Arbeta utifrån Bornholsmodellen

Bornholmsmodellen(1) är en strukturell metod som även kan kallas för Ljudningsmetoden. Materialet är utformat och byggt utifrån ett projekt på Bornholm i Danmark. Lundberg (2007, ss.6-7) visade i sin forskning att barn som får ägna en liten stund av sin vardag till språklekar kommer få en bättre förutsättning för läs och skrivinlärningen. De får en förståelse att man kan ljuda ihop olika fenomen och bilda ord, att ljuden inte bara en betydelse utan även en ljudmässig form och att orden kan få en helt annan betydelse om man byter ut fonem. Bornholmsmodellen utvecklar barnens fonologiska medvetenhet vilket innebär att barnen blir medvetna om den ljudmässiga uppbyggnaden av orden.
Föreläsningen(1) på Högskolan som belyste Bornholmsmodellen gav mig en bra förståelse för den här metoden. Jag fick kunskaper om att Bornholmsmodellen lägger fokus på språkljudet och inte på stavningen. Orden bryts ned i språkljud och man jobbar med var i ordet barnen hör ett visst språkljud. Det görs genom olika slags språklekar men även med rim och ramsor.


Förståelsen utvecklades då jag fick arbeta praktiskt med det på min verksamhetsförlagda utbildning. Förskoleklassen jag fick vara med i arbetade delvis utifrån den här metoden. Barnen fick utskrivna papper med olika bilder på, läraren berättade vad bilderna föreställde och tillsammans nämndes orden. Den här aktiviteten kallas för Ljudjakt och det gick ut på att barnen skulle ringa in bilderna som innehöll ljudet läraren frågade efter. Barnen fick bland annat ringa och skriva bokstaven bredvid bilderna då de hörde språkljudet S, L och O i början av ordet(Ett språkljud per papper). Den här aktiviteten utvecklar barnens fonologiska medvetenhet då de lyssnar på orden och förstår att ett visst ljud inte passar ihop med de andra ljuden. Under några av samlingarna jag var med på fick barnen dra ett kort ut påsen som läraren höll i och lägga bilden under rätt bokstav. På golvet fanns två bokstäver och innan aktiviteten börjar ljudar barnen och läraren bokstäverna tillsammans. Även här får barnen lyssna efter det första ljudet i ordet och sedan para ihop det med rätt bokstav. Under en samlingarna jag ledde valde jag att börja med en språklek som går ut på att barnen ska sätta ihop två ord och bilda nya ord som då får en ny betydelse. Lundberg (2007, s.20) nämner att språklekar i förskoleklass skapar ett lekfullt sätt att möta språkljud och bokstäver som senare kan underlätta för avkodningskraven i skolan.

Tanken med Bornholsmodellen är att pedagoger ska utgå från ett förutbestämt schema som är utformat för 15 veckor och det ska helst vara en sammanhängande period (Lundberg 2007, s. 25). Jag diskuterade den här tidsplanen med min handledare och hon berättade att inte riktigt följer tidsplanen utan de väljer ut de språklekar de tycker passar klassen. De blandar även dessa språklekar med material från Mamma Mu för de anser att de är lättare att förstå för barnen. Mamma mu är ett av material som består av språk och matematik lekar. Min handledare har valt att utgå ifrån barnens utvecklingsnivå och anpassar materialet efter varje barns behov. Det tycker jag är väldigt positivt och det är så jag vill arbeta när jag är färdigutbildad. Genom att utgå från varje barns behov ger vi dem de bästa förutsättningarna för lärande.


Bornholmsmodellen är vetenskapligt belagd(1) och det skapar förtroende för materialet. Jag tror ändå att det kan vara svårt att utgå ifrån tidsplanen som anges. En del av aktiviteterna kan upplevas som för svåra för vissa barn medan andra barn upplever samma aktiviteter som tråkiga då det blir alldeles för lätt och ingen utmaning sker i barnets lärande. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s.14) beskriver att barn behöver en positiv självbild för att de ska vilja utveckla sin kommunikationsförmåga. Genom att vi stöttar och utmanar dem får de en möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga och sin språkliga medvetenhet. Alla barn är olika och de befinner sig inte på samma nivå utvecklingsmässigt. Vi behöver möta deras behov och stötta dem så deras självbild blir positiv och de får uppleva att de blir blir hörda och stöttade i sitt lärande.


Som pedagog vill jag anpassa aktiviteter och uppgifter efter min barngrupp/klass. Alla barn ska känna att de kan vara delaktiga och att de utmanas i sitt lärande. Jag håller med om Bornholmsmodellen är ett bra material för att det utvecklar barnen fonologiska medvetenhet. Trots det hade nog jag precis som min handledare blandat material för att jag ska kunna möta barnens utvecklingsbehov och ge dem de bästa förutsättningarna för lärande.

