Vem ska trösta knyttet?

Sagan om knyttet som var rädd för ensamheten i sitt hus så han begav sig ut på ett äventyr i världen.

Jag fick hem en broschyr från Gislaveds bibliotek och där fick jag se att en dockteater skulle visas. När jag läste vidare fick jag reda på att det teatern spelas upp med skuggor och jag blev nyfiken på det. Läroplanen för förskolan (lpfö 98. rev.2010, s.7) beskriver att förskolan ska sträva efter att barnen ska få möjlighet att kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer som bland annat bild, rörelse, sång och drama. Min tanke var att se hur aktörerna använder sig av skuggor, rörelse och sång. Jag var nyfiken på hur jag kan arbeta med detta på förskolan. 

När vi stod i utanför dramasalen och väntade på att få komma in smög sig en av skådespelarna igenom folkmassan och hon satte sig på golvet bredvid kön. Hon började lägga fram vita stenar framför sig utan att säga ett ord och det fångande barnens intresse. De blev tysta och tittade på henne medans hon la ut stenarna och plockade ihop dem igen. Jag blev fascinerad över hur hon på ett så enkelt sätt kunde fånga barnens intresse och utan ord berätta att nu börjar det hända något. När hon hade plockat ihop sina stenar gick hon fram till dörren och välkomnade alla barn och vuxna. 

Barnen blev delaktiga i teatern då knyttet skulle skriva ett brev och han inte visste hur han skulle formulera sig. Barnen som tittade på teatern hjälptes åt att skriva ett brev om hur en kompis ska vara. De berättade och skådespelarna skrev brevet. Barnen var inte bara åskådare utan de var även medverkande i teatern. De lyckades fånga barnens intresse och inkludera dem på ett roligt sätt. Något mer jag tyckte var spännande var att skuggfigurerna kunde röra på huvudet och på armarna. Det gjorde dem mer levande och det mer rörelse i skuggorna. Det gjorde mig nyfiken på att ta reda på hur man kan skapa en rörlig skuggfigur.

Bild lånad från Gislaveds Bibliotek

Jag hade absolut kunnat ta med mig en barngrupp till den här dockteatern med skuggor. Innehållet var händelserikt och budskapet var viktigt. Att vi ska vara snälla mot varandra och dela med oss av våra känslor och tankar. Temat vänskap är något som kan utvecklas efter ett besök på teatern och det här är ett bra sätt för barnen att få uppleva drama och sång.

Skuggteater är något jag vill testa med en barngrupp. Det hade kunnat utvecklas till ett tema. Barnen kan hitta på en egen saga om ett ämne, som exempelvis vänskap. När sagan är färdig kan sagans karaktärer skapas på liknande sätt som figurerna i dockteatern om knyttet. Har barnen andra idéer ska de uppmuntras och stöttas. Barnen kan även skapa en scen och här får de fundera på och utforska hur de behöver bygga upp scenen och duken för att figurerna ska synas från andra sidan. Frågor som barnen kan utforska är exempelvis: Från vilket håll ska vi lysa med ficklampan och vad händer om vi lyser på figuren på nära håll jämfört med att lysa med ficklampan från ett längre avstånd? Många intressanta frågor kan väckas som visar vad som blir nästa steg i skapandet.

Det här kan vara ett bra sätt för barnen att prova på att berätta en historia, att agera och inta en roll. Det är figurerna som står i fokus och det tror jag underlättar för barn som inte riktigt vågar ta för sig och stå i centrum. Känslan av att behöva prestera bra minskar då de intar en roll och spelar en viss karaktär(1). Den här övningen ger barnen en möjlighet att träna på att berätta, reflektera och uttrycka tankar och känslor med ord (Lpfö 98 rev.2010, s.10). 

Ett annan aktivitet för barn i alla åldrar kan vara att barnen i till exempel en samling ska uttrycka olika känslor med ansiktsuttryck och med sitt kroppsspråk. Barnen kan själva välja en känsla de vill förmedla och sedan kan de andra barnen berätta vilken känsla de tror att det är. Ju fler känslouttryck barnen möter desto lättare blir det för dem att känna igen ett visst känslouttryck (Öhman 2003, s.203). Det leder till att barnen lättare förstår vad andra barn och vuxna förmedlar med sina uttryck. Med de allra minsta barnen kan en enkel aktivitet som att röra sig framför en overhead vara spännande. Overheaden eller projektorn skapar skuggor av barnen på väggen. Barnen får utforska skuggorna och se hur de förändras när de gör olika rörelser med kroppen. Här kan pedagogen ge förslag på hur barnen kan röra sig som exempelvis att flaxa med vingarna som en fågel eller hoppa runt som en groda. 

För mig har drama verkat svårt och krångligt att göra med barnen. Men efter inspiration från högskolan, kurslitteraturen och dockteatern har jag börjat se enkelheten och möjligheterna med det. Jag som pedagog kan på ett enkelt och lekfullt sätt låta barnen möta drama. Dramat kan även användas som ett medel för att barnen ska utveckla sin förståelse inom andra ämnen som i det här fallet naturvetenskap(skuggor). Barnens frågor ska ses som ett tillfälle för lärande menar Körling (2012, ss.162-163). Istället för att jag som pedagog ska berätta om vad som händer med exempelvis figurerna när ficklampan riktas mot dem från olika håll ska frågan ses som en utgångspunkt för lärande. Pedagogen ska istället erbjuda barnen en möjlighet att se och själva försöka hitta olika vägar till förståelse. På det sättet tror jag att lärandet blir mer meningsfullt för att barn får pröva sig fram och reflektera kring sitt utforskande. 

Jag ser fram emot att testa olika drama övningar på förskolan som jag har inspirerats av under två workshops med Gunilla Fihn(1) och förhoppningsvis lär jag mig ännu mer om dramats möjligheter.

Dockteatern är baserad på boken 

med titeln Vem ska trösta knyttet?, skriven av Tove Jansson

______________________________________________________________

Referenser

(1) Karin Lindahl. Workshop i Musik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-03]

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Öhman, Margareta (2003). Empati genom lek och språk. 2., [aktualiserade] uppl. Stockholm: Liber

• _______________________________________________________________________
• Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Pedagoger som en viktig faktor i barns matematiska lärande

Matematik finns överallt i barns omgivning, små vardagshändelser kan ses som stora matematiska situationer om det bara synliggörs. Barn är kompetenta, det är tillsammans med andra barn och med kompetenta pedagoger som barn blir medvetna om matematikens möjligheter (Björklund 2011, s.31). Barn bör ges möjligheter att få upptäcka, erfara och reflektera över sina möten med matematik. För att barn ska kunna ges de bästa förutsättningarna för matematisk lärande bör pedagogers upptäckarglädje, nyfikenhet, kunnande och respekt genomsyra verksamheten. Det är pedagogers förhållningssätt och kompetens som är en viktig faktor för vilka upplevelser och möjligheter till lärande barnen erbjuds (Emanuelsson 2010, s.154).

