ut på ett fält och förhoppningsvis kommer fröna gro och växa. Jag tycker att idén är spännande men valet av namnet har jag svårt att förstå. De flesta lerfigurerna hade formats som bollar så det kan ha påverkat namnet. Jag känner ändå att ordet bomb klingar negativt och att bomberna skulle slängas ut på ett fält målade upp en bild av kriget i Bosnien i mina tankar. Som pedagog hade jag hittat på ett annat namn. De hade till exempel kunnat kallas för fröskatter eller frögömmor. Ordet bomb förknippar jag med krig och elände. Har jag då barn som har flytt från krigsdrabbade länder i min barngrupp kan de påminnas om sitt förflutna. Det kan leda till att dessa barn blir upprörda och förknippar aktiviteten med något negativt. Kallar vi fröbomberna för fröskatter blir det mer spännande tror jag, barnen får göra en egen skatt som ska slängas ut på ett fält. Då kan frågor väckas och nya aktiviteter kan utvecklas. Den här aktiviteten passar både barn och vuxna, jag vill gärna testa det här med en barngrupp. Barnen kan få reflektera över vad de tror händer med fröna och hur tror de att det kommer se ut på fältet när vi gör ett återbesök? Den här aktiviteten kan definitivt utvecklas till ett tema om barnen visar intresse för det.

Besöket på komedianten upplevde jag som inspirerande och jag hade absolut besökt utställningen med en barngrupp. Jag hade också tagit med barnen till verkstan där de får skapa fritt utifrån det material som museet erbjuder.

För mer information - Komedianten i Varbergs Stadsbibliotek

Ett besök på komedianten med en barngrupp berör följande mål i Läroplan för förskolan (98, rev 2010, ss.6-10)

• ”Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar."

• ”De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska.”

• ..utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp.

• utvecklar sitt intresse och förståelse för naturens olika kretslopp..

__________________________________________________________________
Referenser

(1) Camilla Rosberg. Workshop på Komedianten i Varberg [2015-03-24]

(2) Mija Rentröm. Workshop på Komedianten i Varberg [2015-03-24]

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Persson Annika i Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet 

• Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur
• ___________________________________________________________________________

Berörda kursmål:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Jordlingar - Världskulturmuseet i Göteborg

Jag och tre studiekamrater besökte Världskultur museet i Göteborg och vi blev bra bemötta av personalen i informationsdisken. De berättade om utställningen vi skulle titta på. Utställningen kallades för Jordlingar och handlade om hur vi människor lever på planeten Tellus. De berättade att utställningen hade skapats tillsammans med barn från Göteborg som var i femårs åldern. Barnen fick välja ut objekt i museet som de ville att utomjordingar som besöker vår planet ska få se. Efter en spännande presentation om utställningen gick vi vidare till ingången av utställningen. Jag upplevde ingången väldigt inbjudande och färgerna förstärkte spänningen. Jag ville verkligen ta reda på vad som fanns där inne.

Det första vi såg var att lokalen var stor och luftig, jag kan tänka mig att hur avslappnat det kan kännas att vara här med en barngrupp utan att oroa sig över att barnen inte kan röra sig fritt utan att komma åt olika ömtåliga föremål. Utställningen var utformad för ett lekfullt lärande och det tyckte jag var positivt. Bruce (2010, ss.105-107) jämför leken med en verkstad där det finns plats för utforskande och där det gamla och nya intryck möts. Jag delar den tanken för att det är i leken lärandet blir meningsfullt och barnen vill utforska mer och ta in fler kunskaper. Utformningen av den fysiska miljön på utställningen lockar till lek och undersökande.