_________________________________________________________________
Referenser

(1) Ann-Katrin Svensson. Föreläsning Flerspråkighet. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-19]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

• Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning : språklekar i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur
• __________________________________________________________________________
• Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser. 

• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Utvärdering av mitt didaktiska material

Under de två fältdagarna efter VFU:n valde jag att samtala med barnen om vad de kommer ihåg av mina aktiviteter och av uppdragsspelet. För att barnen skulle kunna berätta vad de tyckte utan att bli påverkade av varandra valde jag att sitta med ett barn i taget i ett avskilt rum. Även om jag såg detta som ett samtal och inte en intervju utgick jag ifrån Kihlströms (2007, s.51) beskrivning av placeringen för att det ska kännas avslappnat mellan deltagande parter. Jag valde att sitta snett mot barnet jag samtalade med för att vi skulle se varandra bra men att ögonkontakten inte skulle bli onaturlig. Barnet skulle få en möjlighet att titta runt om det kändes bättre. 

Barnen berättade att de hade haft det roligt och jag upplevde att de kom ihåg det mesta av det vi gjorde. Barnen berättade att de ville spela uppdragsspelet igen och några av barnen nämnde känselmemoriet och ljudmemoriet som favoriter. Jag skrev ner vad barnen berättade och sedan gjorde jag en sammanställning för min egen skull. Jag skrev även ner nya idéer och utvecklingsområden. Jag skrev bland annat ner att jag behöver tänka på att ta ett steg bakåt och ge barnen mer tid att själva reflektera över uppdragen. Jag ville gärna ge dem stöd och vara delaktig i deras spel men ibland kan det vara bättre att ta ett steg bakåt men ändå finnas där som stöd. Den här sammanställningen ska jag utgå ifrån när jag planerar för en ny spelomgång. Jag lämnade kvar uppdragsspelet när VFU:n var slut men eftersom det bara var en dag mellan sista dagen av VFU:n och första dagen av fältdagarna hann min handledare inte använda allt material. Hon berättade att barnen hade frågat efter ljud och känselmemoriet och då tog läraren fram det materialet. Jag blev glad att barnen valde att spela med en del av materialet även om de inte fanns tid för att spela hela uppdragsspelet.

Jag valde att ha samtal då barnen hade fri lek och min tanke var att jag ville använda den tiden för att barnen skulle få god tid på sig och inte missa någon aktivitet. Jag upplevde att vissa av barnen fick lite bråttom då de skulle samtala med mig, jag kan tänka mig att de ville få tid för den fria leken också. Till nästa gång ska jag planera in samtal vid ett annat tillfälle än den fria leken. Det hade nog varit bättre om jag hade frågat barnen vilken stund de tycker passar bäst. Får de vara med och välja vilken dag/tid kanske de kan fokusera och slappna av mer i samtalet med mig. 

Kursens innehåll kommuniceras genom mitt didaktiska material

"Jag har kommunicerat kursens innehåll med barnen och lärarna genom mitt uppdragsspel och genom aktiviteterna jag har haft med delar av mitt material. Uppdragen är utformade utifrån erfarenheter jag har fått med mig under kursens gång. Jag har blivit inspirerad och erövrat ny kunskap under föreläsningar och workshops. Erfarenheterna och kunskaperna har jag delat med mig under spelets gång och under aktiviteterna. Jag har även berättat om mitt syfte med mina aktiviteter och vad mina idéer och tankar grundar sig på".                            (Grozdanic 2015)

Reflektioner och utvecklingsmöjligheter

Kennedy (1999, s.58) nämner att pedagoger gärna vill att barnen ska reflektera över sitt lärande och tänka självständigt men att det ändå är svårt att undgå att tänka på att barnen ska göra det som vi anser är rätt. Det här tolkar jag som att pedagoger har en aktivitet planerad och har klart för sig vad barnen ska utveckla i aktiviteten. Det kan då kan bli svårt att fånga upp vad barnen visar intresse för. Det kan visa sig att barnen utvecklar kunskaper inom något helt annat än vad pedagogen hade tänkt sig. Med uppdragskorten finns ett planerat syfte men självklart ska barnens tolkning av uppgiften uppfattas som det rätta för barnet som tolkar det så. Barnen lär sig på olika sätt och genom stöttning kommer de klara av uppdragskorten och utvecklas inom fler områden än det som var tänkt från början.