Har pedagoger upplevt matematiken som något negativt eller svårt under sin skoltid kan det påverka arbetssättet och motivationen till att arbeta med det i verksamheten. Matematiken kan upplevas som något främmande och för abstrakt för att kunna fläta samman det med vardagen på förskolan. Dessa pedagoger behöver få uppleva matematiken på ett enkelt och på ett konkret sätt. De behöver utvecklas och inta en ny bild av matematiken för att kunna förmedla den positiva känslan vidare till barnen. Det kan vara lustfyllt, spännande och väldigt lätt att arbeta med matematik bara dessa pedagoger får en möjlighet att själva upptäcka och utforska det på ett nytt sätt. Det kan möjliggöras genom kompetensutveckling i arbetslaget, till exempel genom föreläsningar eller med hjälp av mer kunniga pedagoger inom området.

Ett gott samarbete där tankar, idéer och litteratur delges och diskuteras inom arbetslaget och mellan avdelningarna på förskolan kan gynna både pedagogers och barns lärande. Ett ”pedagogiskt kafé” är ett tips på hur detta kan möjliggöras. En till två pedagoger från varje arbetslag träffas en gång i veckan eller i mån av tid och delar med sig av sina tankar, sin dokumentation och nya kunskaper de erfarit sedan senaste träffen. Jag har varit närvarande på ett ”pedagogiskt kafé” på min tidigare VFU och jag upplevde det som något positivt och lärorikt. Pedagoger från sex olika avdelningar delade med sig av dokumentation och samtalet var innehållsrikt och diskussionerna väckte nya tankar hos mig som jag sedan valde att arbeta vidare med. Det som diskuterades var bland annat vikten av att som pedagog tillföra material till barnens pågående aktivitet. Jag upplevde att barnens bygglek med träklossar utvecklades då jag hämtade gamla klossar av ett större slag från grannavdelningen. Barnen fortsatte med sitt bygge och borgen de byggde fick plötsligt stora torn som skyddsväggar. Det här tyckte jag var väldigt spännande att följa och dokumentera.

Min syn på matematik har förändras helt sedan jag påbörjade min utbildning på Campus Varberg. Jag såg matematik som något abstrakt, som uppställningar och ekvationer. Under min grundskoletid och gymnasietid var det mycket stilla sittande under lektionstid och jag fick oftast arbeta enskilt i matematikboken. Det var inte mycket variation på arbetssättet förutom att kapitlen i boken såg olika ut. Matematiklektionen var inte något jag såg fram emot. Nu ser jag matematiken i alla aktiviteter jag gör både hemma med mina egna barn och med barnen på förskolan. Det känns som att matematiken lever och finns i allt vi gör. Den är konkret och kan varieras på en mängd olika sätt. Den kan synliggöras i leken och i små vardagshändelser till exempel vid påklädning av vantar där vi kan räkna fingrar, prata om par och delar av en helhet Barnen upptäcker, jämför, urskiljer och sorterar saker och ting i sin vardag. Vår roll som pedagog är att synliggöra matematiken i det barnen gör just då.

Läroplanen för förskolan (98 rev.2010, s.10) nämner att förskolan ska sträva efter att barn utvecklar förståelse för rum, form och grundläggande egenskaper hos bland annat antal och talbegrepp. Pedagoger bör då sätta ord på barnens upplevelser och använda den rätta benämningen för att bekanta barnen med nya begrepp. Fokus ligger inte på att barnen ska lära sig det rätta namnet på till exempel geometriska former utan att de ska bekanta sig med egenskaperna. Pedagoger kan då benämna både egenskapen och namnet på formen för att ytterligare stimulera barnens förståelse för geometri. Formerna kan benämnas som till exempel en rund cirkel, två trekantiga trianglar och en fyrkantig kvadrat(1). Det är pedagoger som genom kommunikation och genom användandet av ett brett ordförråd som kan ge barnen en möjlighet att utveckla sitt ordförråd. Sterner (2010, s.47) beskriver att barn förstår mycket mer än de kan uttrycka verbalt och då är en närvarande pedagog en viktig faktor för att barn ska få höra ord och ta till sig nya ord. Pedagogen använder ett utvidgat språk som förstärker det barnet berättar. Ju mer vardagsspråk barnet utvecklar desto lättare blir det för barnet att utveckla ett matematiskt språk. Samtal och kommunikation mellan pedagoger och barn är en avgörande faktor för hur barnens förståelse för det matematiska språket utvecklas (Persson & Wiklund 2013, s.57).

Barns konkreta erfarenheter och sinnesupplevelser ligger som grund för vad de kan behärskar och har förståelse för inom matematiken. Har barnen fått möjligheter att erfara samma begrepp konkret i många olika sammanhang ökar förståelsen för begreppets innebörd. Pedagoger ska omsätta teori till praktik utan att krångla till det för mycket, enkla konkreta aktiviteter stimulerar barnens förståelse(1). De planerade aktiviteterna ska formas på ett sätt som ger barnen olika erfarenheter av matematiska begrepp. Det ska vara aktiviteter som känns bekanta och meningsfulla för barnen. Känns det meningsfullt blir det lustfyllt och det i sin tur leder till lärande. Barn lär i leken och då får pedagoger hitta olika sätt att leka fram och leka med matematiken. Det viktiga är att det känns begripligt för barnen och att det blir en konkret upplevelse. Pedagoger bör låta barnen uppleva matematiken både spontant i vardagssituationer och i planerade aktiviteter som utmanar barnen i deras matematiska tänkande. 

_______________________________________________________________________________

Referenser

(1) Carina Mattsson, workshop i matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]

• Björklund, Camilla (2008). Bland bollar och klossar: matematik för de yngsta i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

• Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber
• ________________________________________________________________________________

Berörda kursmål:

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Planering och skapande av mitt didaktiska material

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11 2011, ss9-10) nämner att leken under de tidiga skolåren har stor betydelse för att barnen ska erövra nya kunskaper. Estetiska och sinnliga aspekter ska uppmärksammas. Jag tog stöd i det här målet när jag funderade på hur jag skulle fläta samman arbetet med bokstäver med intresset för spel och lek. Min tanke var att skapa något som var lekfullt för att jag anser att leken är en förutsättning för ett roligt lärande.

Jag kom fram till idén om att skapa ett spel med uppdrag som handlar om språk, matematik, sinnen och annat jag upplever att barnen visar intresse för. Uppdragskorten är lätta att skapa och det går att skapa kort samma dag som spelet ska spelas om barnen gör något speciellt just den dagen och jag vill fånga upp det intresset. Jag vill skapa ett stort golvspel där barnen skapar egna spelpjäser av lera eller använder sig själva som spelpjäser då spelbrickorna är cirka 30 cm i diameter. Spelplattorna vill jag ha lösa så att ja kan välja hur många steg det ska varje vid varje spelomgång. Då blir det lättare att ändra svårighetsgraden och tidsåtgången. 