I början av utställningen fanns det en avskiljning formad som en cirkel där föremålen fanns som barnen hade valt ut från museet. De ömtåliga föremålen var inglasade och föremålen som inte var det fick besökarna känna på, Det här tyckte ja var jättebra och jag ville gärna känna på föremålen. Dahlbeck och Persson (2010, ss.191-192) beskriver att barnen tar in kunskaper om sin omvärld med hjälp av sina sinnen. Genom att barnen får känna och lukta på föremålen upplever de det med fler sinnen än med bara synen. Barnen som valde ut föremålen fick beskriva vad de hade valt och det spelades in. Det fanns en skärm med bilder på föremålen och genom att klicka på en bild kunde besökaren titta på videoklippet. Barnen hade spännande tankar och berättelser om sitt valda föremål. Här kan pedagoger titta på föremålen med barngruppen och låta dem beskriva vad de ser innan de tittar på inspelningarna. Det kan väcka diskussioner och nya tankar när de hör hur andra barn har tänkt kring samma föremål.

På flera ställen i lokalen fanns det skyltar som med text bland annat beskrev hur vi jordlingar bor och vad vi äter. Bredvid flera av skyltarna fanns det bilder som visade som exempelvis olika slags boenden och mat. Texterna var långa på skyltarna och det var skrivet på ett roligt sätt så jag funderade på om det fanns ett sätt för barnen att ta del av texten som är skriven med gemener om det inte finns en pedagog i närheten som kan läsa texten. Är barngruppen stor kan det vara positivt att en del av barnen kan ta del av texten själva om pedagogen samtalar med något barn. En knapp med en berättarröst hade varit en bra lösning. Då kan barnen själva utforska utställningen och lyssna på berättelser om jordlingar.


Det fanns fler spännande aktiviteter för barnen att utforska på utställningen. Det finns en station där barnen kan stå vid någon som ska föreställa förarpanelen i ett rymdskepp och på väggen syntes rymden med olika planeter. Här kan barnen styra rymdskeppet och utforska rymden. Det här är ett bra sätt att väcka barnens intresse för planeter och stjärnor. Bredvid det fanns något liknande en borg med en ramp upp till toppen. Rampen bestod av lysande lampor och när vi tog oss upp till toppen började musik spelas och det blev ett disco. Jag blev överraskad av musiken och jag kan tänka mig att detta blir ett spännande moment för barnen. De kan fundera på hur musiken kommer igång när de befinner sig där uppe och varför slutar musiken spela när de går därifrån?


När vi gick vidare upptäckte vi en mörk gång med lampor och lysande föremål i neonfärger, både i taket, på golvet och på väggarna var det färgglatt. Här kan barnen titta på färger och former. På en vägg i början fanns det hörlurar och små tv-skärmar. Jag tog på mig hörlurarna och upptäckte att barnen och de vuxna som visades på tv-skärmarna berättade om vad olika känslor är och hur de känns. Öhman (2003, ss.196-197) beskriver att pedagoger ska erkänna och respektera barnets känslor. Det leder till att barnets självkänsla ökar och får en större möjlighet att kunna tolka andras känslor. Vid den här stationen får barnen lyssna på beskrivningar av olika känslor och det tror jag att de kopplar till sina erfarenheter av dessa känslor. Barnen på tv-skärmarna berättade bland annat om glädje, rädsla och sorg. Spännande samtal kan uppstå och vidareutvecklas på förskolan genom att exempelvis inleda ett tema om känslor.

Något mer som vi tyckte var intressant var den stora spegeln som förvrängde spegelbilden så att kroppen får en annan form. Vi blev både långa, korta och vågiga beroende på ur vilken vinkel vi tittade på spegeln. Här finns det en skylt som beskriver att det är såhär en jordling ser ut och det tyckte jag va en bra skylt. Igen är den andra lik och det synliggörs då barnen tittar i spegeln. Tideman (2013, s.71) beskriver att våra olikheter ska betraktas som en tillgång och att det är självklart att vi alla har olika förmågor och ser olika ut. Den här mänskliga variationen ska betraktas som en resurs och det ska vi förmedla till barnen. En titt i spegeln visar att vi kan se ut på många olika sätt och att vi alla ändå är människor eller som det kallades som på utställningen, jordlingar,