Det som är bra med ett uppdragsspel är att utvecklingsmöjligheterna är stora. Uppdragen kan till exempel anpassas till förskoleklassens tema, ämnen, årstider och efter barnens önskemål. Det är lätt att anpassa svårighetsgraden och fånga upp barnens aktuella intressen eftersom korten är lätta att skapa. Läraren kan skapa ett nytt uppdragskort direkt efter upptäckten av ett nytt intresse. Uppdragskorten kan handla om natur och djur och då kan spelet användas när förskoleklassen är i skogen eller på ute gården. Något jag har tänkt på i efterhand är att jag borde ha låtit barnen skapa uppdragskort som vi kunde ha använt tillsammans med mina.Då hade barnen varit mer delaktiga i skapandet av spelet och jag kan tänka mig att intresset för spelet hade ökat ytterligare.

Skapandet och utvecklingen av uppdragsspelet har givit mig en möjlighet att 
vara kreativ. Kupferberg (2013, s.23) beskriver kreativitet som problemlösning och det håller jag verkligen med om. Problemlösning uppstår då jag behöver fundera på vilket slags material jag behöver och hur jag ska tillverka delarna till spelet. När jag har klarat av utmaningarna känner jag att jag har utvecklats. Jag försöker och vill ständigt fördjupa min förståelse för olika uppgifter för det gör mig mer självsäker och trygg. 

"Jag kommer att använda uppdragsspelet när fler tillfällen ges och då vill jag testa med nya uppdragskort och i andra miljöer. Barnen kan även skapa ett eget spel och skriva egna uppdrag som de sedan får dela med sig till de andra barnen. Det jag kan föreställa mig att pedagoger ibland kan uppleva som ett hinder med spelet är att det tar tid att lägga ut spelplanen och plocka undan igen. Men det blir inget hinder med en god planering och om barnen inkluderas och får hjälpa till att skapa spelplanen. Räcker tiden ändå inte till kan färre spelbrickor och uppdrag användas, det minskar nog speltiden men det ger fortfarande barnen en möjlighet att leka och lära (Lpfö 98. rev 2010, s.9). Jag ser fram emot utvecklingen av mitt uppdragsspel."           (Grozdanic 2015).

_____________________________________________________________

Referenser

• Kennedy, Birgitta (1999). Glasfåglar i molnen: om temaarbete och dokumentation ur en praktikers perspektiv. Stockholm: HLS

Kihlström, Sonja. Intervju som redskap i Björkdahl Ordell, Susanne & Dimenäs, Jörgen (2007). Lära till lärare: att utveckla läraryrket - vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik. 1. uppl. Stockholm: Liber

Kupferberg Feiwel (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur.

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Senadina Grozdanic, (2015) Didaktiskt material, Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-05-18]

• _____________________________________________________________________

Berörda kursmål
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.

Sista veckan av min verksamhetsförlagda utbildning

Den sista veckan av VFUn har jag fokuserat på att göra ändringar på mitt uppdragsspel och se hur barnen upplever spelet med ändringarna. 

Den här veckan har vi hunnit spela tre gånger med tre barn i taget. Jag upplevde att spelet flöt på bättre med ett barn mindre då väntetiden på sin tur minskade. Eftersom det nu fanns färre uppdrag att utföra valde jag att använda de större uppdragen som barnen visade intresse för tidigare. Förra gången då vi spelade fick barnen dra ett kort som hade samma geometriska form som spelbrickan de stod på hade. Den här gången fanns det tre högar med uppdragskort. Den ena högen bestod av kort med matematikuppdrag, den andra högen bestod av kort med språkuppdrag och den tredje högen bestod av blandade uppdrag. Spelet var utformat på samma sätt som innan, en cirkel runt mattan i allrummet för att skapa känslan av gemenskap(1). Även om det här var andra gången vi testade spelet upplevde jag att barnen fortfarande hade svårt för att lämna kvar sin lerfigur på spelbrickan de stod på då de skulle utföra ett uppdrag. Nästa gång får det bli fler ändringar som underlättar för barnen och gör det lättare för dem att fokusera på det viktigaste, det vill säga på uppdragen. Den här gången hann vi spela klart innan barnen skulle gå ut på rast och jag upplevde barnen som mer fokuserade och förväntansfulla på vad nästa uppdragskort skulle innehålla.

Det är spännande att tänka på hur ens egna tankar kan utvecklas och förändras då teori sätts i praktik. Det jag trodde skulle vara lätt för barnen visade sig ibland vara en utmaning som vi fick hjälpas åt med medan andra moment som jag var beredd att hjälpa till med klarade de på egen hand. Det jag hade planerat med spelet verkade bra då jag skrev ner planeringen på papper men när vi sedan testade spelet på riktigt såg jag tydligt vad jag behöver göra ändringar på. Även om jag hade provat spelet hemma och reflekterat över hur det kan vara att spela med barnen som Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s.1) nämner är en bra utgångspunkt blev det helt annorlunda med barnen i förskoleklassen. 

Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev.2010, s.9) nämner att barnens tankar och idéer ska tas tillvara och det har jag försökt göra. När vi hade spelat färdigt och barnen var ute på rast skrev jag ner vad jag upplevde som lyckat och vad jag behövde förändra till nästa gång. Jag tycker det är spännande att titta på barnen när de spelar och lyssna på vad de pratar om under spelets gång. Det är det jag antecknar och försöker ta hänsyn till när jag ska göra förändringar. Jag frågade även barnen i efterhand vad de tyckte om spelet, vad som var roligt, svårt eller för lätt. Genom att sammanfläta barnens synpunkter och mina idéer utvecklar vi spelet tillsammans och förhoppningsvis blir det mer lustfyllt och lärorikt för barnen.

De två nästkommande gångerna vi spelade fortsatte vi med uppdrag på var tredje spelbricka för de tyckte barnen var bättre. Jag provade att lägga ut spelet på ett nytt sätt. Istället för att lägga ut spelet i en cirkel runt mattan använde jag mig av hela rummet och la ut spelbrickorna som en lång orm. Mitt syfte var att använda hela rummet och att det inte skulle bli lika trångt mellan spelbrickorna. Nackdelen kan vara att barnen inte ser vad de andra barnen gör i sina uppdrag. För att undvika det och lösa problemet med lerfigurerna kom jag på att barnen kunde sitta vid sidan av spelbrickorna och endast förflytta lerfigurerna när de har kastat tärningen. På det sättet kan de lättare förflytta sig utan att tappa bort sin spelbricka och tid sparas som kan läggas på uppdragen istället. Barnen berättade att de tyckte om spelet och att det var roligt att de kunde välja om de skulle göra uppdragen enskilt eller tillsammans.

Bildlektion

Bildlektionen den här veckan upplevde jag som väldigt positiv, barnen fick prova på att måla med olika slags färger och med olika tekniker. Det här gjorde mig glad då jag upplevde workshopen materialkännedom(2) som väldigt lustfylld och jag hoppades på att barnen skulle få samma känsla som jag hade då. De fick bland annat prova på att måla med pastell färger tillsammans med vattenfärg. Barnens reaktion var väldigt positiv då läraren berättade att de skulle få prova olika slags färger idag. Några av barnen började måla med pastell direkt medan andra barn tittade först på materialet som var uppdukat på ett bord och tittade även efter vad kompisarna hade på sitt bord. Några av barnen ville ha mer instruktioner på vad de skulle göra, de verkade förvirrade till en början men med uppmuntran från kompisar och lärare kom de igång och målade med flera olika slags färger.

Läraren hade ett syfte med aktiviteten och det var att barnen skulle måla vårbilder men hur de skulle göra det fick barnen själva välja. Det här arbetssättet tilltalar mig för jag tycker att barn ska få uttrycka sig på sitt eget sätt. Då blir skapandet mer personligt och något alldeles eget. Barnen fick gott om tid på sig och de fick måla flera teckningar om de ville. Förhållningssättet från läraren påverkade barnen kände jag. Läraren visade att det finns många olika sätt att uttrycka sig i sitt skapande och att alla sätt är bra, hon tydliggjorde att inget blir fel för skapandet är unikt och personligt. 

Jag tror att lärarens förhållningssätt och stöd skapade en avslappnad atmosfär där barnen kunde skapa i lugn och ro utan att behöva ha förväntningar på sig. Men då väcktes frågan, varför fick då inte barnen använda svart vid påskpysslet? Det var ju också eget skapande och jag funderar på ifall läraren tänkte på föräldrarna i det fallet, att de skulle bli glada över att få hem traditionella påskdekorationer från skolan. Jag är säker på att lärarens tanke var god men jag ångrar att jag inte frågade vad hennes syfte var med handlingen. Det är spännande att jag även omedvetet kopplar det jag ser till det jag läst och varit med om på högskolan. 

Jag är jätteglad att jag har fått så mycket tid för mina aktiviteter och min handledare har varit intresserad av mitt material. Det har uppmuntrat mig att att berätta och utveckla det ännu mer under dessa tre veckor. Jag kommer att spara mitt didaktiska material och använda det på min framtida arbetsplats.