Eftersom det är ett stort golvspel tänkte jag använda en stor skumgummi tärning och spelbrickorna vill jag lägga ut i en cirkel runt en matta för att barnen ska vara vända mot varandra, det ökar känslan av relation och gemenskap menar Körling (2012, s.143.) Tanken är också att barnen ska hjälpas åt med uppdragen och reflektera kring uppdragen tillsammans. Lärande uppstår i sociala sammanhang och i kommunikation med andra. Om jag tillåter en atmosfär i aktiviteten där barn får samarbeta och reflektera hittar de vägar till förståelsen tillsammans (Körling 2012, ss. 162-163). Genom att de samarbetar tror jag också att de kommer utveckla sin språkliga medvetenhet då de uttrycker sina tankar och lyssnar på andras berättande.. 

Jag startade igång mitt skapande på workshopen för didaktiskt material(1). Jag började med att klippa ut 32 stycken spelbrickor till cirklar, 27 stycken geometriska former (cirkel, kvadrat, rektangel och triangel) och jag skrev ut siffrorna 1-27 som skulle limmas på cirklarna. Att klippa ut spelbrickorna, de geometriska formerna och siffrorna tog mycket längre tid än vad jag hade räknat med så jag hann inte laminera något den dagen. Jag tog med mig material och spenderade många timmar vid pysselbordet hemma. Att pyssla och skapa ett eget material är riktigt roligt så jag valde att tillverka lite större uppdrag på vissa av korten. Det gjorde jag för att de ska kunna användas vid sidan av spelet, som en separata aktiviteter. När de används i spelet behöver inte hela uppdragsmaterialet användas. De större uppdragen är ett ljudmemory, ett känselmemory och kort med bild och text som kan sättas ihop och bilda nya ord.

Spelbrickor - Texten och målningarna gjorda av M- 5 år

Ljudmemory

Jag blev inspirerad av ett ljudmemory på matematikworkshopen med Carina Mattson(2) och ville skapa ett eget ljud och känselmemory. På matematikworkshopen(2) fick vi prova på att spela ljudmemory, vi skulle para ihop två flaskor med samma ljud. Hon hade använt squeeze syltflaskor som var täckta med papé mache. Jag blev nyfiken på vad flaskorna innehöll men det gick inte att öppna ock titta efter, då blev jag intresserad av att skapa ett liknande ljudmemory men välja något som går att öppna. Jag valde att använda kinderägg för att barnen ska kunna öppna och titta efter vad som finns inuti. Då kan spelet utvecklas genom att barnen själva hittar saker att fylla kinderäggen med eller att jag byter ut innehållet efter ett tag. Jag har fyllt 12 stycken kinderägg med ris, gem, träkulor, små och stora frigolit kulor och häftstift i hjärtform. Syftet är att barnen ska skaka på kinderäggen och lyssna efter smma ljud, de ska träna på urskilja och para ihop ljud de hör.

Känselmemory

Det andra uppdraget som kan användas på olika sätt är ett känselmemory som jag har skapat av papper, tyg och olika slags material som har limmats på pappret. De känselmemory jag tidigare stött på har bestått av material som är insytt i tygpåsar, då går det inte att öppna tygpåsen och titta vad som finns inuti. Jag har skapat ett känselmemory av saker som jag har hittat i min pyssellåda och i bildsalen på högskolan. Jag klippte ut rektanglar av svart papper och limmade ihop två och två för att pappret skulle vara lite kraftigare. Jag limmade fast olika geometriska former, saker med olika ytstrukturer som mjukt, strävt och lent och annat som finns beskrivet under bilderna nedan. Det blev fler kort än vad jag hade tänkt men jag tyckte att det här var riktigt roligt så jag skapade 30 stycken (15 par). Syftet är att barnen ska känna på korten utan att titta på dem och försöka urskilja och para ihop kort som känns likadana. Dem kanske till och med kan säga vilken form de tror att det kan vara. 

Min första tanke var att det ska spelas som ett vanligt memory där formerna ligger vända nedåt mot bordet och att samma regler ska gälla som i ett memory. Sedan funderade jag på hur jag kan utveckla det här för att det ska kunna anpassas till barnens ålder och att det ska kunna spelas på olika sätt. Jag hittade en stor tygbit i fleece hemma som jag klippte i bitar och sydde ihop så att det blev slags tub där barn kan stoppa in händerna på sidorna och känna på korten utan att de ser något. Då kan de känna med några fingrar eller hela handen, tygbitarna är tillräckligt stora så att barnen kan vrida och vända på korten. Min tanke är då att barnen ska stoppa in händerna i minimum fyra olika tygbitar och para ihop korten som de tror är lika. Sedan tas korten ut och barnen kan då titta på dem. För att göra aktiviteten lättare kan barnen få titta och känna på korten först innan de läggs in i tygbitarna. Jag har sytt 12 stycken tygbitar så det går att para ihop sex stycken par.

Sätta samman ord

Eftersom förskoleklassen delvis utgår från Bornholmsmodellen har jag skapat ett tredje uppdrag som kan användas i en egen aktivitet. Det är en språklek med sammansatta ord. Jag har skrivit ut ord som kan sättas ihop och som då bildar nya ord. Bilderna limmade jag fast på papperskort tillsammans med ett ord som förtydligar bilden. Korten har jag laminerat och klippt så att jag får ett ord plus en bild på varje kort. Till nästa gång ska jag tänka på att klippa korten så att de blir lika stora, det underlättar när de ska samlas ihop och jag tycker att det blir lättare för ögat att titta på korten när alla kort är lika stora. Jag hoppas att det inte kommer att distrahera och försvåra uppgiften för barnen. Min tanke är att testa aktiviteten en gång och om jag märker att de tänker på det då ska jag göra nya kort som är lika stora. Jag laminerade även kort med bara text skriven med gemener för de barn som vill ha en svårare utmaning. 

Syftet med språkleken är att barnen ska leka med språket, fundera och utforska vad som händer när vi sätter ihop ord, tar isär dem och byter plats på dem. Barnen kan ta upp två kort från de utspridda korten och berätta vilka kort de har valt och vilket nytt ord de bildar tillsammans. Jag kommer att ställa frågor som till exempel, vad händer om du byter plats på dina kort? Vilket ord får du då? Lundberg (2007, s.20) beskriver att den här sortens språklekar skapar ett lekfullt sätt att utveckla sin språkliga medvetenhet. 

Innan jag testar mitt didaktiska material med barnen i förskoleklassen kommer jag att testa det hemma tillsammans med min familj. Det ger mig ett tillfälle att reflektera över hur det går och vad jag kan tänka när jag spelar det med klassen (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu 2010, s.1). Det ger mig också en möjlighet att reflektera över hur jag kan koppla mitt spel till olika ämnesområden barnen möter. Jag ser fram emot att testa detta med barnen och erbjuda dem ett lekfullt lärande.