Jag upplevde den här utställningen som bra anpassad till barn i förskoleåldern. De kan fritt ta sig runt och utforska på egen hand. Det enda jag hade önskat är att det fanns fler knappar med berättarröster så att barnen själva kan lyssna och ta del av texterna. Vi fick information om att det var möjligt att få en guidad tur om vi bokar ett besök med en barngrupp. Det tycker jag är väldigt bra för då får barnen veta ännu mer än det som finns nedskrivet på skyltarna. Aktiviteterna och utformningen av utställningen kan väcka nya intressen hos barnen. Både barn och pedagoger kan bli inspirerade till att utforska mer och utveckla det de har upptäckt på utställningen. Besöket kan vara en ingång till flera olika teman. Beroende på vad barnen visar intresse för kan pedagoger planera aktiviteter i förskolan som leder till nya upptäckter och lärandesituationer. Teman som kan uppstå efter ett besök på utställningen Jordlingar kan exempelvis vara planeter, rymdvarelser, hemmiljö, raketer, identitet och känslor. Jag hade definitivt tagit med en barngrupp till den här utställningen, det hade varit väldigt spännande att höra barnens tankar och se var deras utforskande leder.

Besök på utställningen Jordlingar med en barngrupp berör bland annat följande mål i Läroplanen för förskolan.

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

• utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.
• utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar samt försöker förstå andras perspektiv.                                                                             (Lpfö 98. rev.2010, ss.9-10]

__________________________________________________________________

Referenser

Bruce, Barbro. Lek och språk (del 1) i Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

• Dahlbeck & Persson i Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Öhman, Margareta (2003). Empati genom lek och språk. 2., [aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber
• __________________________________________________________________
• 
  
• Berörda kursmål
• • redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
• • kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
  • skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.

Konsthallen Hamnmagasinet i Varberg

Mitt emot Campus Varberg ligger Konsthallen/Hamnmagasinet och jag valde att göra ett av mina museibesök där tillsammans med två klasskamrater. Först besökte vi konsthallen där de hade en pågående fotoutställning av fotografen Ann-Sofie Molin. Hon hade fotograferat landskap, hus och människor i Norra Sverige. Vi möttes först av en text på väggen som lyder:

"Platsen är det Ångermanländska landskapet där nuet och det förflutna möts. I skogsbryn hörs tystnaden och jag låter mig bländas av ljuset. Något öppnar sig sakta och jag plockar upp kameran och tar en bild."

Den här texten väckte mitt intresse för utställningen. Jag fick en bild av att fotografen tog spontana bilder på händelser och platser som hon upplevde i stunden och som hon kände sig inspirerad av. När vi gick vidare upptäckte jag att alla fotografier var tagna i svartvitt och jag kunde inte längre känna den spännande känslan som fotografen beskrev i början. Fotografierna upplevde jag som dystra platser med en historia bakom och jag undrade verkligen varför hon valde att fotografera just där. Vid bilderna fanns bara ett namn men ingen mer beskrivning. Tavlorna hängde inte i barnens höjd och det fanns inga pallar att låna. Förutom tavlorna på väggarna var lokalen tom och det fanns en stor öppen yta. Det första jag tänkte på när jag såg den öppna ytan och träpelarna i mitten av konsthallen var att barnen hade plats att röra sig på men inte så mycket att se förutom tavlorna.

Frågan är hur jag som pedagog kan väcka barnens intresse för den här utställningen trots att det inte var många fotografier att titta på. Jag som pedagog hade kunnat med en grupp tre till femåringar titta på fotografierna och fråga barnen vad de känner och tänker på när de ser fotografiet. Vad är det som händer och vem är det som bor i huset? Barnets tolkning av bilderna är inte helt fritt utan det är styrt av barnets tidigare erfarenheter menar Levin (2012, s.81). Barnen kan använda sin fantasi men jag tror även att fantasin grundar sig på något som barnen har varit i möte med antingen medvetet eller omedvetet. Barnen tolkar tavlorna med hjälp av den inre bilden de ser när de tittar på tavlan. Pedagogers frågor kan väcka intressanta samtal där barnen får berätta om sin tolkning och det kan utvecklas till aktiviteter där barnen exempelvis får fotografera det dem tycker är intressant i sin omgivning.