______________________________________________________________

Referenser

(1) Lindahl Karin, Workshop i musik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-03]

(2) Mats Andersson, Workshop i material kännedom. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-01-27]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
______________________________________________________________________
Berörda kursmål

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma.
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

Andra veckan i förskoleklassen - Vfu

Ljudjakt

Andra veckan har jag haft turen att få vara med om många roliga moment. Min handledare har låtit mig hålla samlingar på morgonen och även fruktsamlingar då vi har haft högläsning. På två av samlingarna har vi gjort något som kallas för ljudjakt enligt Bornholmsmodellen. Barnen får varsitt papper med bilder på och de ska lyssna efter ett visst språkljud när vi tillsammans säger vad vi ser på bilderna. Det är tre bilder på varje rad och minst en av bilderna innehåller språkljudet vi är ute efter. Det kan vara språkljudet S och det kan finnas i början, i mitten eller i slutet av ordet. Den här aktiviteten upplevde jag som lärorik för barnen då de verkligen fick lyssna på orden och tänka efter om de hör de olika språkljuden. Lundberg (2012, s.9) nämner att den här sortens språklekar utvecklar barnens språkliga och fonologiska medvetenhet. Jag hade ljudjakt på bokstaven S och på bokstaven L. Det här är något jag vill fortsätta med och eventuellt utveckla genom att till exempel använda skrivna ord under bilderna eller istället för bilderna. Då bekantar vi barnen med bokstäverna samtidigt som de lyssnar på språkljuden. 

Känselmemory

Den här veckan har jag introducerat känselmemoriet för barnen. Jag valde att göra aktiviteten tre gånger med samma två barn för att sedan kunna samtala och jämföra aktiviteterna med dem. Den första gången vände vi 10 stycken kort upp och ned och spelade det som ett klassiskt memory. De skulle känna på två kort i taget och komma ihåg var de fanns och hur de kändes. Jag märkte att barnen hade svårt för att inte titta på undersidan till en början men efter ett tag gick det bättre, de tittade åt ett annat håll då de kände på korten. Jag upplevde att det fungerade bra och barnen berättade att det var roligt att spela memory på det här sättet. 

Den andra gången använde jag mina tygfickor som jag hade sytt. Jag satte in korten i fickorna istället och spelade på samma sätt som innan. Nu märkte jag att barnen slappnade av mer och tog tid på sig att känna på korten. De berättade att det var lättare den här gången för att de kunde känna med fingrarna, med hela handflatan och även vrida och vända på korten. 

Den tredje gången stoppade jag ner fem kort i varsin tygficka. Det fanns ett par, resten var olika. Barnen skulle först känna på det ena kortet som det fanns två av och sedan leta efter det andra kortet. Under aktiviteterna försökte jag ställa öppna frågor för att de skulle få en möjlighet att uttrycka sina tankar. Jag frågade hur korten kändes och vad de påminde dem om. Det var spännande att lyssna på deras svar. En glasspinne blev till en rak orm som var på väg till skogen. En piprensare kändes som pulver och ett kort med tandpetare på kändes som en gitarr berättade barnen.

Aktivitet med lera

I början av veckan hade jag en aktivitet med lera och hela gruppen som består av tio barn deltog. Jag hade två syften med aktiviteten. Det första syftet var att barnen skulle skapa en egen spelpjäs till mitt uppdragsspel. Tideman (2013, s.71) beskriver att olikheter ska ses som en tillgång, att det är olikheterna som gör oss intresserade av varandra och livet blir mer spännande. Det här var något jag berättade för klassen och ett samtal om olikheter och likheter startades upp av barnen. Efter samtalet fick barnen forma något som representerade deras personlighet, det kunde vara en figur som föreställde dem själv eller något som gjorde dem glada. Min enda instruktion var att det skulle vara något personligt sedan fick de själva välja vad de skulle skapa.

Barnen knådade och formade leran om och om igen. Barnen berättade att figurerna föreställde dem själv, syskon och actionfigurer. Det var roligt att sitta med och lyssna på barnen. För att de inte skulle känna att jag stod där och bara övervakade dem satt jag med vid ett bord och formade en egen figur. Det upplevde jag som en avslappnad aktivitet och jag märkte att barnen gärna ville berätta om sina figurer och ställa frågor till varandra.

Det andra syftet var att låta barnen forma och skapa olika former, de skulle omvandla abstrakta begrepp de hör till konkreta former med hjälp av leran. Inspiration till aktiviteten fick från workshopen i bild(1) på högskolan. Leran jag använde till aktiviteten fick jag på workshopen och då visste jag direkt att jag ville använda den på VFU:n på något sätt. Leran jag valde var rödbrun i färgen och mjuk i konsistensen, det anser jag passar bra då barnen ska forma olika saker under samma aktivitet och därmed behöver inte mycket tid gå åt att knåda leran. Barnen har arbetat med lera tidigare när de hade temat stenåldern, då fick de forma skålar och halsband. Aktiviteten inledde jag med att fråga vad de visste och tyckte om lera. Jag ställde frågor som till exempel varför leran finns i olika färger och vad som händer med leran om vi låter den stå utomhus några veckor. Några av barnen berättade att lera kommer från olika länder men att färgen varierar på grund av det finns olika slags djur som vistas vid där. De berättade att de trodde att all lera är vit från början och sedan färgas leras av djurens bajs. De fortsatte att berätta att leran troligtvis kommer bli vit igen om vi låter den stå utomhus.  