(BILDER på korten) (Bilder på uppdragskort)

_____________________________________________________________________

Referenser

(1) Marie Lundgren. Workshop Handledning i didaktiskt material. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-31]

(2) Carina Mattson, Workshop i Matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning : språklekar i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur

• Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575
• ______________________________________________________________________
• Berörda kursmål
• • redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
• • utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 
• • kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.
  • skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Ett spännande besök på Universeum i Göteborg

Jag valde att göra ett bildspel som hör till texten nedan

Jag valde att göra ett besök på Universeum tillsammans med min syster och mina två barn som är i förskoleåldern. Min tanke var att se hur de upplevde besöket och hur jag skulle kunna arbeta med det vi ser på Universeum när jag är ute på min nästa verksamhetsförlagda utbildning(VFU) . Besöket på Universeum tog en heldag för det fanns sju våningar att besöka och varje våning fanns det mycket spännande saker att uppleva och titta på.

Karta över de sju våningarna

Vattnets väg

Vi åkte upp till femte våningen med diagonalhissen. Redan här väcktes frågor hos barnen, de undrade hur hissen kan åka snett åt sidan för deras erfarenhet av hissar är att de endast åker upp eller ner. Vi pratade om hur det känns i kroppen då hissen börjar åka och då den bromsar in. På femte våningen besökte vi Vattnets väg. Här tittade på svenskt vattendrag och vi såg bland annat fiskar, ormar, fåglar och olika slags växter. Miljön var spännande utformad med ett utkikstorn där besökarna kunde se över platsen bättre. Något jag tyckte var positivt var att många av de akvarium som fanns där var öppna uppifrån och barnen hade en möjlighet att titta på fiskarna ur olika perspektiv, både från sidan och uppifrån. Vi diskuterade fiskarnas storlek och form beroende på ur vilket perspektiv vi tittade på dem. 

Akvariehallen

Efter Vattnets väg besökte vi Akvariehallen, vi kom precis i tid för matningen av hajarna. Vi satt på golvet framför det största akvariet och en anställd berättade om hajarna och om fiskarna. Det hon berättade verkade uppskattas av barnen som satt och lyssnade för de ställde frågor och skrattade då och då. Den här aktiviteten hade jag absolut kunnat ta med en barngrupp till. Matningen tog cirka 15 minuter och barnen fick se hajarna och fiskarna på nära håll samtidigt som de fick höra spännande fakta. Efter matningen fick barnen känna på en sågfisks så kallade såg som den använder för att fånga fisk med. 

Istiden

Den här utställningen fanns ute på terrassen och den handlade om Istiden och mest om mammutar. Det första vi kunde se var ett slags stort brunt tält, där inne fick vi se en mammut unge liggandes i en glasmonter. Runt om mammutungen fanns det trälådor med luckor som gick att öppna. Trälådorna var i olika storlekar och de log på olika höjd. Barnen kunde öppna luckorna och titta in, det var uppskattat både av barnen och av mig som en vuxen och en pedagog. Här fanns det fakta om mammuten och om andra djur som levde på Istiden. Vi kunde till och med se ett provrör med blod från en mammut. Det positiva var att fakta var spännande och det fanns föremål att titta och känna på. Det mindre positiva var att en vuxen måste läsa skylten i lådan för att barnen ska förstå innehållet. En knapp med en berättarröst barn kan trycka på hade varit jättebra! Det hade underlättat om jag som pedagog hade kommit hit med en barngrupp, då hade de kunnat utforska tälten på egen hand med mig som stöd. 

Det gick runt en guide i tältet och han visade min son en rekonstruktion av en tand från en sabeltandad tiger. Svensson (2009, s.199) beskriver att barn med svenska som andra språk får en större möjlighet att utveckla sitt språk (svenska) om de får möta nya kunskaper på ett praktiskt sätt. Vi fick känna på tanden samtidigt som vi tittade på en riktig skalle från en sabeltandad tiger, de långa tänderna satt kvar. Här fick min son både känna, titta och lukta på tanden samtidigt som killen berättade om tanden. Han upplevde en ny kunskap med flera av sina sinnen. Guiden var trevlig och berättade gärna om föremålen i tältet. Det tyckte jag var positivt för det förhöjde barnen upplevelse ännu mer. 

Utanför tälten såg vi stora rekonstruktioner av djuren som levde under Istiden. Vi kunde bland annat se en mammutfamilj, noshörningar och sabeltandade tigrar. Vid djuren fanns det skyltar med fakta och bilder. De läste jag upp för barnen och vi samtalade om djuren. Längst in på utställningen fanns det ett tält vi kunde gå in. Där satt vi och lyssnade på en saga som hördes från högtalarna. Sagan handlade om hur en familj levde och jagade mammutar för att ha mat och för att använda pälsen till olika ändamål. Barnen satt kvar under hela sagostunden och efteråt samtalade vi om här det kan ha varit att leva under Istiden. Barnens tankar var intressanta att lyssna på och jag började direkt tänka på hur detta skulle kunna utvecklas till ett tema på förskolan. Det fanns mycket spännande att utgå ifrån, det gäller bara att dokumentera barnens utforskande och deras tankar.

Regnskogen

Att kliva in i Regnskogen var som att kliva in i en annan värld. Det var varmt, fuktigt och det luktade annorlunda. Barnen märkte också det här direkt och de undrade varför det var varmare här än på andra avdelningarna och varför det luktade så konstigt. Regnskogen är fördelad på fem våningar och vi tog oss igenom regnskogen genom att ta trapporna upp och ner. Även om det finns hissar tror jag att den här miljön att lite sämre anpassad för barnvagnar och för rullstolar. Det var spännande att djuren var fria och vi kunde se dem röra sig fritt. En liten apa satt på trappan när vi skulle gå upp en våning och det var väldigt uppskattat av barnen. Fler djur vi såg var tukaner, pirayor, leguaner och fjärilar. Här kan intressanta diskussioner väckas kring naturen och skillnaderna mellan regnskogen och den svenska skogen. 

Rymden

På den här avdelningen får barnen uppleva rymden, rymdresor och se hur livet på en rymdstation kan vara. De fick leka med gravitationen och prova på att åka upp och ner i en rymdstol. Stolen släppte ut luft varje gång den åkte ner och det ledde till ett samtal kring lufttryck. Vilken tur att jag har haft möjligheten att utveckla min förståelse för naturvetenskap på högskolan. Jag kände mig mer trygg när barnen ställde frågor även om jag vet att jag inte ska vara en allvetare (Körling 2012, ss.162-163). Barnens frågor såg jag som lärandesituationer där vi tillsammans utforskar olika fenomen. Visst frågade jag barnen vad de trodde hände men ibland så ville de bara veta hur sakerna fungerade och då kändes det tryggt att jag kunde berätta det jag visste och sedan utvecklades diskussionen utifrån barnens tankar kring fenomenet. Det fanns en gravitationstratt där barn kunde lägga på kulor som då åker runt i cirklar tills de ramlar ner i trattens öppning. En stor skylt förklarade vad det är som händer med kulorna och varför de dras neråt mot öppningen. 