Aktiviteterna efter besöket på konsthallen kan utvecklas på olika sätt så att barnen får en variation av av erfarenheter kring konst. Ett sätt att arbeta på för att ge barnen en mångsidig upplevelse kan vara att arbeta tematiskt på förskolan(Lpfö 98 rev.2010, s.7). Barnen får då möta konst i flera aktiviteter och då kan de själva välja sitt sätt att bekanta sig med ämnet.

Exempel på en aktivitet i temat kan vara att ha en egen utställning med barnens fotografier och berättelser som beskriver hur de har tänkt då de har fotograferat. Barnen kan också välja ut ett fotografi var på utställningen och sedan kan pedagogen och barnen tillsammans skriva en saga utifrån det. Även om jag anser att utställningen är riktad mot framförallt vuxna men även äldre barn kan jag som pedagog anpassa besöket till min barngrupp. Genom att besöka utställningen på egen hand först kan jag genom planering och förberedelse skapa ett spännande besök för barngruppen.
________________________________________________________________
Referenser

• Levin, Annika. Knack, knack! Finns det några skapande barn här? Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
• _________________________________________________________________________
• 
  
• 
  

• 
  

Hallands kulturhistoriska museum

Halland genom tiderna

Bild lånad från museumhalland.se


Jag besökte Hallands kulturhistoriska museum som finns på Varbergs Fästning och där tittade jag på en utställning som heter Halland genom tiderna. Utställningen belyste olika tidsepoker. De visade allt från hur människor levde på stenåldern till nutid med moderna föremål som Iphones. Föremålen var spännande att titta på och kundvagnen från Gekås var ett roligt inslag på ett museum. När jag tittade på kläderna och verktygen fick jag en tanke om att barn gärna skulle vilja lukta och känna på dessa föremål. Skyltarna med texten "Bara ögat får beskåda" fick mig att tänka efter om jag verkligen vill ta med barn i de yngre åldrarna på ett besök här. Barn undersöker med sina sinnen och att hålla fingrarna borta från föremålen kan ibland vara svårt. Besöker pedagoger den här utställningen med en barngrupp behöver barnen förberedas på vad de ska titta på och om de får röra föremålen eller inte. De kanske kan sätta sig ner och måla av de föremål de tycker är intressanta och sedan kan barnen få visa upp teckningen och berätta för varandra om sin upplevelse av utställningen.


Jag som bor i Småland tyckte att det var spännande att få veta mer om Hallands historia och jag upplevde utställningen som riktad mot vuxna och äldre barn. Det jag kan tänka mig att barn i förskoleåldern hade tyckt är intressant är luckorna som gick att öppna och titta in i. Vi böjde oss ner för de var i barnens höjd (positivt!) och när vi öppnade dem såg vi bilder på barn från förr i tiden. Vi kunde se hur de såg ut och hur de levde då. Det fanns även en text i varje lucka som beskrev bilden. Här kan pedagogen samtala med barnen om bilderna de ser. Pedagogen och barnen kan tillsammans reflektera över hur det kan ha varit att leva förr och hur såg allting ut då om vi jämför med nutiden. Vad tror barnen är sig likt och vad kan ha förändrats helt? Frågorna att diskutera är många och barnens berättande ska uppmuntras. 