Jag nämnde olika abstrakta begrepp och sedan tolkade barnen begreppen på sitt sätt. Det dem tänkte på formade de med leran och sedan jämförde vi de olika formerna. Ett begrepp jag nämnde var ”lång”. Barnen formade avlånga bitar med leran och de jämförde det med ormar och pinnar. Ett barn tolkade begreppet lång som något vi ser på höjden, som begreppet högt. Hen formade inte leran på längden utan på höjden. Det skulle bli nästan lika långt som en flaggstång berättade hen. Det bekräftade det Mats Andersson(1) berättade på workshopen, att barnen kan ha svårt att skilja på begreppen lång och hög. Det kan bero på att ställer frågor barnen som till exempel -hur lång är du? -Barnet som formade begreppet lång på höjden kan ha refererat till erfarenheter som har med den egna längden att göra. Det här var intressant att upptäcka och jag frågade barnet vad samma figur skulle kallas om vi la ner den på bordet. Det skulle också kallas för lång berättade barnet.

Andra begrepp som barnen fick forma var liten, stor, krokig, glad, arg och rund. De flesta barnen ville gärna höra mer instruktioner från mig om hur de skulle forma leran och jag upplevde att de blev förvånade och glada då jag berättade att de fick tolka begreppet precis hur de vill. Det viktiga var att forma det de tänkte på berättade jag. När barnen var färdiga med alla former bad jag dem lägga formerna efter varandra på bordet så att det skulle bli så långt som möjligt. Barnen satt vid två bord och när de var färdiga jämförde vi de två längderna och pratade om likheter och skillnader. Det här är absolut en aktivitet jag kommer göra fler gånger.

Det positiva var att vi hade gott om tid på oss och jag satt kvar med barnen till de kände sig nöjda med sina figurer. Det blir spännande att se figurerna som en del av uppdragsspelet. Barn härmar gärna varandra. Så fort ett barn blev färdig med sin figur fick de andra lite bråttom att också bli klara. Det var det jag kunde se som det negativa i den här aktiviteten för att jag ville att barnen skulle få god tid på sig att skapa. Jag uppmuntrade de barn som blev klara snabbt till att skapa något mer med leran som fanns kvar och det ville dem gärna göra.

Uppdragsspel – Didaktiskt material

Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev.2010) beskriver att barn erövrar kunskap genom lek, utforskande och socialt samspel men också genom att samtala och reflektera. Jag har utformat mitt spel så att dessa mål ska inkluderas då barnen spelar. Bruce (2010, s.107, se Vygotskij 1995) nämner Vygotskijs teori om att lek och berättande hör ihop. Barnen bearbetar, utvecklar och uttrycker sina upplevelser och uttryck i leken, det är en bra utgångspunkt för utvecklingen inom berättandet. Uppdragsspelet uppmuntrar barnen till att reflektera över sina upplevelser och dela med sig av sina tankar då de tar sig igenom uppdragen. De flätar samman berättande med lek och det ger aktiviteten en meningsfullhet. Jag som pedagog ska stötta och uppmuntra barnen så att de får utforska med sin nyfikenhet. 

Nu var det äntligen dags att testa mitt uppdragsspel, Jag förberedde spelet genom att lägga ut spelbrickorna runt den runda mattan i samlingsrummet. Uppdragskorten och materialet till uppdragen lade jag ner på mitten av mattan. Det var fyra barn som deltog och de använde sina lerfigurer och sig själv som spelpjäser. 

Till varje spelbricka fanns det ett uppdrag och de geometriska formerna på brickorna visade vilket kort jag skulle läsa upp och vilket uppdrag som skulle klaras. Jag upplevde att barnen hade det roligt medan vi spelade och de klarade av uppdragen de fick. Många av uppdragen klarade de av på egen hand och de uppdrag som upplevdes som svåra av barnen hjälptes vi åt med att lösa. 

Spelet tog längre tid att spela än vad jag hade räknat med. Efter cirka 30 minuters speltid fick jag avbryta aktiviteten för att det var dags att gå till matsalen med resten av klassen. När jag sedan reflekterade över genomförandet av spelet kom jag fram till att det tog lång tid att spela för att det fanns ett uppdrag till varje spelbricka. Jag hade endast med tre stycken vilokort som innebar att spelaren fick avstå ett uppdrag. Till nästa gång vill jag testa att ha fler vilokort och uppdragen kan finnas på var tredje spelbricka. Tre deltagande barn tror jag blir bättre än fyra barn för att då behöver de inte vänta lika länge på sin tur som de fick göra den här gången. Det ger mig möjlighet att samtala mer med barnen vid uppdragen. 

