Forumspel

Gunilla Fihn(1) berättade under en Workshop i Drama att forumspel ger en möjlighet att analysera motsättningar och konflikter under kreativa former. Det är är en slags värderingsövning där en grupp människor spelar upp en händelse/konflikt två gånger. Den första gången får publiken titta på och tänka efter hur de själv hade reagerat och nästa gång händelsen spelas får publiken säga Stopp och byta plats med en aktör. Personen som hoppar in får ändra på manuset på det sätt han eller hon tycker passar bättre. Här förvandlas åskådaren från att vara passiv i publiken till att vara en aktiv medspelare. Publiken får först utforska och försöka förstå det som spelas upp och sedan har de en möjlighet att förändra händelsen, ta ställning och handla utifrån sina egna tankar och värderingar. Gunilla Fihn(1) berättade även att målet med forumspel är att bryta inre och yttre förtryck. Personerna som medverkar i ett forumspel blir medvetna om sina egna tankar och värderingar. De får även en möjlighet att stå för sina åsikter och visa hur de anser att händelsen/konflikten ska handskas och varför.

Bild lånad från korths.se

Under workshopen fick vi enskilt tänka ut en konflikt vi har varit med om i förskolan. Vi fick instruktioner om att det det vi spelade upp skulle utgå från verkligheten och en tydlig konflikt skulle visas i handlingen samt att det skulle ha ett eländigt slut. Det skulle vara en konflikt mellan pedagoger. Konflikterna skrevs ned på papper och sedan delades vi in gruppvis. Varje grupp fick välja en konflikt som skulle spelas upp för resten av grupperna. Ett exempel på en konflikt som spelades upp var att två pedagoger inte hade samma tankar kring ett barn som var nedstämd under en samling. Den ena pedagogen tyckte att barnet skulle lämna samlingen och gå till ett annat rum medan den andra pedagogen tyckte att det var en självklarhet att barnet skulle vara delaktig i samlingen ändå. Åskådarna fick ropa STOPP och hoppa in för att själva visa hur de hade reagerat och handlat i situationen. Eftersom personerna som hoppade in ändrade innehållet förändrades också fortsättningen och avslutningen på forumspelet.

Gunilla Fihn(1) nämnde att Forumspel förbereder och tränar människor inför verkligheten. Det håller jag med om. Jag tycker att Forumspel är ett bra sätt att få syn på sina egna åsikter och värderingar, det blir lättare att inse vad man tänker och tycker kring andra människors värderingar. Det ger en insyn i hur andra människor tänker och agerar kring olika konflikter. Genom att granska sig själv och se hur andra tänker skapas förståelse för att det finns olika synsätt och värderingar.

Jag tycker att Forumspel kan införas som ett moment i planeringen eller så ofta som det ges möjlighet till det. Pedagoger i ett arbetslag kan tillsammans med ett annat arbetslag spela upp olika konflikter, både verklighetsbaserade och påhittade konflikter mellan pedagoger och mellan pedagog och barn. Sedan kan de diskutera kring Forumspelet, vad var det som hände och hur tänkte de? Här kan pedagogerna synliggöra sina åsikter och värderingar och tillsammans komma fram till hur de ska samarbeta för att barnens behov ska mötas och respekteras. Genom att pedagogerna är medvetna om sina egna och om andras värderingar underlättar det för samarbetet och för flytet i verksamheten. Att pedagoger i ett arbetslag förstår varandra och respekterar varandras åsikter påverkar verksamheten på ett positivt sätt. Det blir lättare för pedagoger att undvika konflikter och komma fram till lösningar som gynnar barnen och pedagogers förhållningssätt.

Vi ska ha som mål att inkludera alla barn i verksamheten och det som kan hindra full delaktighet för barn är bemötandet och attityder från omgivningen (Norrström 2013, s.44). I forumspel synliggörs olika attityder och en möjlighet för diskussion kring dessa uppstår. Diskussionerna kan leda till förståelse som påverkar pedagogers attityder på ett positivt sätt.

För att få förståelse för hur barn kan uppleva sin vistelse på förskolan kan pedagoger ställa sig frågan, hur lär jag mig i den här verksamheten och vill jag vara barn här (Körling 2012, s.73)? Forumspel ger en annan synvinkel och förståelse för vad som kan utvecklas och ändras på för att den sociala miljön ska tillåta lärande. Resultatet av forumspel kan leda till att verksamheten utvecklas så att alla barn får en möjlighet att uppmuntras och stöttas då det finns behov för det. Barn ska utmanas i sin utveckling och det är genom utmaningen att tillsammans med andra klara av hinder som lärande sker (Körling 2012, ss.111-114). Den här aktiviteten kan synliggöra hur det är att vara barn eller en pedagog på just den här förskolan. 

Jag tycker att den här övningen med Forumspel går att göra med de äldre barnen på förskolan. De får berättade vad de hade gjort istället och de får uttrycka sina tankar. Värderingar och åsikter respekteras och barnen får en förståelse för att vi alla är olika och tänker olika. Här kan intressanta diskussioner väckas mellan barnen som i sin tur kan leda till nya aktiviteter kring vänskap, respekt och värderingar.

Berörda mål i Läroplanen för förskolan (lpfö 98, rev. 2010 ss.8-12).

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar:

• öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar
• sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen.
• Sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattnigar och försöker förstå andras perspektiv.
• Sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.
• Sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation.

_________________________________________________________________

Referenser

(1) Gunilla Fihn, Workshop i Drama. Högskolan i Borås på Campus Varberg. [DATUM?]

• 
  
• Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

• Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Norrström, Anna 2013, Vilken skola vill vi ha? i Barow, Thomas (red.) (2013). Mångfald och differentiering: inkludering i praktisk tillämpning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

_________________________________________________________________________

Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Workshop i Materialkännedom

Syftet med workshopen i Bild(1) var att utveckla vår material kännedom. Det går att skapa med nästan vad som helst bara vi väljer att se förbi det bekväma och vågar testa nytt material. Det behöver inte alltid bli rätt, det roliga är att upptäcka vad som händer när vi använder material på olika sätt. Det skapar nya samtalsämnen och lockar till mer utforskande. Under workshopen fick vi möjlighet att prova på olika slags material som fanns uppdukat på ett stort bord. Där fanns akvarellfärg, vattenfärg, pulverfärg, pastellkritor och mängder med olika slags underlag att testa dessa färger på.