Teknoteket

Den här avdelningen erbjöd barn aktiviteter som att bygga med mjuka klossar, skapa kulbanor, elektriska kretsar och robotar. Lokalen var stor och den ena sidan var fylld med skumgummi bitar i olika storlekar och former. Björklund (2008, s.20) nämner att barn behöver utmanas och möta problemsituationer för att utveckla sin matematiska kompetens och sin förståelse för innebörden i matematiska begrepp. På den här avdelningen får barn prova på olika aktiviteter och möta problemlösningar i bland annat bygget och skapandet. En närvarande pedagog synliggör det barnen gör och benämner begrepp med dess rätta namn. Eftersom Universeum hade ett haj-tema då vi var där kunde barnen bygga eller måla egna hajar som sedan sattes upp på informationsdisken. Det här tycker jag är en rolig aktivitet då barnens skapande blir en del av Universeum.

Naturens superkrafter

Här fick barnen uppleva naturens krafter och se hur de har inspirerat till ny teknik. Barnen fick prova på olika experiment och aktiviteter. Favoritaktiviteten var väggen gjord av kardborre. Barnen fick ta på sig en dräkt och sedan hoppade de upp mot väggen och jag hjälpte till att lyfta upp dem. Kardborren på dräkten sattes fast med kardborren på väggen och detta tyckte barnen var spännande. De provade även att hoppa mot väggen utan dräkten och vi samtalade om varför det inte fungerade utan dräkten. Vi pratade om friktion och om tyngdkraften. Carina Mattsson(1) nämnde att vi behöver omvandla teorin till praktik utan att krångla till det för mycket för barnen. Den här avdelningen tillät barnen att leka fram nya kunskaper inom matematik och naturvetenskap utan att det blev krångligt, de lekte och provade sig i de olika aktiviteterna.Genom att vi som pedagoger sätter ord på barnens upplevelser och benämner ord som friktion och tyngdkraft utvecklas deras förståelse för olika begrepp inom naturvetenskap.

Tankar

Efter lek och utforskande på dessa sju avdelningar kände jag att barnen var trötta men nöjda med besöket. Vi missade avdelningen i källaren som kallas för Jobbis. Vi har varit där vid ett tidigare besök och där kan barnen klättra, leka på en byggarbetsplats, leka kapten på ett fartyg och mycket mer. Jag kände att det vi hade besökt räckte för den här dagen. Hade jag som pedagog planerat för ett besök på Universeum med en barngrupp hade jag avgränsat besöket till en till max tre avdelningar för att barnen ska ges tid att utforska avdelningarna och kunna ta in och reflektera över det de utforskar. Besöket kan sedan utvecklas på förskolan med fler experiment inom naturvetenskapen och matematik. Ett besök på Universeum ger ett bra underlag för ett kommande tema eller som en avslutning på ett tema. Jag rekommenderar absolut Universeum, barnen får leka och utforska matematik och naturvetenskap på ett lustfyllt sätt! 

Länk för mer information - Universeum Göteborg

___________________________________________________________________

Besök på Universeum med en barngrupp berör bland annat följande mål i Läroplanen för förskolan.

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

• utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära
• utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar samt försöker förstå andras perspektiv
• utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar
• utvecklar sitt intresse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra
• utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysiska fenomen
• utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap 

(Lpfö 98. rev.2010, ss.9-10]

____________________________________________________________________

Referenser

(1) Carina Mattsson, Workshop i matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]

• Björklund, Camilla (2008). Bland bollar och klossar: matematik för de yngsta i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
• _______________________________________________________________________________

Uppdragsspel - Mitt didaktiska material

Beskrivning av materialet

Uppdragsspelet kommer att bestå av 32 stycken spelbrickor som kan läggas ut till en stor spelplan på golvet. Spelbrickorna ska vara cirkelformade och cirka 30 cm i diameter. Jag kommer att skapa cirka 50 stycken uppdragskort som är uppdelade med matematik, språk och sinnen som kategorier. På spelbrickorna och på uppdragskorten ska det bilder på olika geometriska former. Barnen ska ta uppdragskortet som har samma geometriska form som de kan se på spelbrickan de står på. Som spelpjäser används barnens figurer av lera som de skapar under en aktivitet ledd av mig. Några av uppdragen inom matematik, sinnesupplevelser och språk kommer jag att använda utanför spelet som egna aktiviteter. 

Vad gör materialet didaktiskt?

Uppdragsspelet är ett didaktiskt material för att det ger barn möjlighet att genom spelet möta och utveckla sin förståelse för olika begrepp inom matematik och språk. Samspelet utvecklas då barnen tränar på att samarbeta och lyssna på varandra. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11 210, ss. 9-10) beskriver att leken under de tidiga skolåren har stor betydelse för att barnen ska erövra nya kunskaper. Estetiska, sinnliga och praktiska aspekter ska uppmärksammas i skolan och fler väsentliga delar i lärandet är leken och skapande arbete. Uppdragskorten i spelet utmanar barnen att på ett konkret sätt leka och erfara språkets och matematikens värld. Genom att de utmanas på olika sätt med uppdragskorten får de många erfarenheter kring samma ämnen och begrepp, det tror jag ökar förståelsen och kunskaperna. Eftersom jag har utgått från barnens intresse för spel blir lärandet meningsfullt och därmed blir det en lärande situation för barnen. De lär samtidigt som de spelar och samspelar med andra barn.

Vad vill jag att barnen ska lära sig genom materialet?

En av mina tankar med uppdragsspelet är att barnen ska få möjlighet att möta och få mer förståelse för olika matematiska begrepp. Med matematikuppdragen ökar barnens förståelse för bland annat taluppfattning, problemlösning, storlek, antal, rumsuppfattning, sortering och geometriska former. De får uppleva matematiken på ett konkret sätt när de utför uppdragen. Det anser jag berikar deras erfarenheter kring matematik. Uppdragen utmanar till logiskt tänkande och barnen får motivera sina handlingar och argumentera för sitt tyckande och tänkande. Det här är en viktig del av matematiken menar Heiberg Solem & Reikerås (2004, s.13). Uppdragen som handlar om sinnen blir också matematiska upplevelser då barnen får urskilja, räkna, para ihop och sortera. Barnen får också berätta vad de upplever med sina sinnen och de delar med sig av sina erfarenheter till andra barn och vuxna. När barnen gör detta stimuleras och utvecklas ett mer nyanserat språk menar Holm och Helle (2010, s.112). Jag uppmuntrade barnen till att berätta mer och jag synliggjorde matematiken genom att vi tillsammans räknade par och sorterade ljudmemoriet och känselmemoriet.

Min tanke är också att barnen genom uppdragsspelet ska få möjlighet att utveckla sin förståelse för bland annat bokstäver och språkljud. Uppdragen som handlar om lek med språket utmanar barnen att berätta och uttrycka sina tankar. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11 2011, s.9) beskriver att barnen ska ges möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga och tilltron till sin språkförmåga. Barnen får berätta om hur de tänker och resonerar kring vad de gör i uppdragen. Uppdragen ökar barnens förståelse för språkets många delar som exempelvis bokstäver, ordbilder och språkljud. Några av uppdragen handlar om att barnen ska sätta ihop ord och bilda nya ord och även sortera djur efter första språkljudet i djurens namn. Den här sortens språklekar i förskoleklass kan underlätta läsinlärningen (Lundberg 2012, s.20). Andra uppdrag handlar om rim och ramsor som utvecklar barnens språkliga medvetenhet (Holm & Helle 2010, s.119). Språket finns även med under uppdragen som handlar om andra ämnen än språk och jag har försökt att uppmuntra barnen till att berätta vad de tänker på och vad de upplever under spelets gång.

Materialet är kopplat till tre av kursens delar

Jag valde att utforma spelet med uppdrag och aktiviteter som jag själv är väldigt intresserad av och som barnen har visat intresse för. Att jag är positivt inställd till spelet och uppdragen kan smitta av sig på barnen då jag genom mitt förhållningssätt visar glädje. Jag blev inspirerad av Mats Andersson¹ att välja något jag tycker om att göra och en av sakerna jag tycker är intressant är att skapa med lera. Leran jag fick på workshopen i Bild använde jag på VFU:n. Under min utbildning har jag fått erfara matematik på många positiva sätt. Föreläsningen med Carina Mattsson² förtydligade vikten av en bra förberedelse och betydelsen av praktisk matematik när vi arbetar med barn. När vi kom in i klassrummet fanns det mycket material framdukat och jag blev genast intresserad och nyfiken på materialet. Jag såg fram emot att lyssna på föreläsaren och att få känna på materialet. Hon inspirerade mig till att använda mig av tydligt och konkret material och till att försöka leka fram det matematiska tänkandet hos barnen. När jag skrev språkuppdragen utgick jag ifrån vad min handledare berättade om sin arbetssätt, bland annat att de arbetar utifrån Bornholmsmodellen. Kunskaper kring bland annat Bornholmsmodellen och förståelsen för varför lärare ska skriva med gemener fick jag med mig från en föreläsning med Ann-Katrin Svensson³. Det underlättade för min planering och för utformningen av spelet.

Planering av materialet

Jag vill använda många uppdrag som handlar om språk för att förskoleklassen arbetar just nu med Bornholmsmodellen. Barnen får träna på att ljuda bokstäver och de får även träna på att leka med ord där de sätter samman ord och berättar vilket nytt ord det blir. En stor del av uppdragskorten kommer att handla om matematik för att jag själv är intresserad av praktisk matematik. Uppfattar jag mig själv som matematisk smittar det av sig på barnen och de blir intresserade och nyfikna på situationen de befinner sig i (Palmer 2011, s.111). Jag fick en upplevelse av att barnen var intresserade för matematik då de arbetade i sina matematik böcker. Min tanke var att synliggöra den praktiska matematiken med hjälp av uppdragen. Förskoleklassens senaste tema handlade om stenåldern och lera och därför tyckte jag att egna spelpjäser av lera skulle passa bra till spelet då barnen är bekanta med lera och jag själv finner lera intressant att skapa med. 

___________________________________________________________

Referenser

1Mats Andersson, Workshop i Bild. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015.02.17]

2Carina Mattsson, Föreläsning i Matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015.03.20]

3Ann-Katrin Svensson, Föreläsning – Kartläggningsinstrument för barns språkförmåga. Högskolan i Borås på Campus Varberg. [2015.02.23]

Holm, Lars & Laursen, Helle Pia (red) (2010). Språklig praxis i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Lundberg, Ingvar (2007). Bornholmsmodellen: vägen till läsning: språklekar i förskoleklass: 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575

Palmer, Anna (2011). Hur blir man matematisk?: att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

_______________________________________________________________________

Bilaga 2 - Grozdanic, Senadina. Paper om Didaktiskt material. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-20]

_______________________________________________________________________

Berörda kursmål
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.
• förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser. 
• självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden.
• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.
• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 

Fältdagar inför verksamhetsförlagd utbildning i en förskoleklass

Jag valde att ha alla tre fältdagar i följd samma vecka för att jag ville vara i förskoleklassen en sammanhängande period. Det ger mig en bättre insyn i hur början av en vecka kan se ut i en förskoleklass. Nervositeten och spänningen var hög då jag åkte till förskoleklassen första dagen. Jag undrade vilka förväntningar min handledare och barnen hade på mig. Jag funderade på hur de planerade sitt arbete och om jag kommer att kunna anpassa svårighetsnivån på mina aktiviteter. Det blir en stor omväxling för mig när det gäller att planera aktiviteter då min senaste VFU var på en småbarnsavdelning. Jag blev väl mottagen både av barnen, min handledare och de andra lärarna på skolan. Det gjorde att nervositeten släppte och det blev lättare att vara mig själv.

Förskoleklassen

Förskoleklassen består av 20 stycken barn uppdelade i två grupper med en förskollärare i varje grupp. I gruppen där jag har min VFU går det ett barn som har en hörselnedsättning och är i behov av tecken som stöd. Hen har en stödpedagog som tecknar det min handledaren berättar för att förtydliga det hen hör. Körling (2012, s.55) nämner att vi ska se gruppen som en förutsättning för en individs lärande och att det är individen i kollektivet vi ska stötta. Det är i skolan barnen möts och skapar en gemenskap. Min handledare och stödpedagogen arbetar på ett sätt som skapar gemenskap och utvecklar varje individ i gruppen. Barnet som är i behov av tecken som stöd känner att kunskaperna kring tecken som hen besitter är en tillgång för de andra barnen. Vid morgonsamlingen sjunger barnen tillsammans en god morgon sång samtidigt som de tecknar det de sjunger. Det var svårt för mig att följa med både i sången och med tecknandet och jag blev fascinerad över hur duktiga barnen var på att teckna samtidigt som de sjöng. Jag sjöng och tränade hemma och den tredje dagen kunde jag hänga med både i morgonsången och tack för idag sången. Jag vill och ska försöka lära mig att teckna för att lättare kunna kommunicera med barnet som är i behov av tecken som stöd.

Pappersloppor

Jag pratade med alla barn och jag frågade om vad de tycker om att göra i förskoleklassen och på fritiden. Jag ville ta vara på tiden och lära känna dem och låta dem se vem jag är. Jag ställde även frågan: vad vill du att jag ska veta om dig idag? Körling (2012, s.61) nämner att den frågan ger barnen möjlighet att berätta något meningsfullt. Det ger mig en utgångspunkt för ett samtalsämne med barnet. Jag satte mig vid ett bord där några barn satt och ritade och samtalade med dem. Samtidigt som vi samtalade började jag vika en pappersloppa och barnen blev genast nyfikna på vad jag gjorde. Jag berättade att jag tänkte göra en loppa som ville lära sig matematik. Barnen hjälpte mig att vika pappret och snart tillkom det fler barn och pappersloppor veks i olika storlekar och med olika addition tal under flikarna. Barnen lekte med papperslopporna de två första dagarna, det var roligt att se hur barnen fortsatte med papperslopporna även då jag inte var med i aktiviteten längre. De bjöd in varandra och utvecklade sina pappersloppor till olika slags uppdrag under flikarna. 

Samling Jag fick nöjet att leda en samling den tredje dagen och det tyckte jag var spännande! Barnen åt frukt och vi samtalade om rasten och om vad vi skulle göra resten av dagen, samlingen avslutade jag med högläsning och med ett boksamtal. Jag valde att diskutera bokens innehåll med barnen då det anses ha starkare effekt på den språkliga utvecklingen än om jag bara läser utan att barnen ges en möjlighet att samtala(Svensson 2009, s.151). Barnen återberättade boken tillsammans och jag ställde öppna frågor för att barnen skulle berätta mer om sina tankar.

Påskpyssel med svart färg?

Eftersom jag var i förskoleklassen veckan innan påsklovet fick jag vara med när de skulle göra påskpyssel och ha påskfika. Min handledare hade dukat upp för pyssel då barnen var ute på rast. Barnen fick tre träfigurer var att måla med pastell färger i akvarell. Figurerna kunde hängas upp och de föreställde ett ägg, en kyckling och en påskhare. Jag fick en känsla av att barnen tyckte att aktiviteten var rolig och jag upptäckte att ett barn frågade efter svart färg men fick svaret att endast pastellfärgerna gällde för idag och barnet blev då utan svart färg. Förskolläraren i mig tänkte att det är självklart att den svarta färgen ska tas fram, barnet kanske vill att ögonen, ränderna eller vad som helst ska vara svart. Sex stycken lärorika terminer på högskolan har jag lärt mig att barnen ska ha inflytande och vara delaktiga och för mig gäller det både i stora och i små situationer. Jag vill gärna att barnen ska använda sin fantasi och skapa fritt. Varför inte låta dem tolka aktiviteten på sitt eget sätt och skapa något som dem anser passar till påsk? Det är ju skapandet vi ska fokusera på, låta barnen få lära i processen istället för att bara tänka på att det ska bli ett fint slutresultat. Jag säger JA till svarta kycklingar och ägg!

Didaktiskt material

Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11 2011, s.6) beskriver att barnen ska stimuleras i sin kreativitet och sin nyfikenhet. Efter att ha varit med barnen och med min handledare under tre dagar upptäckte jag att barnen spelade mycket spel när de hade fri lek och min handledare har en lek med barnen varje dag innan de sjunger tack för idag sången. Det här vill jag stimulera och utveckla. Samlingarna planeras utifrån Bornholmsmodellen och nu tränar de på att ljuda den första bokstaven i ord. Barnen verkar tycka att det är roligt med lekar och med bokstäver. Det tänkte jag spinna vidare på när jag ska planera och tillverka mitt didaktiska material. 

Under fältdagarna upptäckte jag att barnen ofta spelade spel då de hade möjlighet. Jag samtalade med min handledare om vad jag hade uppfattat som barnens aktuella intresse och hon bekräftade att det är så. Eftersom förskoleklassen inte hade ett specifikt tema kom barnen, jag och handledaren tillsammans fram till att ett nytt spel hade varit spännande att spela. De ämnena jag vill fläta samman i mitt spel är matematik, språk och bild. Det vill jag göra både för att barnen har visat intresse för det samt att jag har med mig roliga erfarenheter från olika workshops på högskolan som jag gärna vill testa med barnen.  

Jag ser verkligen fram emot Vfu perioden så jag kan utveckla mina tankar och omvandla teori till praktik!

______________________________________________________________________

Referenser

• Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575

• Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
• _____________________________________________________________________
• Berörda mål
• • redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
  • skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Tidsresa genom Göteborgs Stadsmuseum

När vi klev in i Göteborgs Stadsmuseum blev vi väl bemötta av personalen i informationsdisken. De var oerhört hjälpsamma och de berättade om de pågående utställningarna med glädje. Här gjorde verkligen deras positiva inställning ringar på vattnet (Körling 2012, s.104). Jag blev nyfiken och ville veta mer om utställningarna. De berättade hur de arbetar för att besöken ska vara spännande för barn i alla åldrar. Deras tanke är att barn ska få leka och lära i en intressant miljö.




Skattjakt/Tidsresa
Vi fick en broschyr med information om en utställning som heter Spåren talar. Broschyren är utformad som en skattkarta där olika föremål finns på bild och tanken är att barnen ska leta efter dessa föremål. Det här tyckte jag var en jättebra idé för det kan locka barnen till att utforska och titta på föremål som de annars inte skulle tycka är intressanta. Aktiviteter som känns meningsfulla skapar lärandesituationer (Heiberg Solem & Reikerås 2004, s.120). Eftersom barnen får utforska museet med hjälp av en skattkarta blir den här aktiviteten intressant och meningsfull. Därmed uppstår lärandesituationer inom olika ämnen. 

Tidsresan börjar i utställningen som handlar om Sten, Brons och Järnåldern. Här ska barnen leta efter en harpun, en hacka och ett ben från en uroxe. Barnen får para ihop bilderna med rätt föremål och det utvecklar den matematiska förmågan att kunna känna igen och bilda par. Föremålen finns på bild och här kan pedagogen inleda ett samtal kring dessa föremål. Barnen kan få berätta vad dem tror att föremålen föreställer och vad de användes till.

För de yngre besökarna finns det pallar bredvid glasmontrarna, jättebra!

Tidsresan går vidare till utställningen om Vikingar. Här ska barnen hitta en vikingafigur samt räkna silverringar och ringa in rätt antal i skattkartan, här utvecklar de sin förståelse för antal. Därefter går skattjakten vidare till Medeltiden. Skattkartan visar fyra stycken  i sten och trä, figurerna föreställer en drake, ett lejon, en oxe och en råtta. När barnen hittar dessa föremål ska de sätta ett kryss under respektive bild. Här kan diskussioner väckas kring vad dessa föremål föreställer och vad de är gjorda av. Barnens tankar är intressanta och viktiga att lyssna på. Genom att ställa frågor och visa intresse kan barnen uttrycka sig och dela med sig av sina upptäcker.