Något annat jag upplevde som en utmaning för barnen var att de skulle komma ihåg att lämna kvar sin lerfigur på spelbrickan de står på innan de lämnar brickan. Vi hjälptes åt att påminna varandra och efter ett tag fungerade det bättre. Jag tror att barnen fokuserade på att hitta den geometriska formen de behövde på uppdragskorten och då glömde de att de fortfarande håller lerfiguren i handen. Nästa gång vill jag testa att endast lerfigurerna är spelpjäserna, barnen får sitta vid sidan av spelbrickorna. Det känns spännande att se hur spelet flyter på med de nya ändringarna och hur det upplevs av barnen nästa gång vi spelar.
_________________________________________________________________
Referenser

(1) Mats Andersson, Workshop i Bild. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-17]

Bruce, Barbro. Lek och språk i Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

• Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning : språklekar i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Tideman, Magnus. Inkludering - Eleven i ett samhälleligt sammanhang i Barow, Thomas (red.) (2013). Mångfald och differentiering: inkludering i praktisk tillämpning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

• ____________________________________________________________________________
• Berörda kursmål

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Inspirationsfull vecka på min verksamhetsförlagda utbildning

Första veckan på VFU:n har gått otroligt snabbt och jag har varit med om många roliga aktiviteter. Några av dem nämns i texten nedan.

Musiklektion

Under musiklektionen satt barnen i en ring på mattan mitt i rummet och läraren satt vid pianot och spelade en sång om månaden april. Sedan satte sig läraren i ringen tillsammans med barnen och introducerade en ny sång för barnen. Läraren spelade gitarr och tillsammans försökte de lära sig sången. Läraren hade redan valt ut en sång som barnen skulle lära sig. Barnen var inte delaktiga i valet av sången och jag undrar vad tanken är med det? För att locka barnen och göra dem nyfikna hade jag istället haft två eller tre olika sånger att välja bland och jag hade tillsammans med barnen valt ut en sång att sjunga eller frågat barnen om de vill dela med sig av en sång som vi andra kan lära oss.

Ferm Thorgersen (2010, s.73) beskriver att barnen ska få uppleva den musikaliska världen genom handling, de ska vara aktiva, upptäcka och undersöka musiken. Jag upplevde inte att barnen var speciellt aktiva eller att de fick utforska under musikstunden, fokuseringen log på att lyssna på instruktioner och sjunga samtidigt som de andra barnen. Om musikläraren hade ett syfte att barnen skulle lära sig sången för att den skulle sjungas på exempelvis en avslutning hade barnen kunnat involveras och göras aktiva. Genom att de får spela på instrument och röra på sig till sången involveras de mer. Musikstunden hade nog blivit mer lustfylld på det sättet för då får barnen leka samtidigt som de lär (Lpfö 98 rev.2010, s.9).

Efter ett samtal med musikläraren fick jag reda på att det inte fanns fler instrument tillgängliga för förskoleklassen förutom pianot och gitarren. De två instrumenten användes bara av lärare. Jag ifrågasatte det här och undrade om barnen fick spela på de två instrumenten som fanns och fick svaret att barnen får spela på instrumenten ibland men det är lättare att de får spela testa att spela på olika instrument på sin surfplatta. Där lär de sig olika ackord till sånger.Tidigare hade jag tyckt att den här sångsamlingen är jättebra för att det är så jag kommer ihåg mina sånglektioner från skoltiden, att läraren håller i ett instrumentet och vi elever sjunger med. Efter två inspirerande workshops i musik med Karin Lindahl(1) blev jag lite kritisk mot den här sortens sångsamling. Barnen ska få känna på instrumenten, leka med dem och få uppleva musiken med hela kroppen. Musik är så mycket mer än att sitta i en ring och sjunga med. Jag ser fram emot fler musiklektioner för att se om de får uppleva musiken på fler sätt än det jag fick vara med om den här veckan. Jag kommer även att berätta om aktiviteterna jag fick prova på under två musikworkshops(1) och kopiera sång och rytmik aktiviteterna så att de kan prova själva när de har tid.

Samlingar

Jag fick hålla i samlingen två gånger och det tycker jag är väldigt roligt, nästa vecka ska jag fråga om jag får ansvara för fler samlingar. Det är givande och lärorikt för mig som blivande förskollärare att få så mycket erfarenhet som möjligt för att bli tryggare i min blivande yrkesroll. Jag valde att använda mina bilder med ord som ska sättas samman. Barnen fick välja två kort var och berätta vilka kort de har valt och vilket ord de får då de sätter samman korten. Vi vände även på korten och pratade om betydelsen av ordet förändrades då.