Visar barnen intresse för upptäckten kan pedagogen vidareutveckla det här på förskolan. Barnen kan få återberätta vad de har sett på museet och vad de tyckte var intressant. Barnen kan på olika sätt visa hur de lever nu och vad dem är viktigt att visa upp för barn i framtiden. Det kan ske genom att barnen ritar och måla eller fotograferar olika föremål. Det kan även utvecklas till ett tematisk arbete. Barnen kan under en tid få skapa och tillverka olika föremål som de tycker symboliserar nutiden. Dessa föremål kan läggas ner i en låda och pedagogen kan skriva ett brev till framtidens barn. Brevets innehåll kan bestå av barnens tankar och berättande om nutiden. När projektet med lådan är färdigt och barnen känner sig nöjda kan det vara spännande (om det finns möjlighet till det) att gräva ner lådan på förskolegården. Barnen och pedagogerna kan reflektera över vad de tror kommer hända med lådan i jorden och när dem tror att lådan kommer grävas upp igen. Finns det ingen möjlighet att gräva ner lådan kan temat och barnens skapande visas upp i en utställning där föräldrar får besöka utställningen och barnen kan få berätta om sitt skapande.




Bockstensmannen

Bild lånad från museumhalland.se

Efter utställningen om Halland gick jag vidare till utställningen om Bockstensmannen. Skelettet hittades i närheten av Varberg och det är ett fynd från medeltiden. Dräkten som hittades i graven var intakt och även hår och tänder finns kvar på skelettet. Vi kunde se Bockstensmannen i en glasbur och där fanns även information om fyndet. Vi fick reda på att han hade begravts med pålar genom kroppen för att detta ansågs hålla kvar den döde i jorden och spökande undveks på det här sättet. Vi tittade även på en rekonstruktion av honom lite längre in i utställningen och här fanns även kläderna han hade på sig då han hittades. De flesta föremålen var inte i barnens höjd och jag upplevde att utställningen riktades till vuxna och äldre barn.


Jag upplevde att hela utställningen hade en kuslig känsla över sig och musiken förstärkte den här kusliga känslan. Det var intressant att titta på föremålen och läsa skyltarna med information och fakta kring det här fyndet för mig som vuxen. Hela tiden försökte jag föreställa mig hur det hade varit att vara där med en barngrupp. Jag tycker inte att den här miljön är anpassad till barn som är ett till tre år gamla. Både för att skelettet kunde skrämma dem, för att de inte fick röra föremålen och för att höjden på montrarna inte var anpassade för barn i den åldern. Barn i fyra till sex års åldern kan besöka den här utställningen för att exempelvis starta upp ett tema om medeltiden och om olika tidsepoker. Utställningen kan även besökas som ett avslut på ett tema som handlar om forntiden.  

Pedagoger ska vara medforskare och förebilder, genom att pedagoger uppmuntrar barnens nyfikenhet utvecklas barnens motivation på ett positivt sätt(Karlsson Häikiö 2012, s.109). När pedagoger visar glädje genom sitt förhållningssätt skapas en positiv atmosfär. Genom att som pedagog vara delaktig i barnens utforskande och berättande kan spännande aktiviteter och teman ta form och pågå så länge som barnen tycker att det är intressant.

Pedagoger ska erbjuda barnen olika aktiviteter som kan kopplas till besöket på museum men sedan är det upp till barnen att välja ut det sätt de lär sig bäst på. Barn erövrar kunskap genom lek, socialt samspel och utforskande men genom att iaktta andra barn och vuxna (Lpfö 98 rev. 2010, s.7). Barn lär på olika sätt och de bör få en möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Jag har valt att låna två bilder från museets hemsida då det inte var tillåtet att fotografera utställningarna. 

______________________________________________________________________________
Ett besök på Hallands kulturhistoriska museum berör följande mål i Läroplanen för förskolan:

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar:

• ”Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar."                                                                                                                        (Lpfö 98 rev.2010, s.6)

_____________________________________________________________________
Referenser

Karlsson Häikö, Tarja 2012, Att vara vid sina sinnen. Kultur, estetik och lärande i 

• Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442