En stor del av det var nytt för mig och jag blev genast nyfiken på att testa mycket av det som fanns på bordet för att erfara nya kunskaper. Men vad innebär det?, hur vet jag att jag har erfarit nya kunskaper? När teori och praktik möts och resultatet överensstämmer med mina tankar då känner jag att jag kan. Kunnande tror jag är då vi utför en handling och ser att resultatet blir som vi har tänkt oss att det ska bli. Men samtidigt kan vi erfara kunskaper även om resultatet blev helt annorlunda än vad vi trodde från början. Då har vi också erfarit kunskap fast inom något annat. Kunskap är för mig ett brett begrepp, jag kan uppleva och tro att jag har kunskap om något tills jag möter en annan person som vet mer om samma sak. 

Det är i relation till andra människor vi inser vad vi kan och hur vi kan utvecklas och lära oss mer. 
Genom att ge barn på förskolan stöd från pedagoger och barn som befinner i den närmsta utvecklingszonen kan barnet klara av och erfara nya kunskaper (Säljö 2011, s.167). I nya situationer fördjupar och berikar vi det vi har kunskap om, därför tycker jag att aktiviteter som den här workshopen ger oss en möjlighet att erfara material på olika sätt och det får vi göra i ett socialt sammanhang. 

Återskapa en bild
En aktivitet vi fick prova på var att först skära ut en liten ruta på kartong och sedan använda rutan till att hitta ett spännande mönster på ett stort foto (se bild nedan). När vi hade hittat ett abstrakt mönster fick vi fundera på om bilden var statisk eller dynamisk. Jag kom fram till att jag hade valt en dynamisk bild med min ruta för att jag kunde se diagonaler och rörelse.

Jag valde att återskapa mönstret i rutan med hjälp av olika slags färg, silkespapper och tyg. Genom att återskapa och jobba med mönster och former utvecklar vi vår matematiska kompetens i estetiska lärprocesser. Språkutvecklingen gynnas också i estetiska lärprocesser då vi samtalar under arbetets gång, vi lär oss och använder nya begrepp och uttryck (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand Velicu 2012, s.5). Det är något jag vill fokusera på när jag skapar med barn på förskolan, att ständigt uppmuntra dem till att samtala om sin process och reflektera över sitt lärande. Det menar Björkdahl Ordell, Eldblom och Hagstrand Velicu (2012, s.9) är en förutsättning för att ge barnen möjlighet att utvecklas och erfara fler kunskaper utöver själva skapandet. Genom att de får sätta ord på sitt skapande blir de medvetna om processen och utvecklingen i sitt lärande.

Ett "fel" leder till nytt lärande

När jag skulle testa pulverfärgerna funderade jag på vad jag behövde använda för att det skulle fästa på pappret. Jag tog en flaska som jag trodde innehöll vit färg och målade med den först och sedan strödde jag över de olika pulverfärgerna. Vad jag insåg efteråt var att jag hade använt lim istället för vit färg. Det kände jag på lukten, och efter att ha tittat på flaskan som bekräftade detta var min första tanke att slänga det jag hade gjort och börja om för att göra "rätt". Mats Anderssons(1) inspirerande ord i början av workshopen fick mig att tänka efter en extra gång innan pappret hamnar i papperskorgen. Han berättade av vi var där för att utforska olika slags material och att det inte fanns något som är rätt eller fel när vi skapar. Pappret med limmet och pulverfärgerna fick torka och efter en stund såg det helt annorlunda ut. Det tunna pappret hade dragit ihop sig och blivit ojämnt av limmet. Det bildades sprickor i färgerna då limmet hade torkat och plötsligt förstod jag varför det inte behöver bli rätt, det är okej att det inte blir så som det är tänkt från början. Det blir spännande att upptäcka vad som händer när vi skapar med något annorlunda än med det vi är vana vid. 

Jag lärde mig att utforska vidare med det jag har skapat och se vart det leder. Det är det utforskande handlar om, att prova sig fram och reflektera över sitt görande. Det här ska vi förmedla till barnen, vi ska uppmuntra dem till att våga testa och skapa på många olika sätt för att det inte finns något sätt som är fel.

Tankar
Många tankar väcktes under workshopen. Vad innebär egentligen fritt skapande för mig? Hur mycket inflytande har barnen egentligen när det gäller eget skapande? Erbjuder vi barnen tillräckligt med varierande material för att de ska kunna uttrycka sig på sitt eget sätt, förmedla vad de känner just då? Barn uttrycker sig och förmedlar sina känslor och upplevelser på olika sätt. Då är det viktigt att vi ger dem den möjligheten att få välja med vilket material de vill få ner dessa känslor och tankar med.

De erfarenheter jag med mig från mina verksamhetsförlagda utbildningar samt arbete visar att det vanligaste materialet som erbjuds barn då de vill måla och skapa på egen hand är kritor eller tuschpennor. Vattenfärg, akvarellfärg, pastellkritor och fingerfärg togs enbart fram då barnen skulle måla eller skapa i en planerad aktivitet, ledd av en pedagog. När det var dags att måla stora årstidsbilder togs vattenfärgen fram och när det skulle skapas kycklingar till påsk eller spöken till halloween togs fingerfärgen fram för att trycka händer och fötter på papper. Vid speciella tillfällen fick barnen limma på paljetter, fjädrar och glitter på sina teckningar men jag upplevde inte att det var något barnen hade fri tillgång till då de ville måla och skapa spontant. Jag har förståelse för att avdelningarna kanske inte har möjlighet att köpa in mängder med till exempel glitter och paljetter men det finns mycket material som inte kostar mycket eller inget alls men tillför absolut mer möjligheter för barnen. Det kan till exempel vara naturmaterial eller omslagspapper från olika varor. 

Vad är det vi pedagoger egentligen är rädda för? Tänker vi på att det kommer bli för stökigt när barnen målar med andra färger än med kritor? Tror vi att materialet tar slut för snabbt om vi har mycket som står framme på hyllan? Kommer det att störa rutinerna på avdelningen om ett barn vill måla med vattenfärg en stund innan det är dags för samlingen? Vi måste våga vara flexibla och möta barnen där dem befinner sig i sitt utforskande och lärande.

Under workshopen pratade vi om att det är en bra idé att ställa fram mycket material på ett bord för att barn fritt ska få välja vad de vill använda. Men är det verkligen helt fritt då? Det är pedagoger som ställer fram materialet och därmed blir det styrt till en viss del ändå. Det är de själva som har valt vad som ska finnas tillgängligt för barnen. För att det ska bli mer fritt för barnen att välja anser jag att de ska vara delaktiga från början. Pedagoger ska tillsammans med barnen välja vilket material som ska ställas fram på bordet. För att skapandet även ska bli en sinnesupplevelse kan vi erbjuda barnen olika slags kryddor som de kan blanda ner i färgerna(1). Det kan exempelvis vara curry eller kanel. Kaffe eller citron kan också vara spännande att blanda med färger för att leka med luktsinnet. Genom att blanda till exempel sand, salt eller strössel i färgen får barnen uppleva olika slags ytstrukturer när de känner med handen på pappret.

En pedagog som ger barnen möjlighet att uttrycka sig och sätta ord på sitt skapande uppmuntrar barnen till att reflektera över sin process. Barnens frågor ska ses som ett tillfälle för lärande och inte ett tillfälle för pedagogen att visa upp sina egna kunskaper. Pedagogen bör erbjuda barnen en möjlighet att se och själv hitta olika vägar till förståelse genom prövning och utforskande (Körling 2012, ss.162-163). Jag som pedagog vill erbjuda barnen ett spännande lärande där de får utforska och ta för sig av materialet. Nyfikenheten ska vara utgångspunkten och med mitt stöd uppmuntrar jag barnen till att våga vara kreativa och skapa något alldeles eget. 

_______________________________________________________________________

Referenser

(1) Mats Andersson, Workshop i material kännedom. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-01-27]

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

• Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Säljö, Roger. L.S. Vygotskij - forskare, pedagog och visionär (Del 1) i 

• Forssell, Anna (red.) (2011). Boken om pedagogerna. 6., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber

_______________________________________________________________________

Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 

• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Musik och rytmik i förskolan

Musikstund i förskolan

Musik och rytmik i förskolan utvecklar barns nyfikenhet samt förmågan att leka och lära. Barn utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga när de är delaktiga i en aktivitet och de upplever stolthet och glädje (Lpfö 98, rev.10 s.9). Den planerade musikstunden som beskrivs nedan är riktad mot barn i åldrarna tre till fem år och den beräknas pågå i cirka 30 minuter. Musikstunden kan hållas på morgonen för att ge barnen möjlighet att bearbeta och vidareutveckla upplevelserna i till exempel den fria leken eller tillsammans med en pedagog. Barngruppen sitter i en ring för att stärka känslan av gemenskap. Barnen sitter vända mot varandra och det leder till att de känner sig sedda och hörda av gruppen och av pedagogen.

Upplägg för musikstunden

Nedan beskrivs planeringen kortfattat och därefter ges en djupare förklaring till de didaktiska frågeställningarna, vad, hur och varför till tre av momenten.

1. Hej sång: Vi inleder musikstunden och välkomnar alla barn genom att sjunga ”Hej alla, hej alla va kul att se er, välkomna hit”¹ (pågår i cirka fem minuter).
2. 
   
3. Instrument: Vi skickar runt ett instrument och sjunger barnens namn. Den här gången skickar vi runt trumman. (pågår i cirka fem minuter).

3. Dinosauriesång: Barnen röra på sig till sången jagad av en T-rex (Pappa kapsyl) samtidigt som pedagogen berättar en kort historia om dinosaurien Tyrannosaurus Rex. Barnen krymper, stampar, duckar och springer (pågår i cirka fem minuter).

4. Dans med sjalar: Musik spelas upp och barnen dansar med sin sjal och viftar med den i takt med musiken och tolkar känslan som pedagogen beskriver. Sedan ställer sig pedagogen och barnen i en ring. Barnen turas om att leda rörelsen, det vill säga att ett barn viftar med sin sjal på ett visst sätt och resten av barngruppen gör samma sak. Dansleken med sjalarna avlutas med att barnen lägger sig på golvet och varvar ner (pågår cirka tio minuter).

5. Hej sången: Vi byter ut välkommen hit till tack för idag. Efter sången återberättar barnen och pedagogen vad de hade upplevt och känt under musikstunden. Musikstunden avslutas med en stor applåd (pågår i cirka fem minuter).

Didaktisk planering

Sång – Spela på trumman

”Nu ska vi spela på trumman och vi spelar medan vi sjunger såhär: God dag, god dag! Hur mår du idag? Vi hoppas att du mår bra. Och så skickar vi trumman till Lisa och hon spelar medan vi sjunger såhär: God dag, god dag! Hur mår du idag? Vi hoppas att du mår bra” Lindahl².

Trumman visas upp för barngruppen och pedagogen berättar om instrumentet. Varför den ser ut som den gör och var den kommer ifrån kan vara spännande att höra för barnen. Pedagogen berättar även vad en rytm och en puls är inom musiksammanhang och tillsammans klappar de med händerna för att höra hur det kan låta. En puls är musikens hjärtslag och det kan barnen försöka spela på trumman, känna pulsen på sången. När vi skickar runt en trumma i ringen blir det musikaliska innehållet att spela på instrument och att sjunga. Ett barn i taget får spela på trumman samtidigt som barngruppen sjunger en sång. Att få spela på ett instrument på det här sättet bekräftar barnet i gemenskapen och uppmärksamheten riktas mot barnet som håller i trumman. De barn som inte riktigt vågar spela på trumman får skicka vidare till barnet bredvid. Osäkerheten som kan finnas där kan försvinna och barnet bara får känna på trumman utan att behöva slå på den. Nästa varv kanske barnet vågar slå på trumman. Barnen ska få bekanta sig med instrumentet i sin egen takt och utforska pulsen i sången. Barnet kan då känna glädje och stolthet. Den här aktiviteten utvecklar strukturell musikalisk kunskap då barnen får känna efter och lyssna på pulsen och rytmen i sången (Ferm Thorgersen, 2010. s.71).

Dinosauriesång

Barnen ställer sig upp i ringen och sången Jagad av en T-rex spelas upp (pappa kapsyl). Det musikaliska innehållet är rytmik och barnen får röra på sig till sången. Pedagogen presenterar o utmanar barnen genom att berätta en saga och ge barnen instruktioner på vad de ska göra samtidigt som sången spelas. Det kan vara att dinosaurien är nära och att barnen behöver smyga, krypa eller springa. Rörelserna anpassas till musiken. I den här aktiviteten får barnen utveckla sin rumsuppfattning, sin kroppsuppfattning och de tränar på att lyssna på instruktioner. Pedagogen kan vara dinosaurien och barnen upplever en gruppkänsla då de tillsammans ska undvika dinosaurien. Den här aktiviteten utvecklar kroppslig och akustisk musikalisk kunskap då barnen med grovmotorisk rörelse uttrycker musiken de hör och de lär sig att känna igen de olika uttrycken i musiken (Ferm Thorgersen, 2010. ss.71-72). När musiken blir intensivare rör sig barnen snabbare, när tempot blir lugnare i sången blir även rörelserna hos barnen lugnare.

Dans med sjalar

Inspirationen kommer från Lindahls workshop i musik³. Det musikaliska innehållet är rytmik, barnens rör sig till musiken. Barnen får välja en sjal och pedagogen berättar att de ska lyssna på musiken och röra sig med sjalarna. Barnen tolkar musiken på sitt sätt och rör sin sjal på det sätt de anser hör ihop med musiken de hör. Pedagogen kan sedan ställa frågor som, hur dansar vi med våra sjalar när vi är glada, arga, eller ledsna. Barnen kopplar ihop musiken med känslor och uttrycker med rörelse hur de tolkar känslorna som pedagogen frågar efter. De barn som inte känner sig helt bekväma med att dansa kan slappna av lättare då fokusen läggs på sjalen och inte på barnet. För att stärka gruppkänslan kan pedagogen be barnen att bilda en cirkel och hålla sjalarna inåt mot mitten. Barnen och pedagogen går runt i cirkeln och pedagogen kan börja med att göra en rörelse med sin sjal. Barnen gör samma rörelse med sina sjalar och efter en stund får någon annan visa vilken rörelse som ska efterhärmas. Här stärks barnens förmåga att tro på sig själv och de upplever glädje och stolthet då de andra barnen härmar rörelsen, de får uppleva ”jag kan känslan”. Barnen tränar även på sin kroppsuppfattning och sin rumsuppfattning då de går runt och samtidigt rör handen och armen på olika sätt. När alla barnen har fått göra en egen rörelse avslutas aktiviteten med sjalarna genom att tempot på musiken blir lugnare och barnen får lägga sig på golvet och andas ut. När musiken tystnar lägger barnen sjalen på magen som ett täcke och blundar några sekunder. Den här aktiviteten utvecklar kroppslig musikalisk kunskap hos barnen men även emotionell musikalisk kunskap då barnen tolkar musiken genom rörelse och olika känslouttryck (Ferm Thorgersen, 2010. s.71).

Möjligheter och hinder

Pedagogers inställning till musik spelar en avgörande roll för hur musiken används i förskolan och hur barnen får uppleva det. Musiken blir en mycket liten del i verksamheten om pedagoger känner osäkerhet och inkompetens inför att hålla en musikstund med barnen. Det är bristen på självtillit och erfarenhet som skapar hinder för musik och rytmikstunder (Ehril 2010, s.145). Det kan vara att pedagoger har dålig erfarenhet av musik och rytmik från sin skoltid och undviker därför att använda sig av musiken i förskolan. Barn ska ges möjlighet att utvecklas både musikaliskt och inom andra ämnen med musiken som medel. För att det ska bli möjligt måste pedagoger lita på sin egen förmåga att leda en musikstund. De behöver tro på sig själv att de kan och att de har vad som krävs för att våga sjunga och spela med barnen. Det ska utföras på ett sätt som känns bekvämt och lustfyllt både för barnen och för pedagogen. För att minska pressen att prestera bra musikaliskt kan pedagogen ha ett annat mål i fokus. Det kan vara barnens språkutveckling eller barnens kroppsuppfattning och inte bara deras musikaliska utveckling. Då riktas fokusen mot andra mål och den musikaliska utvecklingen sker samtidigt hos både pedagoger och barn (ss.148-149).

Kompetensutveckling för pedagoger inom musik kan vara ett sätt att överkomma rädsla och osäkerhet och uppleva musiken som något positivt. Musik kan då ses som en möjlighet för barn att utvecklas inom många olika ämnen med hjälp av musik och rytmik. De utvecklar sin identitet, sin självständighet och tillit till sin egen förmåga i mötet med musik. Genom rytmik utvecklar barn sin motorik och sin kroppsuppfattning, de lär samtidigt som de leker (Lpfö 98. rev.10 ss.9-10).

Egna erfarenheter

Erfarenheter från min skoltid har påverkat min självtillit när det gäller musik och instrumenthantering. Musikstunder kopplar jag till instrument, att jag som pedagog helst ska sitta med en gitarr eller spela piano. Då jag inte har några kunskaper om instrument eller kan sjunga i de rätta tonerna har jag undvikit att hålla i sångstunder och istället fokuserat på andra aktiviteter på de samlingar jag har varit ansvarig för under min VFU. Min inställning och syn på en musikstund har ändrats efter workshopen i musik⁴. Genom att tänka på att de kompetenser som jag har duger och att jag kan lära tillsammans med barnen underlättar vid planering och genomförande. Musiken behöver inte vara avancerat som jag tidigare hade trott, med rätt inställning blir musiken ett lustfyllt sätt att lära och leka.

Musik i vardagssituationer

• Pedagoger kan vid blöjbyten ramsa eller sjunga för att skapa en lugn stund, barnet känner sig sett och bekräftat av pedagogen. Det är också ett tillfälle för språkutveckling. Barnet hör och upprepar nya ord och begrepp, nya rim och ramsor.
• När barnen sitter vid matbordet kan pedagogen spontant börja sjunga eller ramsa istället för att bara säga varsågod och ät. Matsituationen blir spännande och samtidigt språkutvecklande.
• Vid påklädning kan pedagogen använda sig av ramsor. När fingrarna ska in i rätt i fingervanten kan pedagogen använda sig av en fingerramsa samtidigt som barnet tar på sig vanten. En vardagssituation blir på det här sättet lustfylld och lärorik.
• Musik kan användas vid en introduktion till en aktivitet eller en saga för att fånga upp barnens intresse och nyfikenhet på vad pedagogen har att berätta.
• Genom att ha musikinstrument och en cd-spelare tillgängligt för barnen i ett rum kan de spontant börja dansa, sjunga och spela. Pedagogen ska ta vara på barnens intresse och inleda en musikstund med barnen. Det kan ses som ett lärande tillfälle och genom att pedagogen utgår från det barnet visar intresse för blir momentet meningsfullt för barnen.

Jag ska försöka utmana mig själv när jag är ute på min VFU att våga ta tillfället i akt när jag ser att barnen är intresserade av en sång, en dans eller ett instrument. Jag vill utveckla det jag ser och hör tillsammans med barnen. En utmaning för mig är att våga sjunga spontant med barnen oavsett hur många barn och pedagoger som är närvarande, jag ska försöka undvika känslan att min sångröst blir bedömd av någon som har mer musikalisk kunskap än jag. Framöver ska jag lita på min förmåga och använda mig mer av musik både planerat och spontant med barnen på förskolan.

___________________________________________________________________________

Referenser

Ehril, Anna (2012). Att starta musikprofil i förskolan. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur. Btj, ss. 139-152.

Ferm Thorgersen, Cecilia (2012). Musikaliskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur. Btj, ss. 65-104.

Lindahl Karin, Workshop i musik. Högskolan i Borås på Campus Varbeg [2015-???datum?]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
___________________________________________________________________
Bilaga 2 - Grozdanic, Senadina. Seminarie i Musikvetenskap. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-20]
_____________________________________________________________________________

Workshop i musik och rytmik

Workshopen i Musik inleddes med att Karin Lindahl(1) föreläste om musik och rytmik. Hon berättade att rytmik handlar om glädje, att det ska vara roligt att röra sig till musik. Puls är musikens hjärtslag och den vanligaste är fjärdedels pulsen. Den fick vi träna på genom att räkna ett till fyra och varje gång vi kom till fyra klappade vi händerna.


Vi fick också lära oss att det finns fyra olika slags noter och de heter Vilanot(helnot), Klivnot(halvnot), Gånot(1/4 not) och Springnot. Det är bra om vi nämner noternas namn då vi har en musikaktivitet med barnen. De bekantar sig med noternas namn samtidigt som de upplever dem i aktiviteten. På så sätt tror jag att barnen lättare lär sig noterna. Musiken kan delas in i takter och under workshopen fick vi tillsammans testa på att klappa i olika takter. Takterna kunde vi se på tavlan.

När föreläsningen var färdig fick vi ett papper och vi skulle skriva eller rita vad vi känner och tänker på när vi hör ordet musik. Jag tänkte på olika känslor och på att jag blir kreativ när jag lyssnar på musik. Musik kan väcka känslor och minnen hos mig och det kan också lugna mig efter en lång dag. Den här aktiviteten kan jag absolut tänka mig att göra med barnen. Men istället för att jag ska säga till barnen att rita det dem tänker på när de hör ordet musik skulle jag låta dem lyssna på olika genrer inom musik. Ferm Thorgersen (2010, s.72) beskriver att barnen utvecklar sin emotionella musikaliska kunskap då de får uppleva känslor i musikaliska sammanhang. Vad känner barnet när musiken spelas och vad vill barnet förmedla?För att synliggöra detta kan barnen få rita det dem tänker på och känner när de hör exempelvis lugn musik. De yngre barnen kan bara få rita fritt utan instruktioner, jag tror ändå att de påverkas av musiken i bakgrunden och på något sätt visas det i teckningen.




Efter föreläsningen fick vi prova på olika aktiviteter inom rytmiken och det upplevde jag som enkla och roliga aktiviteter som jag absolut vill göra med barnen på förskolan. Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev. 2010, ss.9-10) beskriver att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar tillit till sin egen förmåga och att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i flera uttrycksformer som exempelvis lek, dans, sång, rörelse och musik. Att leka med rytmik leder till att barnen utvecklar sin ”Jag kan känsla”. Det stärker deras identitet och självkänsla.
Fler områden som barnen tränar på med rytmik som medel är:

• kroppsuppfattning och rumsuppfattning,
  
• visuella perception och taktil perception,
  
• begreppsbildning,
  
• tidsuppfattning,
  
• koncentration,
  
• Sinnena
  
• Takt/rytm
  
• Kreativitet
  
• Gruppkänsla/samarbete
  
• Stolthet och glädje

Om jag som pedagog känner mig osäker inför att hålla i en musikstund med barn kan jag använda en docka som hjälpmedel, då läggs fokus på dockan och det blir lättare att sjunga för det är ju dockan som sjunger (1). Det här kan vara bra att börja med tills osäkerheten släpper och man vågar slappna av och ta för sig. Det är bra att tänka på att vi inte behöver göra rätt hela tiden och vi behöver inte träffa de rätta tonerna, det viktiga är att vi leker fram rytmiken och har roligt tillsammans med barnen(1). Aktiviteterna vi fick testa på workshopen inspirerade mig och gav mig en helt annan bild av en musikstund än vad jag har erfarenhet av från min skoltid. Då satt vi på golvet och sjöng sånger samtidigt som läraren spelade på gitarr eller på piano. Jag känner nu att fokus under de musikstunderna var att sjunga fint och samtidigt som de andra barnen. Under workshopen fick vi prova på en fri musikstund. Vi sjöng, dansade, lekte och skrattade mycket. Det kändes avslappnat och rofyllt. Den här känslan vill jag förmedla till barnen när jag håller i en musikstund. Bort med all prestationsångest och fram med leklusten!