En av samlingarna i veckan leddes av stödpedagogen för barnet i behov av tecken som stöd. Hela gruppen fick lära sig att teckna tolv nya verb och de gick igenom tecken de kommer ihåg från föregående vecka. Jag var givetvis glad för att jag fick vara med på den här samlingen och omvandla teorin jag läst och hört från föreläsningen(2) kring AKK metoder till praktik i en förskoleklass. Det kändes tryggt att jag kände igen TAKK metoden och att jag hade en grund att stå på när jag började på min verksamhetsförlagda utbildning. Samlingen med tecken som stöd var inspirerande och jag ska försöka lära mig fler tecken så att jag lättare kan kommunicera med barnet som behöver tecken som stöd i sin vardag.

Ljudmemory

Jag valde att introducera ljudmemoriet som är ett av uppdragen i mitt spel. Jag berättade vad jag hade tillverkat och att det ingick i mitt didaktiska material. Jag frågade fyra stycken barn om de ville vara med och leka med ljud och det ville dem gärna. Vi satt i en rum som kallas för sinnenas rum. Det är ett lugnt rum avskilt från resten av rummen, det tyckte jag passade bra då vi skulle lyssna noga och para ihop ljud. Jag valde att utföra aktiviteten på två olika sätt, först fick barnen välja tre stycken ägg var. Det första barnet skakade på sitt ägg och de andra barnen lyssnade och skakade sedan sina ägg för att se om det låter lika. När vi var färdiga pratade vi om antal ägg och antal par. När jag bad barnen att tillsammans visa med fingrarna hur många ägg som fanns på mattan började barnen genast sträcka fram fingrar och samtala med varandra.

Jag blev imponerad och glad över hur roligt det kan vara med matematik och jag fick en djupare förståelse för att det finns överallt i nästan alla aktiviteter. Uppdragen till mitt spel är erbjuder barnen ett praktiskt möte med bland annat matematik. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s.3) beskriver att barn som fick möta matematik på ett praktiskt sätt kunde tillämpa sin matematiska kunskaper på en mer avancerad nivå. Genom att barnen fick uppleva matematik med kinderäggen och ta hjälp av sina fingrar blev matematiken praktiskt. Jag har fått en djupare förståelse för hur jag på ett enkelt sätt kan göra matematiken praktisk och lekfull.

När vi hade räknat klart äggen la vi ut dem på mattan igen och spelade det som ett vanligt memory där barnen fick välja två ägg åt gången att skaka och lyssna på om ljudet låter likadant. Jag fick senare ett mail på facebook av en förälder till ett av barnen som var med och spelade. Föräldern sa att barnet hade berättat om ett riktigt roligt spel med ljud kinderägg som hen hade spelat med mig och undrade hur jag hade gjort. Det här var oväntat och jag blev givetvis glad och uppmuntrad till att skapa mer eget material.

Planeringtid

Jag fick även vara med på planeringstiden och på en diskussions träff med skolans lärare och med rektorn. Diskussionen handlade om barn i behov av särskilt stöd. Hur lärare ska bemöta barnens behov på bästa sätt. De utgick ifrån en bok (Beteendeproblem i skolan) där de läste om olika exempel och diskuterade utifrån frågorna som fanns i boken. Det här var en inspirerande träff då jag kunde bidra med vad vi hade diskuterat i skolan då vi hade specialpedagogik som en delkurs i förskollärarprogrammet. Det är tillfällen som dessa som jag inser hur mycket jag egentligen har lärt mig på högskolan. Jag är så glad att jag är tillräckligt trygg i min blivande yrkesroll att jag kan diskutera ett viktigt ämne med lärare som har arbetat på skolan i många år.

Planering för nästa vecka

I början av nästa vecka vill jag introducera känselmemoriet och de sammansatta orden jag har klippt ihop och laminerat (snö-gubbe). Jag har valt att introducera och låta barnen bli bekanta med några av de större uppdragen ur spelet innan jag tar fram hela spelet för att det inte ska kännas för svårt för barnen när de hamnar på dem uppdragen. Uppdragskorten ska kunna användas utan spelplanen och efter att ha spelat ljudmemoriet med barnen märkte jag att det gick väldigt bra och det var inte svårt att hålla igång en aktivitet i 20 minuter med äggen. Jag ser verkligen fram emot nästa veckas aktiviteter och utmaningar!

_______________________________________________________________________

Referenser

(1) Karin Lindahl, Workshop i musik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-03]

(2)Camilla Carlsson, Föreläsning Kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-01-30]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Ferm Thorgersen, Cecilia (2012). Musikaliskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur. Btj, ss. 65-104.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

________________________________________________________________________

Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden. 

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 
• kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma