Ljudjakt
Andra veckan har jag haft turen att få vara med om många roliga moment. Min handledare har låtit mig hålla samlingar på morgonen och även fruktsamlingar då vi har haft högläsning. På två av samlingarna har vi gjort något som kallas för ljudjakt enligt Bornholmsmodellen. Barnen får varsitt papper med bilder på och de ska lyssna efter ett visst språkljud när vi tillsammans säger vad vi ser på bilderna. Det är tre bilder på varje rad och minst en av bilderna innehåller språkljudet vi är ute efter. Det kan vara språkljudet S och det kan finnas i början, i mitten eller i slutet av ordet. Den här aktiviteten upplevde jag som lärorik för barnen då de verkligen fick lyssna på orden och tänka efter om de hör de olika språkljuden. Lundberg (2012, s.9) nämner att den här sortens språklekar utvecklar barnens språkliga och fonologiska medvetenhet. Jag hade ljudjakt på bokstaven S och på bokstaven L. Det här är något jag vill fortsätta med och eventuellt utveckla genom att till exempel använda skrivna ord under bilderna eller istället för bilderna. Då bekantar vi barnen med bokstäverna samtidigt som de lyssnar på språkljuden.
Känselmemory
Den här veckan har jag introducerat känselmemoriet för barnen. Jag valde att göra aktiviteten tre gånger med samma två barn för att sedan kunna samtala och jämföra aktiviteterna med dem. Den första gången vände vi 10 stycken kort upp och ned och spelade det som ett klassiskt memory. De skulle känna på två kort i taget och komma ihåg var de fanns och hur de kändes. Jag märkte att barnen hade svårt för att inte titta på undersidan till en början men efter ett tag gick det bättre, de tittade åt ett annat håll då de kände på korten. Jag upplevde att det fungerade bra och barnen berättade att det var roligt att spela memory på det här sättet.
Den andra gången använde jag mina tygfickor som jag hade sytt. Jag satte in korten i fickorna istället och spelade på samma sätt som innan. Nu märkte jag att barnen slappnade av mer och tog tid på sig att känna på korten. De berättade att det var lättare den här gången för att de kunde känna med fingrarna, med hela handflatan och även vrida och vända på korten.
Den tredje gången stoppade jag ner fem kort i varsin tygficka. Det fanns ett par, resten var olika. Barnen skulle först känna på det ena kortet som det fanns två av och sedan leta efter det andra kortet. Under aktiviteterna försökte jag ställa öppna frågor för att de skulle få en möjlighet att uttrycka sina tankar. Jag frågade hur korten kändes och vad de påminde dem om. Det var spännande att lyssna på deras svar. En glasspinne blev till en rak orm som var på väg till skogen. En piprensare kändes som pulver och ett kort med tandpetare på kändes som en gitarr berättade barnen.
Den andra gången använde jag mina tygfickor som jag hade sytt. Jag satte in korten i fickorna istället och spelade på samma sätt som innan. Nu märkte jag att barnen slappnade av mer och tog tid på sig att känna på korten. De berättade att det var lättare den här gången för att de kunde känna med fingrarna, med hela handflatan och även vrida och vända på korten.
Den tredje gången stoppade jag ner fem kort i varsin tygficka. Det fanns ett par, resten var olika. Barnen skulle först känna på det ena kortet som det fanns två av och sedan leta efter det andra kortet. Under aktiviteterna försökte jag ställa öppna frågor för att de skulle få en möjlighet att uttrycka sina tankar. Jag frågade hur korten kändes och vad de påminde dem om. Det var spännande att lyssna på deras svar. En glasspinne blev till en rak orm som var på väg till skogen. En piprensare kändes som pulver och ett kort med tandpetare på kändes som en gitarr berättade barnen.
Aktivitet med lera
I början av veckan hade jag en aktivitet med lera och hela gruppen som består av tio barn deltog. Jag hade två syften med aktiviteten. Det första syftet var att barnen skulle skapa en egen spelpjäs till mitt uppdragsspel. Tideman (2013, s.71) beskriver att olikheter ska ses som en tillgång, att det är olikheterna som gör oss intresserade av varandra och livet blir mer spännande. Det här var något jag berättade för klassen och ett samtal om olikheter och likheter startades upp av barnen. Efter samtalet fick barnen forma något som representerade deras personlighet, det kunde vara en figur som föreställde dem själv eller något som gjorde dem glada. Min enda instruktion var att det skulle vara något personligt sedan fick de själva välja vad de skulle skapa.
Barnen knådade och formade leran om och om igen. Barnen berättade att figurerna föreställde dem själv, syskon och actionfigurer. Det var roligt att sitta med och lyssna på barnen. För att de inte skulle känna att jag stod där och bara övervakade dem satt jag med vid ett bord och formade en egen figur. Det upplevde jag som en avslappnad aktivitet och jag märkte att barnen gärna ville berätta om sina figurer och ställa frågor till varandra.
Det andra syftet var att låta barnen forma och skapa olika former, de skulle omvandla abstrakta begrepp de hör till konkreta former med hjälp av leran. Inspiration till aktiviteten fick från workshopen i bild(1) på högskolan. Leran jag använde till aktiviteten fick jag på workshopen och då visste jag direkt att jag ville använda den på VFU:n på något sätt. Leran jag valde var rödbrun i färgen och mjuk i konsistensen, det anser jag passar bra då barnen ska forma olika saker under samma aktivitet och därmed behöver inte mycket tid gå åt att knåda leran. Barnen har arbetat med lera tidigare när de hade temat stenåldern, då fick de forma skålar och halsband. Aktiviteten inledde jag med att fråga vad de visste och tyckte om lera. Jag ställde frågor som till exempel varför leran finns i olika färger och vad som händer med leran om vi låter den stå utomhus några veckor. Några av barnen berättade att lera kommer från olika länder men att färgen varierar på grund av det finns olika slags djur som vistas vid där. De berättade att de trodde att all lera är vit från början och sedan färgas leras av djurens bajs. De fortsatte att berätta att leran troligtvis kommer bli vit igen om vi låter den stå utomhus.
Barnen knådade och formade leran om och om igen. Barnen berättade att figurerna föreställde dem själv, syskon och actionfigurer. Det var roligt att sitta med och lyssna på barnen. För att de inte skulle känna att jag stod där och bara övervakade dem satt jag med vid ett bord och formade en egen figur. Det upplevde jag som en avslappnad aktivitet och jag märkte att barnen gärna ville berätta om sina figurer och ställa frågor till varandra.
Det andra syftet var att låta barnen forma och skapa olika former, de skulle omvandla abstrakta begrepp de hör till konkreta former med hjälp av leran. Inspiration till aktiviteten fick från workshopen i bild(1) på högskolan. Leran jag använde till aktiviteten fick jag på workshopen och då visste jag direkt att jag ville använda den på VFU:n på något sätt. Leran jag valde var rödbrun i färgen och mjuk i konsistensen, det anser jag passar bra då barnen ska forma olika saker under samma aktivitet och därmed behöver inte mycket tid gå åt att knåda leran. Barnen har arbetat med lera tidigare när de hade temat stenåldern, då fick de forma skålar och halsband. Aktiviteten inledde jag med att fråga vad de visste och tyckte om lera. Jag ställde frågor som till exempel varför leran finns i olika färger och vad som händer med leran om vi låter den stå utomhus några veckor. Några av barnen berättade att lera kommer från olika länder men att färgen varierar på grund av det finns olika slags djur som vistas vid där. De berättade att de trodde att all lera är vit från början och sedan färgas leras av djurens bajs. De fortsatte att berätta att leran troligtvis kommer bli vit igen om vi låter den stå utomhus.
Jag nämnde olika abstrakta begrepp och sedan tolkade barnen begreppen på sitt sätt. Det dem tänkte på formade de med leran och sedan jämförde vi de olika formerna. Ett begrepp jag nämnde var ”lång”. Barnen formade avlånga bitar med leran och de jämförde det med ormar och pinnar. Ett barn tolkade begreppet lång som något vi ser på höjden, som begreppet högt. Hen formade inte leran på längden utan på höjden. Det skulle bli nästan lika långt som en flaggstång berättade hen. Det bekräftade det Mats Andersson(1) berättade på workshopen, att barnen kan ha svårt att skilja på begreppen lång och hög. Det kan bero på att ställer frågor barnen som till exempel -hur lång är du? -Barnet som formade begreppet lång på höjden kan ha refererat till erfarenheter som har med den egna längden att göra. Det här var intressant att upptäcka och jag frågade barnet vad samma figur skulle kallas om vi la ner den på bordet. Det skulle också kallas för lång berättade barnet.
Andra begrepp som barnen fick forma var liten, stor, krokig, glad, arg och rund. De flesta barnen ville gärna höra mer instruktioner från mig om hur de skulle forma leran och jag upplevde att de blev förvånade och glada då jag berättade att de fick tolka begreppet precis hur de vill. Det viktiga var att forma det de tänkte på berättade jag. När barnen var färdiga med alla former bad jag dem lägga formerna efter varandra på bordet så att det skulle bli så långt som möjligt. Barnen satt vid två bord och när de var färdiga jämförde vi de två längderna och pratade om likheter och skillnader. Det här är absolut en aktivitet jag kommer göra fler gånger.
Andra begrepp som barnen fick forma var liten, stor, krokig, glad, arg och rund. De flesta barnen ville gärna höra mer instruktioner från mig om hur de skulle forma leran och jag upplevde att de blev förvånade och glada då jag berättade att de fick tolka begreppet precis hur de vill. Det viktiga var att forma det de tänkte på berättade jag. När barnen var färdiga med alla former bad jag dem lägga formerna efter varandra på bordet så att det skulle bli så långt som möjligt. Barnen satt vid två bord och när de var färdiga jämförde vi de två längderna och pratade om likheter och skillnader. Det här är absolut en aktivitet jag kommer göra fler gånger.
Det positiva var att vi hade gott om tid på oss och jag satt kvar med barnen till de kände sig nöjda med sina figurer. Det blir spännande att se figurerna som en del av uppdragsspelet. Barn härmar gärna varandra. Så fort ett barn blev färdig med sin figur fick de andra lite bråttom att också bli klara. Det var det jag kunde se som det negativa i den här aktiviteten för att jag ville att barnen skulle få god tid på sig att skapa. Jag uppmuntrade de barn som blev klara snabbt till att skapa något mer med leran som fanns kvar och det ville dem gärna göra.
Uppdragsspel – Didaktiskt material
Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev.2010) beskriver att barn erövrar kunskap genom lek, utforskande och socialt samspel men också genom att samtala och reflektera. Jag har utformat mitt spel så att dessa mål ska inkluderas då barnen spelar. Bruce (2010, s.107, se Vygotskij 1995) nämner Vygotskijs teori om att lek och berättande hör ihop. Barnen bearbetar, utvecklar och uttrycker sina upplevelser och uttryck i leken, det är en bra utgångspunkt för utvecklingen inom berättandet. Uppdragsspelet uppmuntrar barnen till att reflektera över sina upplevelser och dela med sig av sina tankar då de tar sig igenom uppdragen. De flätar samman berättande med lek och det ger aktiviteten en meningsfullhet. Jag som pedagog ska stötta och uppmuntra barnen så att de får utforska med sin nyfikenhet.
Nu var det äntligen dags att testa mitt uppdragsspel, Jag förberedde spelet genom att lägga ut spelbrickorna runt den runda mattan i samlingsrummet. Uppdragskorten och materialet till uppdragen lade jag ner på mitten av mattan. Det var fyra barn som deltog och de använde sina lerfigurer och sig själv som spelpjäser.