En av aktiviteterna vi fick prova på var lyssna efter ljud. Vi blev indelade i fyra grupper och varje grupp fick ett eget ljud som spelades upp på pianot. I mitten fanns en häxa och när läraren spelade upp ett ljud skulle gruppen som har det ljudet springa bort från häxan. Ljudet var anpassad till namnet på gruppen vi fick. Min grupp fick namnet dinosaurierna och då var ljudet vi hade mörkt och vi skulle springa och röra oss som dinosaurier. Jag tyckte att den här aktiviteten var rolig för vi fick röra på oss mycket och koncentrera oss för att höra de olika ljuden som spelades upp. Den här aktiviteten går att anpassa efter barnens ålder. Är barnen äldre går det bra att dela upp dem i två till fyra grupper och ha en häxa eller en drake som jagar i mitten. Är barnen yngre hade jag nog haft två till tre grupper och utan häxan i mitten. Då kan fokus ligga på att barnen ska lyssna på pianot och härma det djur gruppen har när de hör sitt ljud spelas. Den här aktiviteten utvecklar barnens kroppsliga musikaliska kunskap, de använder grov och finmotorik då de rör kroppen till musiken (Ferm Thorgersen 2012, s.72). Barnen kan även röra sig och dansa till olika genrer inom musiken. De tolkar då musiken med sina rörelser och sina uttryck. För att barnen ska slappna av kan e få hålla i en sjal var som de kan dansa med. Fokus läggs då på sjalen och inte på sin egen prestation(1). Fler aktiviteter från bland annat workshopen beskrivs i nästa inlägg som handlar om en musikstund som jag har gjort en planering för. 

Jag upplevde den här musikworkshopen som lustfylld och jag blev inspirerad till att prova dessa aktiviteter med barnen. Visst känner jag fortfarande en liten osäkerhet inför att sjunga inför barn och andra vuxna men jag har erfarit nya upplevelser som troligtvis kommer underlätta för mig när jag ska hålla i en musikstund. Men hur hade jag valt att arbeta med musik på förskolan om jag upplever den som skrämmande och tråkig. Hur påverkar det barnen möte med musik? 

Körling (2012, s.74) nämner att hon har bett elever om ursäkt för att det hon kommer undervisa kan upplevas som tråkigt. Jag anser att det endast leder till att barnen blir mindre nyfikna på aktiviteten och osäkerheten hos pedagogen blir då större vilket barnen kan märka och det skapas då en ond cirkel. Istället för att börja en aktivitet med att berätta att det inte blir så roligt kan pedagogen istället reflektera över sin attityd mot ämnet i fråga. Vad är det som gör det tråkigt och svårt? Då tycker jag att pedagogen ska försöka inse var problemet ligger och lösa det, aktiviteten kanske kan göras på ett annat sätt som gör ämnet roligt och spännande. Som pedagog tycker jag att man behöver hitta sitt eget sätt att leda aktiviteter. Fungerar det inte bra får man prova något annat tills man hittar det som känns bekvämt och tryggt. Är det kunskapsbristen som skapar osäkerhet kan kompetensutveckling vara en bra lösning för att pedagoger ska bli trygga i sin yrkesroll, och se alla ämnen som möjligheter till spännande lärandesituationer. 

_______________________________________________________________

Referenser

Ferm Thorgersen, Cecilia (2012). Musikaliskt arbete med förskolebarn. I Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.). Musikvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur. Btj, ss. 65-104.

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber

Lindahl Karin, Workshop i musik. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-03]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
______________________________________________________________
Berörda kursmål

• redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

Möjlighetskarta

När jag fick reda på att vi skulle skapa ett didaktiskt material och använda det på VFU:n blev jag glad för jag tycker om att skapa, samtidigt blev jag nervös för jag visste inte riktigt var och hur jag skulle börja. Föreläsningen med Ingrid Nyman(1) inspirerade mig till att tänka i nya banor. Vi fick en möjlighetskarta vi skulle fylla i med post it lappar. Vi skulle tänka efter och skriva ner vilka intressen, resurser, erfarenheter, kontakter, färdigheter och kunskap vi har. Lena Lyckestål(2) nämnde att vi ska utgå ifrån våra intressen och det vi brinner för när vi ska komma på idéer till ett didaktiskt material. Genom att välja något som vi själva tycker är roligt kommer det att smitta av sig på barnen. Möjlighetskartorna presenterades och diskuterades i gruppen. Vi gav varandra tips och förslag på material utifrån vad som stod på kartan.  Den här aktiviteten var inspirerande och jag synliggjorde för mig själv vad jag är bra på och vad jag har att utgå ifrån.

Det är lätt att bli låst i sina tankar för fokus läggs på att komma på ett material som uppfyller kriterierna för kursen och inte på vad man själv brinner för. Jag tycker om att skapa och pyssla så det är det jag vill lägga mitt fokus på när jag tänker på det didaktiska materialet. Jag vill göra något jag brinner för och och tror på, gör jag det blir det nog lättare att hitta en väg som både uppfyller kriterierna för kursen samt blir ett lustfyllt lärande för mig. Det blir meningsfullt för jag utgår från något jag själv har valt och tycker är intressant.

Min möjlighetskarta

Ingrid Nyman(1) nämnde ett uttryck, "Bird in the hand" och det innebär att man jobbar med det man har och man tar det som finns nära. Det här stämde verkligen in på mitt arbetssätt när jag pysslar och skapar hemma. Jag använder det jag har hemma och provar mig fram med olika slags material tills jag hittar något som jag anser passar till mitt skapande. Jag tycker det är spännande att använda saker som är tänkta för ett ändamål och använda det på ett helt annat sätt. När jag får skapa fritt känner jag mig kreativ och jag utgår ifrån det jag har nära till hands. Det är spännande att jobba på det sättet för då vet man inte riktigt hur slutresultatet blir, det beror ju helt på vad man hittar hemma och vad som funkar till det aktuella skapandet.

När vi ska komma fram till en färdig idé har vi två faser att gå igenom(1). Den första fasen handlar om att skriva ner allt vi kommer på. Här handlar det om att Brainstorma och inte säga nej för att det är fortfarande bara idéer. När vi har skrivit ner alla idéer är det dags för fas två. Då ska vi tänka efter och välja idéer att gå vidare med. När vi har valt några idéer ska vi göra ytterligare ett urval, då ska vi tänka på interna och externa faktorer. De interna faktorerna vi ska tänka på är exempelvis vad som krävs och om JAG kan göra det? Vill jag göra det och varför? De externa faktorerna kan exempelvis handla om ifall det är möjligt att utveckla idén, vilka hinder ser jag? Är det värt att utveckla idén? Genom att tänka på dessa faktorer hittar vi en eller flera idéer som vi tycker är värda att gå vidare med. Det enda sättet att veta ifall en idé funkar är att testa den menar Ingrid Nyman(1). När man är säker på vilken idé som ska utvecklas kan man försöka att hitta ett sätt att testa den på innan man går vidare till exempelvis tillverkning och skapande. I mitt fall med det didaktiska materialet kan jag först samtala med min handledare och med barnen. Jag kan visa skisser på mitt tänka material och höra deras tankar och åsikter kring mina idéer. Upplever jag att idén verkar spännande för dem kan jag välja att fortsätta med skapandet och ta med eventuella tips på förändringar och utveckling av min idé. 

Den här föreläsningen har inspirerat mig och jag ser fram emot att leta efter en idé jag brinner för och förhoppningsvis hittar jag en idé jag vill och kan utveckla till ett spännande didaktiskt material!

_________________________________________________________________
Referenser

(1) Ingrid Nyman, Workshop i Didaktiskt material. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-02-12]

(2) Lena Lyckestål, föreläsning Didaktiska aspekter på olika material. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-01-23].
___________________________________________________________________________
Berörda kursmål

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.

Vad menas med didaktiskt material?

Lena Lyckestål(1) berättade om didaktiska aspekter på olika material, med didaktik menas läran om undervisningsmetodik. Hon visade exempel på hur material kan bli didaktiskt och vi fick själva fundera på hur vi kan använda ett material på olika sätt. 

Vår barnsyn spelar roll för vilket förhållningssätt vi har som förskollärare. Genom att se barnen som kompetenta kan vi vidga vårt perspektiv, vi kan möta barnen där de befinner sig just då och uppmuntra deras nyfikenhet och lärande. (1)Vi ska undvika att se det generella barnet som förväntas kunna vissa saker beroende på sin ålder. Barn lär på olika sätt och vi ska låta dem utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Förskollärarnas barnsyn hänger nära samman med kunskapssynen menar Lena Lyckestål(1). Ett exempel är utformningen av den fysiska miljön. Det ska finnas ett tydligt syfte med allt som hänger på väggen. Vi ska se det som ett lärande tillfälle varje gång barnen tittar på väggen och då de samtalar om det med varandra eller med en pedagog. 

Viktiga didaktiska frågeställningar att ställa sig själv som pedagog kan vara vad, hur och varför? Vad är det jag vill att aktiviteten ska innehålla? Hur ska det göras tillgängligt och varför ska det göras? Genom att ställa sig dessa frågor blir syftet med aktiviteten tydligt och det gynnar barnens lärande. Det är viktigt att barnen är delaktiga och har inflytande när det gäller planeringen, utförandet och dokumentationen av aktiviteter. Lena Lyckestål(1) nämner att vi ska vara modiga i vårt förhållningssätt och kunna släppa in barnen i planerade situationer, vi ska låta barnen sätta avtryck i aktiviteterna. Det håller jag med om, barnen ska ha inflytande i planeringen av aktiviteter. De ska även ges möjlighet att påverka spontana aktiviteter. Vi ska ge barnen tid och utrymme att utforska och låta dem styras av sin nyfikenhet (Elfström, Nilsson, Sterner m.fl. 2012, s.29). Genom att vi låter barnen sätta avtryck och utforska på egen hand kan det leda till nya spännande lärandesituationer. 

Ofta uppkommer didaktiskt material utifrån barnens funderingar och nyfikenhet. Lena Lyckestål(1) nämnde ett didaktiskt material som jag blev intresserad av, den didaktiska klockan. Hon berättade om ett barn som var  intresserad av klockan och tillsammans skapade de en klocka med rörliga visare som visade tiden då barnet skulle gå hem. Intresset för klockor växte och fler klockor skapades och hängdes upp på väggen under den riktiga klockan. I det här exemplet lyssnade pedagogen på barnet och tillsammans kom de fram till ett didaktiskt material. Det här materialet kan utvecklas genom att gemensamt skapa en slags veckokalender där bilder tydligt visar vardagen på förskolan. Det kan vara en stor klocka med bilder på olika vardagssituationer vid siffrorna, till exempel bilder på ett dukat bord vid siffran 12 och en bild på utegården vid klockan 10. Är barnen i de yngre åldrarna kan klockan bara innehålla bilder utan klockslag. Istället för att använda tecknade bilder kan vi låta barnen fotografera de olika situationerna och tillsammans välja ut foton som passar till de olika klockslagen.

Kan vilket material som helst bli didaktiskt?

När Lena Lyckestål(1) ställde frågan ifall vilket material som helst kunde bli didaktiskt funderade jag länge på det. Jag anser att det är möjligt att göra vad som helst didaktiskt bara vi använder vår fantasi och vår kompetens. En vanlig kartonglåda eller en toarulle kan bli vad som helst. Vad som gör materialet didaktiskt beror på syftet vi har. På föreläsningen(1) nämndes att även ett vanligt papper kan bli didaktiskt. Vi kan till exempel vika det till en loppa och skriva siffror på flikarna. Plötsligt har pappret blivit ett matematiskt material med aritmetiken i fokus. Vi kan ta vara på barnens intressen och tillföra material som leder till mer utforskande och lärande. Genom att ställa fram olika lådor vid en påse med knappar eller kulor kan barnen plötsligt börja sortera efter färg, form eller antal hål i knapparna även här skapas en matematisk aktivitet. 

Läroplanen för förskolan (lpfö 98. rev 2010, s.6) beskriver att vi pedagoger ska se varje barns möjligheter och skapa lärandesituationer som främjar lärandet hos barnen. För att stimulera barnens lärande ska vi vara medforskande förskollärare, vi ska fånga upp barnens intressen och tillsammans söka information och skapa didaktiskt material som gynnar barnens utforskande. Det tror jag leder till ett meningsfullt lärande.

______________________________________________________________________________

Referenser

(1) Lena Lyckestål, Föreläsning. Didaktiska aspekter på olika material. Högskolan i Borås på Campus Varberg [15.01.23].

Elfström, Ingela (2008). Barn och naturvetenskap: upptäcka, utforska, lära. 1. uppl. Stockholm: Liber

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
• ______________________________________________________________________________

Berörda kursmål:

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande. 

• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet.

Workshop - Tova en tavla

Syftet med workshopen i textil var att vi skulle utforska hur vi kan skapa med ull genom att tova den. Upplägget för dagen var välplanerat och förberett för att vi direkt skulle kunna börja med att tova en sagotavla. Min första tanke när jag fick reda på att vi skulle tova ull var att jag ville prova på att tova en 3D figur som jag skulle kunna ha användning av under min verksamhetsförlagda utbildning. Även om vi inte kunde välja helt fritt tyckte jag att skapandet av tavlan, själva processen var lärorik. Vi arbetade i smågrupper och det ledde till samtal och diskussioner kring hur vi skulle göra, ett bra samarbete växte fram och vi siktade mot ett gemensamt mål. Vi bestämde oss för att tova en tavla med babblarna som sagomotiv. Tavlan kommer jag inte att använda under min VFU men nu kan jag tekniken och förhoppningsvis kan jag vid ett senare tillfälle tova 3D figurer.

 Min film om skapandet av Babblar-tavlan

Processen till en färdig tavla tar tid och innehåller flera steg, de olika stegen visas i filmen ovanför. För att ullen ska bli platt och för att motiven ska sitta fast på bakgrunden måste ullen bearbetas flera gånger. Vi fick använda en tovningsnål för att motiven skulle fästa bättre och den rekommenderar jag inte om tovningen ska göras tillsammans med barn. Längst ner på nålen finns det små krokar och det kan göra väldigt ont att sticka sig i fingret. Det är mycket säkrare att använda bubbelplast på ullen och sedan kavla på bubbelplasten. 

Den här aktiviteten är inte anpassad för de yngsta barnen på förskolan anser jag. Med de minsta barnen kan pedagoger introducera ull och tovning genom att till exempel göra det första steget bara. Det är att lägga ut ull på en plastpåse, hälla på såpvatten och trampa på det tills det blir platt. Här kan barnen lyssna på musik och dansa på ullen. Levin (2012, s.81) beskriver en av Vygotskijs grundregler att värdet i skapandet ligger i processen och inte i slutresultatet. De yngsta barnen kan bara få vara och uppleva processen av att skapa med ull tills de känner att de vill utveckla processen till ett färdigt resultat. Björkdahl Ordell,Eldholm och Hagstrand Velicu (2012, s.17) nämner att barnen ska ges möjlighet att utforska och känna med alla sina sinnen. Tovningen leder till utforskande med sinnen och till samtal. Vi kan ställa frågor som till exempel, hur luktar ullen? Hur känns det när vi trampar på ullen? Hur känns ullen före och efter tovningen? 

Det går också att tova en bit ull till maskar genom att barnen rullar en bit ull på bordet och tillsätter såpavatten. De äldre barnen kan skapa en tavla tillsammans med en närvarande pedagog som förklarar steg för steg hur det går till. Men istället för att det ska bli styrt och förutbestämt vad det ska föreställa tycker jag att även de äldre barnen ska få skapa något eget. Det kan vara att tova en boll, en mask eller något helt annat. Genom att utgå från barnens intressen och ge dem förslag på olika enkla tekniker inom tovning ska vi sedan låta barnen tova och forma ullen på ett sätt som de själva har valt och tycker är intressant. 

Läroplanen för förskolan (lpfö 98 rev.2010, s.7) beskriver att barnen ska ges möjlighet att använda sin fantasi och kreativitet i lärandet. Pedagogen ska finnas där som stöd men inte ta över tovningen när barnet ber om hjälp. Istället för att se rätt och fel ska vi se möjligheter i det barnen gör. Ge dem uppmuntran och ställa frågor som väcker tankar hos barnen. Det går att utveckla aktiviteten genom att till exempel använda barnens tovade figurer till att skapa en saga eller en dockteater. Björkdahl Ordell,Eldholm och Hagstrand Velicu (2012, s.17) beskriver att det är kunskaper och upplevelser som leder till att barnen känner tillit till sin egen förmåga. Vi som pedagoger kan stötta barnen i deras utforskande så att de upplever tovning som lustfyllt och meningsfullt.

"Det finns många möjligheter med textil men vad jag tror kan hindra vissa pedagoger att använda sig av textil i det vardagliga arbetet kan vara bristen på kunskap. Pedagogers erfarenheter kan påverka vilken inställning de har när det gäller att använda textil i förskolan som ett pedagogiskt redskap. Har pedagoger negativa erfarenheter kan textil uppfattas som något svårt och alltför komplicerat för att det ska kunna gynna de yngsta barnens lärande. Min förhoppning är att dessa pedagoger kan få möjligheten att närvara på liknande workshops som jag har får fått erfara på högskolan. Det kan ge pedagoger en instinkt att textil inte behöver vara svårt och komplicerat att introducera för barnen. Björkdahl Ordell m.fl. (2010, s.18) nämner att tovning är en rogivande aktivitet som inbjuder till samtal mellan pedagoger och barn men även barnen emellan då de berättar om sitt skapande.

Enkla aktiviteter med tovning där barnen får vara i processen länge kan skapa lustfyllda och även lärorika möten med textil. "                                                   (Grozdanic, 2015)

______________________________________________________________________

Referenser

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Levin, Annika. Knack, knack! Finns det några skapande barn här? (Del 2) i 

• Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

• Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Senadina Grozdanic, Textil Seminarium. Högskolan i Borås på Campus Varberg [2015-03-11]

• ______________________________________________________________________
• Berörda kursmål

• kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen. 
• skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet. 

• utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska didaktiskt material med fokus på barns lärande.