Sedan fortsätter tidsresan till utställningen som heter De första Göteborgarna på 1600 talet. Här kunde barnen utforska hur det var att leva på 1600 talet. De kan titta på gamla leksaker, kläder och möbler. I skattkartan kan barnen para ihop nya leksaker med gamla leksaker. De kan också kryssa i rutor när de hittar föremålet som beskrivs i kartan. De ska bland annat hitta pengar, något att sitta på och något att dricka ur. Här tycker jag att det är bra att de har beskrivit vad barnen ska hitta istället för att bara skriva föremålets namn. Det blir spännande att se vad barnen hittar som de kan sitta på och något som de kan dricka ur. Barnen kan hitta olika saker och sedan kan de jämföras och diskuteras.

Den sista utställningen som är med i tidsresan är 1700 talet. Här får barnen gå på mönsterjakt vid de gamla tallrikarna från Kina. När barnen beskriver mönster och kan känna igen dem har de utvecklat sin matematiska kompetens (Heiberg Solem & Reikerås 2004, ss.120-121). Pedagoger kan i det här fallet synliggöra att mönster är en del av matematiken så att barnen är medvetna om att mönsterjakten på museet är en matematisk aktivitet.

Den här aktiviteten kan även pedagogen eller barnen själva skapa genom att fotografera en liten del av olika mönster på museet och visa det till resten av barngruppen som får gå på mönsterjakt. När barnen får leta efter något blir besöket på ett museum riktigt spännande tror jag. Jag som vuxen följde skattkartan och hittade föremålen. Jag hade säkert missat att läsa och lära mig fakta kring dessa föremål om jag bar hade gått runt utan skattkartan. Föremålen på utställningarna blir extra spännande och jag tycker absolut att det här var en bra idé som fler museum borde ha, en spännande skattjakt! Annars tror jag att barnen lättare tappar intresset för utställningarna då mycket fanns i glasmontrar och det som inte var inglasat fick barnen inte röra. Vid en skattjakt sätts fokus på annat och pedagogen kan passa på att visa fler föremål än de som finns med på skattkartan.


Barnens museum
När vi var färdiga med tidsresan gick vi vidare till Barnens Museum. Det första vi såg var att väggarna i det första rummet såg ut som höghus där vi kunde titta in genom flera av fönstren. Det vi kunde var hur barn levde förr i tiden. I vissa av fönstren fanns det fotografier på barn och i några andra fönster kunde vi se möblerade rum med dockor som satt i sofforna. Jag tror att detta kan vara spännande för barnen att kika in och berätta vad de ser genom fönstret.

När vi gick längre in i nästa rum såg vi delar av Göteborg byggda så att barnen kan leka och utforska staden. Jag tyckte att den här delen av museet var mer en lekhörna än ett museum då det inte fanns mycket beskrivningar eller bilder som berättar om staden. Jag som inte är från Göteborg förstod inte vad de olika stationerna föreställde förutom den lilla spårvagnen. Min studiekamrat berättade om staden och å förstod jag tanken bakom stationerna. Något jag tyckte om var att det spelades en svartvit film i spårvagnen som visade utsikten från en åkande spårvagn i det gamla Göteborg. Dock missade jag ifall det fanns information kring hur gammal filmen är.

Över hela golvet fanns en ritad karta över Göteborg och en röd markering visade var museet finns. Visar barnen intresse för golvkartan kan de få skapa egna kartan över sin stad. Jag tyckte att den här delen var väldigt fint utformad och konstruerad men jag tror att barnen helst bara vill leka här och det är nog inte lätt för dem att förstå vilka delar av Göteborg det ska efterlikna. Men efter att ha gått på en lärorik tidsresa genom flera utställningar kan det vara bra att låta barnen ha fri lek en stund. Här kan de både bygga, klättra, fika på café och vila.


Göteborg från ovan

Som avslutning på det här spännande museibesöket tittade vi på en utställning som heter Göteborg från ovan. Här fanns det stora foton tagna ovanifrån på Göteborg. Det var foton på byggnader, bilar och idrottsanläggningar. Det första vi så vid ingången till utställningen var ett stort fotografi på Göteborg och i taket hängde ett litet flygplan. Flygplanet förstärkte ur vilket perspektiv fotografierna är tagna ifrån.




Det jag tänkte på när vi kom in i konsthallen var ämnet matematik. Här kan barnen utforska och se var former och mönster finns i omgivningen. Byggnaderna på fotona bildade geometriska former som bland annat kvadrater, rektanglar, trianglar och cirklar. Här kan barnen gå på formjakt och leta efter specifika former som de kan fotografera eller rita av. Jag som pedagog hade uppmuntrat barnen till att berätta vilka former och mönster de kan hitta i fotona. Det är ett bra tillfälle att prata om perspektiv, att byggnaderna kan se olika ut på fotona beroende på vilket perspektiv det är taget ifrån. Här kan diskussioner inledas om hur byggnaderna kan se ut från sidan eller om vi sitter på marken och tittar uppåt.

Hur kan vi arbeta vidare?
Efter ett besök på den här utställningen med en barngrupp kan det utvecklas till aktiviteter och teman kring mönster och former i omgivningen. Jag som pedagog hade gått på en form och mönsterjakt med barnen, både på förskolan och ute i närmiljön. Barnen kan utforska närmiljön och när de ser former och mönster kan barnen och pedagogen hjälpas åt att fotografera det de ser, ur barnens perspektiv. För att barnen lättare ska kunna uppmärksamma former och mönster kan det vara bra att pedagogerna själva reflekterar över dessa begrepp (Persson & Wiklund 2013, s.176). Det leder till att barnen kan stöttas och uppmuntras mer i sitt utforskande av former och mönster. För att fokus ska ligga på former och mönster är det bra om promenaden inte har en bestämt slutdestination utan barnen ges tid för sitt utforskande. De ska ges tid att kunna stanna upp och reflektera över sin upptäckt. Temat kan fortsätta med att barnen får skapa byggnader med hjälp av olika former och mönster.

Pedagogen ska vara närvarande och uppmuntra barnen till att uttrycka sina tankar kring sitt skapande och pedagogen ska också benämna formerna med dess rätta namn. Istället för att säga en fyrkant ska pedagogen säga kvadrat. Carina Mattsson(1) nämnde att vi som pedagoger även kan nämna egenskapen hos formen då vi benämner den.Vi ska alltså säga en fyrkantig kvadrat för då benämner vi formen med dess rätta namn men vi nämner också formens egenskap som underlättar igenkänning av formen för barnen. Att skapa lärandesituationer där barnen får leka med geometriska former, beskriva dem och känna igen dem leder det till att barnen utvecklar sin matematiska kompetens menar Heiberg Solem och Reikerås (2004, ss.120-121).

Mål i läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev 2010, s.6) som berör inlägget:
"Barnen s
ka få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Barnet ska också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar".

____________________________________________________________
Referenser

(1) Carina Mattson, workshop i matematik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-20]

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

• Persson, Annika & Wiklund, Lena (2008). Hur långt är ett äppelskal?: tematiskt arbete i förskoleklass. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur
____________________________________________________________
Berörda kursmål
• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.