Till varje spelbricka fanns det ett uppdrag och de geometriska formerna på brickorna visade vilket kort jag skulle läsa upp och vilket uppdrag som skulle klaras. Jag upplevde att barnen hade det roligt medan vi spelade och de klarade av uppdragen de fick. Många av uppdragen klarade de av på egen hand och de uppdrag som upplevdes som svåra av barnen hjälptes vi åt med att lösa.
Nu var det äntligen dags att testa mitt uppdragsspel, Jag förberedde spelet genom att lägga ut spelbrickorna runt den runda mattan i samlingsrummet. Uppdragskorten och materialet till uppdragen lade jag ner på mitten av mattan. Det var fyra barn som deltog och de använde sina lerfigurer och sig själv som spelpjäser.
Till varje spelbricka fanns det ett uppdrag och de geometriska formerna på brickorna visade vilket kort jag skulle läsa upp och vilket uppdrag som skulle klaras. Jag upplevde att barnen hade det roligt medan vi spelade och de klarade av uppdragen de fick. Många av uppdragen klarade de av på egen hand och de uppdrag som upplevdes som svåra av barnen hjälptes vi åt med att lösa.
Spelet tog längre tid att spela än vad jag hade räknat med. Efter cirka 30 minuters speltid fick jag avbryta aktiviteten för att det var dags att gå till matsalen med resten av klassen. När jag sedan reflekterade över genomförandet av spelet kom jag fram till att det tog lång tid att spela för att det fanns ett uppdrag till varje spelbricka. Jag hade endast med tre stycken vilokort som innebar att spelaren fick avstå ett uppdrag. Till nästa gång vill jag testa att ha fler vilokort och uppdragen kan finnas på var tredje spelbricka. Tre deltagande barn tror jag blir bättre än fyra barn för att då behöver de inte vänta lika länge på sin tur som de fick göra den här gången. Det ger mig möjlighet att samtala mer med barnen vid uppdragen.
Något annat jag upplevde som en utmaning för barnen var att de skulle komma ihåg att lämna kvar sin lerfigur på spelbrickan de står på innan de lämnar brickan. Vi hjälptes åt att påminna varandra och efter ett tag fungerade det bättre. Jag tror att barnen fokuserade på att hitta den geometriska formen de behövde på uppdragskorten och då glömde de att de fortfarande håller lerfiguren i handen. Nästa gång vill jag testa att endast lerfigurerna är spelpjäserna, barnen får sitta vid sidan av spelbrickorna. Det känns spännande att se hur spelet flyter på med de nya ändringarna och hur det upplevs av barnen nästa gång vi spelar.
_________________________________________________________________
Referenser
Något annat jag upplevde som en utmaning för barnen var att de skulle komma ihåg att lämna kvar sin lerfigur på spelbrickan de står på innan de lämnar brickan. Vi hjälptes åt att påminna varandra och efter ett tag fungerade det bättre. Jag tror att barnen fokuserade på att hitta den geometriska formen de behövde på uppdragskorten och då glömde de att de fortfarande håller lerfiguren i handen. Nästa gång vill jag testa att endast lerfigurerna är spelpjäserna, barnen får sitta vid sidan av spelbrickorna. Det känns spännande att se hur spelet flyter på med de nya ändringarna och hur det upplevs av barnen nästa gång vi spelar.
_________________________________________________________________
Referenser
(1) Mats Andersson, Workshop i Bild. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-17]
Bruce, Barbro. Lek och språk i Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
Bruce, Barbro. Lek och språk i Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
- Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning : språklekar i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur
- Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
- Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
- Tideman, Magnus. Inkludering - Eleven i ett samhälleligt sammanhang i Barow, Thomas (red.) (2013). Mångfald och differentiering: inkludering i praktisk tillämpning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
- ____________________________________________________________________________
- Berörda kursmål
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar